• Anonym (Krok)

    Ni har som har två barn

    Ni som har två barn, har ni redan bestämt er vilket av de ni gillar bäst? Jag har nyligen fått veta att någon gång runt 13 års åldern slutade mina föräldrar tycka om mig som något mer än en avkomma som man måste ta hand om. 

    Missförstå mig inte, de har aldrig varit bristfälliga i saker de har gjort för mig. Men det är inget de gör pga kärlek till en människa utan för att man måste göra det för sitt barn. Detta är alltså inget jag har suttit och kommit fram till på egen hand utan fått höra direkt från mamma att hon gör saker för mig för att hon måste "vill inte att det ska verka som att du är adopterad" och inte för att hon gillar mig. 

    Under min jobbiga uppväxt var jag väldigt sur och hamnade i otaliga aggressiva bråk med mamma, mer eller mindre raseriutbrott, som kanske satte spåret och sen dess har hon på något sig sett mig som en sjuk dotter som hon måste ta hand om och måste tycka synd om.

    På min 14 årsdag bråkade vi och pappa som också ser mig som inget mer än någon som är där för att ta deras pengar och mat följde mammsa fotspår och sa inte ett ord om att jag fyller år. Jag som trodde det här var en en gångsgrej och att man alltid gör så här för sina barn. Så gick alla mina födelsedagar, toppen av det var att köpa en cupcake och få swish på 500kr. Detta skedde även på min 18 årsdag och 20 årsdag och såg likadant ut. 

    Häromdagen såg jag föräldrarna fira min lillebrors 15 årsdag och han får en parfym värd 2600kr. Blir helt chockad. När jag ställer frågan om varför jag inte firas så här så blir det bråk i familjen och de säger "vad vill du att vi ska ha gjort för dig? Har vi inte gjort tillräckligt?"

    Ibland undrar jag om det finns någon mening i att söka kärlek hos någon som redan har bestämt sig att jag är otacksam. Hade ni någonsin gjort så här mot era barn? Vad krävs det för att ni ska swisha 500kr på äldsta barnets 20årsdag med ursäkten "vi har det tufft ekonomiskt och du bor inte hemma så du kan inte bli firad" men när ekonomin nu är ännu tuffare köpa en sån present? OBS firandet för honom sker precis efter ytterligare ett bråk med mig så enda anledningen jag kommer på är att de typ ska jävlas och visa att de har iaf ett barn som de tycker om och som är snäll mot de till skillnad från mig. 

    Hade ni någonsin behandlat era barn så olika? Vad hade det ens krävts för att komma på något sånt?

  • Svar på tråden Ni har som har två barn
  • Anonym (Mamma till 4)

    Nej jag skulle aldrig behandla mina barn på de sättet. Älskar dom alla lika mkt. 


    Men min mamma har behandlat mig sämre än mina bröder o sagt rakt ut att hon hellre gillar söner för dom är snällare o bättre. 


    Mitt ex mamma behandlade honom bra men syrran skiter hon i totalt 

  • Anonym (Krok)
    Anonym (Mamma till 4) skrev 2024-08-10 19:05:51 följande:

    Nej jag skulle aldrig behandla mina barn på de sättet. Älskar dom alla lika mkt. 


    Men min mamma har behandlat mig sämre än mina bröder o sagt rakt ut att hon hellre gillar söner för dom är snällare o bättre. 


    Mitt ex mamma behandlade honom bra men syrran skiter hon i totalt 


    Fick du någonsin veta hur och när hon kom fram till att du inte är lika snäll och "bra" som sönerna? 
  • Anonym (Mamma till 4)
    Anonym (Krok) skrev 2024-08-10 19:20:17 följande:
    Fick du någonsin veta hur och när hon kom fram till att du inte är lika snäll och "bra" som sönerna? 
    Jag tror med bådw Mig o exets syrra så var vi jobbiga tonårs tjejer och där slutade våra mammor tycka om oss. 
  • ciann

    Fruktansvärt det du berättar. Verkligen inte ok.
    Jag har två barn som jag både bråkar med, men samtidigt älskar.  Kan inte föreställa mig att behandla så olika. 

    Har du någonsin fått en förklaring till deras beteende? Har det alltid varit så, eller började det i en viss ålder? 

    Hur gammal är du nu? Har du någon att prata med om detta?

  • Anonym (En annan mamma)

    Som mamma kan det vara svårt att acceptera att döttrarna inte blir så som man tänkt sig, ni vet välartade och gilla det som mamman tycker om.
    Jag har 2nästan vuxna barn, vi har velat ha självständiga, sociala ungdomar som vågar stå upp för de de tycker är viktigt. En dotter och en son mycket olika men det är mina älskade ungar och helt perfekta.
    Bland mina syskonbarn finns det några stycken som jag absolut inte gillar (säger givetvis inte det högt)

  • Anonym (Krok)
    ciann skrev 2024-08-10 19:58:57 följande:

    Fruktansvärt det du berättar. Verkligen inte ok.
    Jag har två barn som jag både bråkar med, men samtidigt älskar.  Kan inte föreställa mig att behandla så olika. 

    Har du någonsin fått en förklaring till deras beteende? Har det alltid varit så, eller började det i en viss ålder? 

    Hur gammal är du nu? Har du någon att prata med om detta?


    Närmsta förklaringen jag kommer är 1. vi behandlar er inte olika och du inbillar dig 2. du har varit respektlös mot oss och sårat oss 

    Det började runt 14 årsåldern och jag är 22 just nu, brukar prata med någon i kyrkan 
  • Anonym (Krok)
    Anonym (En annan mamma) skrev 2024-08-10 19:59:32 följande:

    Som mamma kan det vara svårt att acceptera att döttrarna inte blir så som man tänkt sig, ni vet välartade och gilla det som mamman tycker om.
    Jag har 2nästan vuxna barn, vi har velat ha självständiga, sociala ungdomar som vågar stå upp för de de tycker är viktigt. En dotter och en son mycket olika men det är mina älskade ungar och helt perfekta.
    Bland mina syskonbarn finns det några stycken som jag absolut inte gillar (säger givetvis inte det högt)


    Vad är det som har gjort att du ogillar de barnen? Är det så att de har varit taskiga mot dig eller din syskon?
  • Elin pelin

    Nu är mina barn inte tonåringar än men jag och äldsta hamnar lättare i konflikter (hon har alltid stått närmare sin pappa) men jag älskar henne lika mycket som den lilla. De är två olika individer som har olika personligheter.

    Jag tänker att det är som med ens föräldrar, visst kommer jag och mamma bättre överens men jag älskar pappa lika mycket bara på ett lite annat sätt.

    Jag hoppas verkligen inte att jag kommer älska mina barn olika mycket men anser att det är ok att kärleken ser olika ut, för de är olika individer, men be mig inte välja en av dem för det kan jag inte!

    Tyvärr kan du nog inte göra mycket annat än att försöka att inte bli bitter och hata dina föräldrar för det skadar bara dig själv. Jag tror att flesta älskar sina barn lika mycket även om man ibland blir galen på ett av dem! Det jag tror du kan göra är att om du själv får barn så se till att behandla dem så lika som möjligt i de stora sakerna (julklapp, fira namnsdagar osv). Det dina föräldrar gör är inte ok.

  • Anonym (En annan mamma)
    Anonym (Krok) skrev 2024-08-10 21:24:43 följande:
    Vad är det som har gjort att du ogillar de barnen? Är det så att de har varit taskiga mot dig eller din syskon?
    Ok varför jag inte gillar alla syskonbarn.
    En tonårspojke är expert på att ljuga, är falsk.
    En har diagnoser inte hennes fel, men jag tycker det är jobbigt,
    Sen finns det en som vi har bara inget gemensamt.
    Givetvis uppför jag mig, de får lika mycket presenter och jag försöker vara en bra faster/ moster åt alla.
  • Anonym (Kicki)

    Jag älskar mina barn lika mycket och skulle aldrig göra som dina föräldrar. I perioder är det mycket lättare att umgås med den ena eller den andra beroende på var de är i utvecklingen och vilka intressen de har, men de är mina guldklimpar båda två, alltid. 

  • ciann

    14 åringar kan vara både respektlösa och sårande. Det är en del i frigörelsen från föräldrar. Det är något vi föräldrar ska kunna ta. Mina barn sa hemska saker till mig i den åldern. Jag sa hemska saker till mina föräldrar i samma ålder. Att som förälder långsura och dra in presenter är verkligen omoget. Jag hoppas du inte skuldbelägger dig för detta!

    Bra att du har någon och prata med.! 


    Anonym (Krok) skrev 2024-08-10 20:34:54 följande:
    Närmsta förklaringen jag kommer är 1. vi behandlar er inte olika och du inbillar dig 2. du har varit respektlös mot oss och sårat oss 

    Det började runt 14 årsåldern och jag är 22 just nu, brukar prata me
    d någon i kyrkan 
    Anonym (Krok) skrev 2024-08-10 20:34:54 följande:
    Närmsta förklaringen jag kommer är 1. vi behandlar er inte olika och du inbillar dig 2. du har varit respektlös mot oss och sårat oss 

    Det började runt 14 årsåldern och jag är 22 just nu, brukar prata med någon i kyrkan 
Svar på tråden Ni har som har två barn