45 år och vill bli gravid

Och det här med riskerna för fostret, missfall osv är det något du tänker på då?

Risker hit och risker dit. Du är risk. Samhället och politiker har gjort det till en risk. Det är en risk att låta ett barn få växa upp i Sverige med tanke på rådande situation. Att avla fram en människa är en risk ur klimatsynpunkt. Det är en risk att barnet inte klarar av skolan med tanke på att allt färre inte går ut med fullständiga betyg. 

Det finns en risk att du är negativt inställd  men lär försvar dig med att du minsann är en realist och det finns en stor sannolikhet till att du har rätt =) Det finns också en risker att jag är en optimist.

Det är uppenbart att TS har tänkt på risker då hon vill ventilera. Får du barn här i Sverige så har man väldigt bra koll på mamman och fostret. Jag tror till och med att man har extrakoll. Det är sunt att TS vill ventilera med någon annan.

Vem vet, TS kanske har fryst in super ägg i en super dyr frys som görs på en super dyr klinik. 

Du är super tråkig =)

 

Jag fick barn för åtta månader sedan, var då 44. Har fyllt 45 nu. När jag var på gyn (av annat skäl) innan graviditeten diskuterade jag med både läkare och bm att vi funderade på att försöka bli gravida men var lite oroliga för riskerna. De båda två var väldigt lugnande gällande risker och sa också att de kommer ha god koll under graviditeten. Det hjälpte oss vidare till ett beslut och några månader senare var jag gravid😊

Nu har vi en väldigt pigg och frisk liten kille i familjen och graviditeten gick bra. 

Nyfiken, hur reagerade er omgivning?

Många blev såklart överraskade, jag hade också tidigare varit tydlig med att jag var klar med barn. Men alla nära oss som familj och vänner blev också väldigt glada. Ingen reagerade negativt. Fast det finns säkert dem mer ytligt bekanta som har åsikter men det är inget vi hört och inte heller något vi skulle bry oss om i så fall.

Spännande! Om du vill berätta, varför ändrade ni er?

(Har själv nämligen sagt att jag är klar och är 41, men drömmer väl i lönndom om en till liten :) )

Min nuvarande sambo hade inga barn sedan tidigare. Jag klargjorde när vi träffades att jag var klar och han var okej med det även om en önskan alltid funnits. Efter ett par år tillsammans växte något fram som ändrade mig och sambon var på såklart 😊

Jag drömmer om ett barn till och försöker finna mig till ro i sorgen om att jag inte får ett till. 

Är 45 och har ett men det krävdes ivf så finns inget hopp att det skulle kunna bli heller.

Åh vad jobbigt om man vill ha fler men inte kan få fler av nån anledning. Jag var 40 när jag fick tredje. Hade absolut försökt om jag velat ha fler!! Kör på!!

Är i samma sits .. kan du tänka dig att dela tankar på PM eller liknande ? .. så inte alla kan läsa