Saknar

När livet blir så där som du upplever det.. så måste man ändra sitt synsätt, annars blir man forever bitter.
Jag har lite liknande situation, inte riktigt men någorlunda samma princip.
Och fan var jag ältat och sörjt. Men till vilken nytta?
Jag får ändra inställning till livet i stort.
Kärnfamilj och all dess glitter och guld är inte så vackert som alla vill få det att framstå.
Man får prioritera annat i livet. 
Och detta är ju lättare sagt än gjort. Men det är aldrig försent att påbörja resan för att ändra sitt mindset.
Mitt barn kommer aldrig få kärnfamilj och mor/farföräldrar och massa älskande vuxna runtomkring sig. Total hjärtekrossare det där kan jag lova.
Jag kan inte göra något åt det så jag har valt att säga fuck Svensson-livet. Fuck tacofredag, fuck husvagnssemester, fuck julafton hos mormor och morfar, fuck barnvakt med överdrivet med godis och fuck älskvärda relationer. 
Jag får ge mitt barn något annat. Jag måste sluta sträva efter något som inte kan uppnås. Jag måste sluta sörja och älta och börja leva, för mig och mitt barn.
Vi kan göra massa annat istället, leva ett friare liv, ge h*n upplevelser utöver det vanliga som resor och alla möjliga knasigheter istället.
Förlorar man en del av livet, får man helt enkelt ersätta det med något annat.
Allt låter rätt flummigt känner jag men orkar inte vara konkret, men hoppas du fattar någorlunda vad jag snackar om..