Snälla säg att det är mig det är fel på
Håller med Fjäril Kär att detta också är silent treatment.
Var det ditt fel för att din dotter ändrade om i skåpet bland muggarna som skulle gett honom fog för sin tystnad?
Nej nej. 🙂
Skulle det vara din dotters fel som skulle gett honom fog för sin tystnad?
Nej nej nej. 🙂
Han är missnöjd över någonting helt annat, men muggarna blev närmast föremål för honom att kunna utöva sin bestraffnings tystnad.
Av vana (då jag antar att det skett fler gånger) så vet han att du reagerar på hans tysta behandling. Den som inte har upplevt det, vet inte. Men det är en misshandel som saknar ord över hur hemsk den är.
Därför förstår jag också att du trots detta inte lämnar eftersom dessa bra stunder slår ut allt det som varit dåligt på ett ögonblick. Allt man vill är att det just ska vara bra igen som får en att känna denna balans.
I den stunden av balans så känns det som att det dåliga aldrig har inträffat eftersom dess bekräftelse är så stark, trots att man tidigare nästan dött av ångest.
Om det bara hade varit dåligt så hade de flesta kunnat lämna för längesen. 🙂
Så egentligen är det inte han som person du är beroende av, utan själva känslan du känner av att vara hel utav dessa bekräftelsekickar när ni har era bra stunder. Som bara kan uppstå när du har anpassat dig på hans villkor. 😒
Det är det som gör det hela komplext och svårt att kunna lämna.