Maken har dåligt samvete för att inte brytt sig om dotter - vill ta ansvar 10 år senare?

Han har fått en andra chans nu och det är ett stort sår i honom som behöver läkas. De kan få en fin relation from nu och i vuxen ålder som kommer betyda mycket för dem båda. Jag tycker inte du ska projicera över dina känslor, din relation till din pappa med att tycka det är för sent. Det är upp till hans dotter om hon ska känna det är för sent. Hon tycker inte det är för sent. Då hade hon inte sträckt ut sin hand idag (på sitt tonåriga vis via Instagram). Med all välmening, stig åt sidan och låt dem sköta sitt, så hade jag gjort. 

Håller med dig till 100%. Pengarna är väl det minsta bekymret och går att lösa. Det är en separat fråga. Relationen är det viktigaste och att båda maken och dottern läker. TS kommer få en gladare man på köpet. Dottern bor inte ens i Sverige så jag gissar på att det kommer bli resor där de ses och resten av kontakten kommer ske via mobilen/det digitala.

Den enda oro jag haft för min mans räkning hade varit att hans nya närvaro i dotterns liv om det på nytt skulle starta upp nya gräl mellan dotterns mamma och familjen på den sidan, och skulle då bromsa alt sänka relationen i stöpet. 

Vill far och dotter ha kontakt med varandra ska de ha det. Ingen och inget ska stå i deras väg. Det är deras relation. Älskar man sin man på ett genuint sätt och är säker i sin egen roll och i sitt eget liv hade jag inte sett det här som ett problem, utan snarare en lösning på ett problem/en smärta i honom. 

Förresten tycker jag rubriken är felaktig med tanke på texten TS skrivit. Pappan har ju visst brytt sig och visst försökt men varit rädd om sin dotters mentala hälsa med alla rättegångar och tvister. Finns ingenting som tyder på att han inte brytt sig någonsin. Jag ska inte märka ord, men det känns inte som att rubriken och texten hör ihop med varandra. 

Tycker också det är skrämmande tydligt TS att du inte greppar den verkliga problematiken här och i det sviker du din man som behöver ha din närvaro, ditt emotionella stöd, inte att du blir hans fiende i det här. Han känner redan att du är hans fiende, att du hindrar honom. Han behöver dig. 

Det här tjafset om pengarna är bara osmakligt. Pengarna avgör inte i den här situationen om de ska ha någon kontakt eller inte. Pengar, underhåll, är något som kan variera längs livets gång, vet min pappa fick betala mer för mig vissa år, andra inte beroende på hans inkomst. 

Sedan väldigt märkligt hur svårt det verkar vara för vissa att sätta sig in i pappans situation, tänk om det varit er själva, tänk om det varit din dotter. Hade du då varit så kall och tänkt att ja, nu är det för sent, hon är 15 år och har redan en bonusmamma hon kallar för mamma? Det har jag svårt för att tänka mig någon mentalt frisk mamma skulle tänka. En förälders kärlek till sitt barn varar till dennes siste andetag, dotterns ålder är inte relevant.