Ta huvudansvaret om vi skaffar barn?

Det räcker inte med att tro, utan ni måste prata vidare om detta. Hur tänker hon sin föräldraroll för detta barn? VILL hon ens ha barn? 

Tycker du det är eftersträvansvärt? 

Vill hon egentligen inte ha fler barn, kommer det inte att funka. Då får du avgöra vad som är viktigast. Din partner eller ett biologiskt barn. Inget lätt val, jag förstår det, men så är det tyvärr ibland. 

Kan hon tänka sig ett barn till, men är rädd för kvinnofällan, är det en annan sak. Hur mycket ansvar är du beredd att ta för att få ett biologiskt barn? Det hänger mycket på det.

Sen kan ni självklart inte räkna med att det blir några barn, även om hon enkelt blev gravid tidigare. Jag uppfattar det som att hennes barn är ganska stora? Men det kan räcka med att det har gått några år för att fertiliteten ska förändras. Är ni under 40 borde det funka, kanske även efter, men det finns som sagt inga garantier. Även om hon enkelt blev gravid för 10 år sen. 

Håller med ovanstående, att hon enkelt blev gravid när hon var 25 eller 30, säger inget om hur det är nu när hon närmar sig 40. Det är stor skillnad på 30 och 40 när det gäller kvinnlig fertilitet. Det betyder inte att hon inte kan bli gravid, ni kan absolut försöka några år till. Men det finns inga garantier.

Det är de närmaste åren som gäller. Och då måste ni vara helt överens. Det är inget fel att ha ett upplägg där pappan tar största ansvaret, men jag blir ändå lite fundersam när jag läser dina inlägg. Vill hon alls ha fler barn? Eller är det bara för din skull hon har ändrar sig?

Förstår faktiskt inte TS problem.

Får inte intrycket av att mamman skulle strunta i barnet helt och hållet och aldrig byta en bajsblöja eller ta en natt om pappan skulle vara helt slutkörd eller sjuk utan mer att han har huvudansvaret för barnet precis som så många mammor normalt sett har.

Chefen tillika ägaren på mitt förra jobb har det så - en man. Så han som företagsledare och värsta hönspappan har rett ut detta i 17 år. Jag hade dock fått panik av att curla ett barn och en partner på det viset som han gör för han är en riktigt toffel och samtidigt driva ett företag och jobbar massor.
Han har rett ut det!

Finns mängder av pappor som bara har sina barn varannan helg efter en separation och det är sällan man hör folk anklaga dessa män för diverse saker, men bara för att det är en kvinna som inte vill pausa karriär och slå knut på sig själv för att ta hand om ett barn så ska det kommas med åsikter. Märkligt!

Jag skulle aldrig skaffa barn under såna premisser. Jag tycker att det är äckligt med föräldrar som vill att den andre "tar huvudansvaret" då det inte är rätt mot barnet. I ditt fall hade jag hellre hittat en annan person att skaffa barn med. 

Vår bådas prio är att vara med varandra, det är nummer ett. Skulle aldrig lämna henne om hon inte vill ha fler barn. Även hon verkar ju villig att i alla fall fundera över möjligheten att möta mig i min önskan. Men ska jag vara helt ärlig tror jag inte hon i sig själv skulle vilja ha ett till barn. Hon har ju sett det som att hon får mer och mer frihet ju äldre hennes barn blir och att hon kommit ifrån att ha mindre barn och att det skulle bli att börja om.
Jag förstår henne absolut, samtidigt tror jag inte hon/vi hade ångrat det. Vi hade haft två äldre barn som är självgående och ett mindre vi sköter om tillsammans där jag enligt överenskommelse tar all vabb osv. Jag vill ju verkligen detta men vill inte att hon ska känna sig pressad. Det skulle också lika bra kunna bli så att hon när det är för sent ångrar sig över att vi inte fick det där gemensamma barnet. 

lol

Ni är inte kompatibla som föräldrar, har man de här diskussionerna redan innan graviditet faller det inte bra ut sen.

Ta ett beslut bara, utan egna barn med henne eller gå vidare.