Otrohetstråden - Den positiva tråden

I så fall har du inte läst mina andra inlägg om du tror det.
Jag är mer inte benägen att gå på precis vad som helst, till skillnad från en del andra.

Jag träffade min extraman i veckan. Det var okomplicerat och underbart, som ett riktigt bra gympass. Hjälper en att fokusera på jobbet med.                                      

Den totala uppskattningen och vördnaden hos en man som inte legat med en tusen gånger redan och aldrig med en så vältränad kvinna (enligt honom själv) var en stor egoboost. Den sexuella spänningen fortsätter eftersom vi är mycket kompatibla. Ingen vill ha något mer än sex och det tillstånd man får när man är lite berusad av tanken på skönt sex. Före eller efter.

Vi är mycket försiktiga. Går och kommer olika tider, parkerar en bit bort och kommer från olika håll, flera telefoner, kontakt via en enda app men har en normal anledning för att synas ihop om trots allt någon bekant skulle se oss.    Blir vi påkomna så blir vi men hittills inga misstankar, vad som är känt.

Ännu en träff, en äkta herdestund med filt i en solig glänta. Ömt och sinnligt.

Hemma har det varit torrt i tre veckor nu.

Om det vore sant hade väl ingen -varken man eller kvinna- som blivit påkommen bönat och bett om förlåtelse och att försöka igen? Och ingen hade sökt hjälp för sexberoende. Och sånt hör man hela tiden.

Längtar ihjäl mig efter min lover. Semester är ett otyg, har inte fått sex på veckor.

Inte nu men snart. Längtar så efter hans undersköna ...

Äntligen, ett skönt möte på en solig sommaräng med gott om tid.

Vi hade saknat varandra. Han hade inte fått sex på hela semestern för då ska det resas och fixas en massa och göras utflykter och hon orkar inte och vill inte.

Inget problem för min del. Han är en omtänksam älskare och kan gärna få lite kaka av mig så länge. 
 

Jag hade blivit överlycklig om min man ville något -vad som helst- utöver "det vanliga" i sängen.

Han kunde fått uppleva så mycket mer om han bara ville/vågade.

Det är ett svar på den eviga frågan "har ni pratat om era fantasier, partnern kanske bara är blyg bla bla bla"?

En del är bara trött mellanmjölk som inte vill utvecklas.

Slit och släng är det knappast efter över 20 år.

Jag har frågat om jag någon gång kan få leva ut den delen av min sexualitet som inte har någon motsvarighet i hans, med en annan person.

Han "skulle återkomma" och tar sen inte upp ämnet igen på ett år.
Jag tröttnade på att vänta, och långt tidigare har vi talat om att enstaka snedligg inte är något som vi skulle vilja veta om, det får man ha på sitt eget samvete så länge man sköter det snyggt.

Jag har kommunicerat på alla sätt jag kan att jag saknar något, men även att det absolut inte är hans fel eller hans sak att lösa. Jag har även föreslagit att vi delar på oss men det vill han inte alls. Så nu löser jag mitt önskemål och accepterar att relationen kan ta slut av det.

Jag tänker att jag fick uppleva saker som inte alla har gjort.
Jag har ingen oro över att bli ensam även om jag aldrig kommer att gifta mig igen. 

Det som sker får ske.

Tror inte det, men för mig hade det varit uppmuntrande om han hittade ett äventyr. Han verkar mest trött numera.