Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?
Du har fel rubrik. Det här handlar om pappan, inte sonen.
Inlägg från: Anonym (Nja)
|
-
-
Exakt - pappan! Det är han som är problemet, det är han som skapar situationen. Nu är det ju så att du redan verkar ha pratat med pappan om detta, säkert flera gånger, men det enda du kan göra är att vänta på att sonen flyttar till eget boende och hålla tyst under tiden eller så flyttar du själv ut tills vidare om ni bor ihop. Om ni inte bor ihop så säger du ingenting. Det är ju bra att du uppmuntrar sonen till att vara delaktig, den biten kan du jobba mer med om du vill.Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:16:18 följande:Inte egentligen, för det handlar ju om att pappan behandlar honom som ett barn och inte tycker att man kan kräva något av honom. Att han "behöver tid att vänja sig vid nya saker" etc... tycker han överdriver något brutalt.
-
Här har du ett problem. Inte "också". DU har inget som helst ansvar här, det känns snudd på att du lägger dig i snarare.Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:29:13 följande:Men det skulle vara en förändring 100% av den tid han är hos pappan. Jag upplever att sonen mognat massor sen jag kom in i bilden, men det är ju inte nog. Det är inte mitt barn, föräldrarna måste ta ansvar de också. Mamman är ännu värre, hon lever genom hans diagnoser och har gjort det till sin identitet. Jag misstänker starkt att hon förvärrar för honom med flit, för hon vill inte att han ska flytta hemifrån.
Han går i gymnasiet och nej, han får inte studiebidrag.