Sambos pappa tar tillbaka sin gamla skruttiga bil på kort varsel så vi står utan

Varför skulle det inte gå ihop? Så länge den är trafiksäker är det väl inget fel att köra en gammal bil tills den rasar ihop och körs till skrotning,

Hur som helst är det väl TS som skall bedöma hur umbärlig bilen är och inte ett panel av skribenter på FL.

Storleken av hans medberoende kan väl knappast vara mer än ett par tusenlappar per år som är bilens värdeminskning. Inte något som kan finansiera lyxfällan direkt.

Att bli så förbannad över att bli 'utnyttjad' för en sån struntsumma är rätt så ynkligt i mina ögon. Man kan säkert ha synpunkter på hur väl TS och sambo borde ha förberett sig på räntestigningar, inflation, föräldraledighet, extra barn etc. men att läxa upp sin son med familj för att dom inte disponerat som man själv tycker är optimalt är rätt så osympatiskt.

Det grundläggande problemet är nog att TS kommer från en familj där man hjälper varandra, men gubben från en där man räknar kronor och ören och läxar upp varandra. 

Hur vet du att inget gjorts för att ekonomin skall bli bättre? Räntan och inflationen ligger ju kvar på höga nivåer och så länge dom gör det kan man väl inte räkna med några drastiska förbättringar annat än gradvisa lönestigningar.

Om det är oansvarigt av TS/sambo att göra helt vanliga svensson grejer som att köpa hus, ta föräldraledighet och skaffa barn, skulle du se mina barn som helt struntar i mina råd och väljer frilansande kulturjobb med hopplös arbetsmarknad. Vi stödjer dom ändå, antagligen med faktor tio större belopp än gubbens, för det är deras val att leva så knapert och att vi kommer från familjer där man hjälper varandra som vi själva med hjälpta av våra föräldrar.

Men många kommer tydligen från samma slags familjer som gubben, som inte ens under småbarnsåren kan abstrahera från deras skötsamhets ideal.

, skulle du se mina barn som helt struntar i mina råd och väljer frilansande kulturjobb med hopplös arbetsmarknad. Vi stödjer dom ändå, antagligen med faktor tio större belopp än gubbens, för det är deras val att leva så knapert och att vi kommer från familjer där man hjälper varandra som vi själva med hjälpta av våra föräldrar.

Så länge räntan var hög och sonen var pressad med två småbarn tycker jag att lite hjälpande bidrag här och där motsvarande 10-20k per år vore ett rimligt nivå om han själv har bra ekonomi. 

Bilen var ett sånt bidrag, men det är ju borta nu. Men annars kunde han erbjudit sig att subventionera lite nöjessaker för familjen, lite presenter/kläder till barnen, kanske något abonnemang eller någon resa. Det är ju inte så många år det rör sig om och familjens ekonomi blir ju bättre när inflationen urholkar värdet av bostadslånet så snart behövs denna hjälp inte mera.

Jag ger bara en värdering 10-20k/år av hur mycket som är det normala omkring hur mycket man stödjer sina vuxna barn under studietiden och etableringstiden med småbarn i den verklighet (akademikermedelklass i storstad) som jag lever i. Det är alltså inte ett belopp som sätts in på ett konto varje månad utan mer gåvor, diverse abonnemang och swishande till att subventionera den ena och det andra. Med tanke på att sonens problem åtminstone delvis beror på ränteuppgång och annat som drabbat många, tycker jag att han borde ligga på detta nivå för att det skulle betraktas som generöst.Jo men det kan vara svårt att etablera sig på bostadsmarknaden i en storstad utan att ta risker och utan att det blir kärvt dom första åren. Svårt att agera exemplariskt som en hundraprocent Spara när hela systemet bygger på att man måste agera Slösa om man alls vill in på bostadsmarknaden.Ren hypotetisk fråga, men mina barn skulle inte kalla mig något om jag slutar med mitt swishande och subventionerande. Också irrelevant i sammanhanget eftersom TS inte kallat pappan för något, hon har bara skrivit snåljåp i en tråd på FL vilket jag så håller med om. Gubben tar nog heller inte tillbaka bilen för att han plötsligt inte har råd utan för att han av någon anledning vill markera sitt missnöje med sonens familj.

Haha SLUTA med det där snacket. Det är väl era barn som drabbas av psykisk ohälsa som har föräldrar som tror att dom står på egna ben bara för man inte ger dom pengar eller ställer upp. Det är nog i verkligheten snarare tvärtom. Dom barnen som minns sina föräldrar som kalla och oengagerade och som inte alls mår särskilt bra även om dom klarar sig och får jobb och bostad. Det är väl även ni som sitter där sen och undrar varför barnbarnen inte hälsar på. 

Men snälla. Jag är säker på (hoppas) att situationen i din familj redan från början är annorlunda. Vi har inget att vara tacksamma för. Min sambo står varken sina föräldrar eller mor och farföräldrar nära För dom har inte brytt sig. Vi skulle inte behöva ett öre från honom men den största besvikelsen ligger nog i att han låter nya tjejer styra hans liv och att han skiter i både sina barn och barnbarn och nu gör såhär emot oss. Jag hade hellre sett att han sket i våran dotter från start än att det går i perioder utifrån om han är singel eller ej. Antingen träffa henne varje helg för att plötsligt låta det gå fyra månader mellan varje gång och då beror träffen på att vi frågar efter honom för vår dotter tjatar. Det har nog inte så mycket med bilen att göra egentligen. Även om det inte finns någon som helst anledning för honom att ta tillbaka den på några dagars varsel då han har gott ställt så det räcker och blir över och vi fått stå hela dagen och städa bilen och montera ut bilbarnstolar med sjuka barn. 

Ingen idé att förklara mer tänker jag. Den här aggressiviteten är löjlig. Gör något annat av din söndagskväll istället 

Sluta skälla ut på TS omkring dom 20k. Hon har ju inte yttrat ett ord om någon summa, det är ju jag som angav 10-20k/år som riktlinje för vad jag hade gjort i den givna situationen och då naturligtvis inte permanent utan bara några år tills barnen blivit lite större och räntan gått ned.

Egentligen tycker jag inte man kan säga att TS har några verkliga ekonomiska problem att tala om, bara för att hon just nu är pressad av en förbigående räntetopp. Med två bra jobb/utbildningar och bostad i storstadregion finns det inte något som inte kan hanteras förutsatt att dom inte har mer skulder än banken har godkänt. Skulle det bli värre kan man prata med banken om att pausa amortering, dom fattar, och så länge dom klarar det någorlunda så blir det snabbt bättre med tiden. Räntan går ned, konjukturen och reallönerna upp och inflationen urholkar skulden. Förhandla fram lite extra löneökning eller byt jobb. Hyr ut ett rum. Inget kritiskt någonstans som inte kan hanteras så länge dom båda har jobb och inte separerar.

Hon har absolut inte gjort något oansvarigt utan tvärtom agerat helt förnuftigt som man bör omkring barn och bostad när man bor i en storstadsregion. Att det tydligen sitter många pensionärer i tråden och gnäller på hennes brist på ansvar utifrån dom förlegade skötsamhetsideal som dom är uppfostrade med, behöver hon inte ta så tungt. Det är inte skamligt att vara ekonomiskt pressad några år i livet så länge man är det av rätt anledning och det är förbigående.

Blir mörkrädd att så många försvarar honom i detta. Srackars alla barnen som har såna jävliga mor och farföräldrar. Den dagen jag blir mormor eller farmor finns det inte på världskartan att räkna ören med mina barnbarn eller barn eller att ha ett totalt ointresse. Men det är väl typiskt många män. En bild på Facebooksidan skulle snabbt upp om äran att bli farfar men sen blev det tyst. Allt är ett spel för galleriet.

Men många i tråden vill hellre se det från ett perspektiv där en skötsam äldre generation ställs mot en oansvarig, curlad yngre generation, utan att egentligen veta något om hur väl pappan och TS passar in i dessa stereotyper...

Måste du vara oförskämd när du argumenterar?

Om man med oansvarig menar att man inte har fast jobb, villa, volvo och vovve när man är tretti, så var jag och min precis lika oansvariga som dom när vi var i deras ålder. Dom får väl själva bestämma om dom vill ha villa och volvo, eller hellre bo andrahand och cykla omkring. Om jag har en god ekonomi är det mer bostadsmarknaden jag som så många andra har att tacka för det, snarare än min egen skötsamhet.

Jag ger dom heller inte tusentals kronor i kontanter varje månad, utan säger bara att summan av alla gåvor, prylar och annat jag bjuder på mens dom studerat eller etablerat sig, nog kommer upp i 10-20k per år. Tror inte detta är minsta ovanligt, räkna efter värdet av vad alla julklappar, nya & gamla prylar, nöjesgrejer och allt annat som föräldrar ger en nyetablerad barnfamilj kostar per år.  

Men hur som helst är min och mina barns situation inte så relevant för diskussionen omkring TS situation, eftersom hon redan har uppfört sog ansvarigt enligt din definition. 

Tycker det är en intressant tråd bland annat för att jag inte själv bor i Sverige sedan lång tid, och inte har så bra koll på hur mentaliteten är.

Jag har alltid vetat att svenskarna ju inte är så hjärtliga familjemänniskor, lätt räknar kronor och ören med varandra. håller mycket på formalia samt att man håller varandra i schack med skötsamhet ideal, men jag trodde ändå att det skulle bli 50-50 mellan dom som tog pappans parti att ett lån är ett lån är ett lån utifrån formalia, och dom som liksom jag tycker att det var fullt rimligt av TS och sambon att se den 'lånet' av gamla bilen som en de-facto gåva från far till son i en pressad situation.

Men ju längre tråden går desto mer måste jag nog inse att jag har haft fel, det står nu 18-1 i likes i pappans favör och bara en annan debattör har velat se situationen från ett annat perspektiv än just detta att ett lån är ett lån är ett lån. Den lutheranska plikt- och skötsamhetsmoralen håller kvar svenskarna i ett järngrepp ser det ut till och familjerelationer spelar ingen större roll i sammanhanget.

Men vi har ju också World Value Survey som bekräftar samma sak att svenskarna är världens mest individualistiska och minst traditionsbundna folk, så egentligen borde jag ju inte vara förvånad.

Hela Sydeuropa tex.

Ta den traditionella livstilen i Grekland. Pojkar bor oftast hemma till 30 års åldern, blir verkligen försörjda med allt, och inte bara hjälpta lite grann. Förväntas inte göra något innan militärtjänsten. Flyttar först hemifrån när dom fått fast jobb som man först kan räkna med i 30års åldern. Föräldrarna förväntar sig senare att bli försörjda på samma sätt av deras barn när dessa får barnbarn, så att dom kan gå på pension i 50 års åldern och passa dessa barnbarn.

Idealet att man är vuxen när man är 18 och förväntas vara ekonomiskt självständig finns mest i Nordeuropa och speciellt i Skandinavien som konsekvens av välfärdssamhället som underminerar denna kontrakt mellan generationerna. Säkert bra på sitt sätt men tråkigt på andra.

Verkar vara svårt för att inte säga omöjligt för barn att få hjälp av sina föräldrar i en pressad situation om man skall tro dom flesta i denna tråd. Det är så många kriterier som skall vara uppfyllda på samma tid att det blir närmast omöjligt.

Först har vi det omvända föräldraansvarsbegreppet, där risken för 'moral hazard' hos barnen ses som det viktigaste hänsyn som föräldrar måste ta i den givna situation. Föräldrars främsta ansvar ligger i att inte korrumpera barnen så att dom inte lär sig stå på egna ben. Det måste således vara ren Force Majeur typ naturkatastrof eller invalidisering för att det skall kunna komma på tal att det skulle gå några tusenlappar till hjälp från en välställd förälder till ett pressat barn. Bara såna saker som småbarn och tredubbling av räntan räknas inte, det borde barnen kunnat förutse och planerat för om dom varit ansvariga.

Så har vi det moment-22 som verkar vara inbyggt i det svenska skötsamhetsbegreppet. Man skall bara ge hjälp till någon närstående som har det svårt om denne varit skötsam, men samtidigt är det faktum att någon har det svårt ett bevis på att denne inte varit skötsam. Så länge dessa svårigheter beror på något som hade kunnat förutses, som ränteuppgång eller småbarn, så är hjälp utesluten pga. skötsamhetskriteriets moment-22.

Kan du inte läsa vad jag skriver i mitt Greklandsexempel. Föräldrar försörjer, och då verkligen försörjer och inte bara hjälper, deras vuxna barn intill dom kommer upp i trettiårs åldern. Först senare när barnbarnen kommer blir det tvärtom. Samma princip gäller, men kanske lite mindre utsträckning, i Italien/Spanien.

Men annars behöver vi inte gå så långt som till Grekland, ta till Tyskland/Frankrike som inte har så mycket studiestöd. Föräldrar där hjälper till barnen mens dom studerar, dvs 20-25 års åldern. Samt antagligen också i småbarnsåren när mannen står i början av sin karriär.

Det är du som inte fattar att det är den svenska synen på att barn är vuxna vid 18-års åldern och förväntas vara ekonomiskt självständiga som skiljer sig ut.

Så kan vi väl konstatera kära curlinggenerationen, Nina och andra att denne farfar absolut inte har bidragit med något som helst, och här utvidgar lånbegreppet långt utöver det juridiskt hållbara iom. att han kräver en godtycklig summa som kompensation för lånet. Eller innefattar era 'ett lån är ett lån' princip mellan familjemedlemmar också en klausul om långivaren kan slänga ut en godtycklig summa utan minsta avtal innan.

Löjligt summa förresten för en 24 år gammal bil som knappt har används.

Skulle be honom dra åt helvete, både honom själv och med dom 10.000, men det får väl sambon som får avgöra vilket ordval han vill använda. Men han är verkligen extrem även jämfört med dom många som liknar honom i denna tråd.