Överdriver jag eller sköter sig inte umgängesföräldern (pappan) ?

Jag är boendeförälder pga av att pappan jobbar oregelbundet på distans. Familjerätten enligt mig är värdelös. Så vi inte kommer någon vart. 

Vårt barn är 1,5 år och pappan ska ha sitt nya barn med den nya nu i vår. De har även den nyas barn på 8 år som bor hos dem. Vi har delad vårdnad

Pappan önskar dagar att ha sin son när det passar honom. Han behöver vila upp sig efter sitt arbete. Han skickar de dagarna han kan ha honom när han är hemma och är ledig. Men ibland önskar han nätter och ibland bara dagtid. När jag frågade är det för att han behöver vila upp sig och på vardagarna är det mycket då bonusdottern ska till skolan. Så då är det bättra att ha vår son på dagtid samt att de får bättre sömn utan vår son i deras familj. 

Hans nya har tydligen haft en krånglig graviditet. Så när vår son varit sjuk har han inte fått vara där då han kunde smitta ner gravida. 

Pappan ska gå ner i tid lite senare för att kunna vara hemma mer. Men detta är inte förren efter han varit pappaledig med den nya. Så lite oklart..

Skriver mina frågor i punkter så ni lättare kan svara. 

Kan jag vara hård mot pappan och säga att han om han ska ha honom så får han har honom på nätterna med och inget daghem? Känns fel att han väljer bort kvällar och nätterna med honom för att hans nya familj ska få vila ut sig.
 

Kan jag som boendeförälder ibland neka hans önskemål då jag har planerat in annat?  



Då vår son inte träffar sin pappa så ofta så tycker jag det borde vara okej att han har honom när han är lite förkyld och hosta. Rinnande snuva har han typ konstant nu när det är vinter. Han har feber, magsjuka m,m så får han givetvis stanna hos mig. Men lite snuva, ögoninflammation och lättare sjukdomar är väl vara ok? 

Om nu inte vår son fick vara hos sin pappa om han blev sjuk pga av graviditet  är jag rädd att detta kommer fortsätta. Har ni några råd? 



När pappan går ner i tid och helt plötsligt vill ha honom 50% kan jag neka det då vår son fortfarande är lite och. Har hört att man inte ska VV förren barnet är 3 år? 



Själv känner jag att det är hans son och att han kan inte välja bort honom så. Enligt honom så väljer han inte bort honom utan det är bara en jobbig period just nu. 

Känns också fel att jag nu då ska ta all vabb, jobbiga nätter och m,m. Sen kommer han och bara glider in och ska ha honom mer. Är detta okej?