Anonym (Längtande) skrev 2024-04-15 12:05:35 följande:
Är 45 år, gift med min man sedan 20 år. 2 barn 19 och 17.
Gnistan är borta sen länge, mer vänner och inneboende. Sexlivet är 3-4 ggr/,år, noll kommunikation. Där är bakgrunden.
Har en nära vännina som jag senate månaderna öppnat upp mig för. Mina känslor för min man, vårt döda sexliv och vår avsaknad av kommunikation.
I våra samtal framkommer det att hon och hennes man har ett öppet äktenskap och får veta att hennes man känner en dragning till mig och jag känner detsamma för honom. Men då han är gift med min vännina har jag inte tänkt göra nåt åt det..... förrän nu.
Vi har pratat en del, messat mycket och har bestämt att träffas första gången denna veckan då vi jobbat liknande tider.....
Vet att jag borde känna skuldkänslor mot min man, men ser bara fram emot att ta emot och ge nåt som jag gått miste om så länge.
För första gången på länge känner jag ett pirr o kroppen och kan knappt vänta. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle göra nåt sånt här.... men jag längtar.....
Min erfarenhet är att man rent generellt ska ta vara på livet och ta vara på de positiva chanser och upplevelser som livet erbjuder.
Annars kommer man ångra sig.
Att leva i ånger skapar ett personligt missnöje, man blir missnöjd både med sig själv och med sitt liv och man känner sig missnöjd och ångrar att man gått miste om något, man börjar mentalt fokusera på förluster.
Man riskerar bli både bitter och missnöjd.
Då blir man en dålig människa både för sig själv, för partner och familj och för alla i sin närmaste omgivning.
Självfallet ska man inte helt okritiskt kasta sig in i alla chanser som dyker upp.
Om du bestämmer dig för att gå vidare till ett nästa steg bör du självfallet gå in i det med viss eftertanke och försöka göra det så klokt som du kan för att minska eventuella följder som kan komma ur detta.
Men jag har jättestor förståelse för att du, liksom de flesta av oss, vill leva livet åtminstone på ett sätt så man slipper att ens liv präglas av saknad och förlust.
