• Anonym (Anhörig)

    Anhörig tror att hemtjänsten stjäl mat

    Min anhörig som har hemtjänst flera gånger om dagen tror att de stjäl mat. Minnet är inte riktigt som det var längre så jag vet inte om det stämmer. Jag har tyvärr inte möjlighet att gå dit tillräckligt ofta för att kolla om det försvinner något. Det handlar om färdig frysmat. Tar gärna emot tips om hur jag ska hantera situationen. Jag vet inte om det är en bra idé att upp det med hemtjänsten då relationerna redan är ansträngda då min anhörig kan vara lite svår ibland. 

  • Svar på tråden Anhörig tror att hemtjänsten stjäl mat
  • Anonym (Anhörig)
    Anonym (Vården) skrev 2024-10-12 08:18:10 följande:

    Jobbar natt på ett äldreboende, har jobbat rätt många r och hört stölder skett lite här och var i min kommun, men även upplevt flertalet gånger att anhöriga anklagar personal för stöld och sedan har exempelvis smycken/plånböcker dykt upp på något väld bra och kreativt ställe exempelvis inlindad i näsduk, sen inlindat i papper och sen en tygbitar och ner i ett glasögonfodral och in i en väska långt ner i en garderob, även varit med om att man fått stoppa äldre som blivit kära på äldre dagar att inte ge bort sin vigselring, risken finns ju att frun/maken blir lätt upprörd då.
    Sen har saker tagits av anhöriga utan kommunikation med de andra anhöriga. 
    Om någon av äldre i min närhet hamnar på
    äldreboende så kommer värdesaker sparas hemmavid. Risken för stöld är nog mindre än att det förläggs/göms.
    I min kommun har väldigt få av de äldre som bott/bor på boende en demensdiagnos, det görs helt enkelt inte trots att det borde göras, men då blir det dyrare för kommunen då personalstyrkan må utökas.


    Jag har fått uppfattningen om att det mer eller mindre krävs en demensdiagnos för att få en plats på äldreboende. Det verkar som det är svårt att få en plats och att gamla människor lever i hemmet till det blir katastrof.
  • Anonym (Anhörig dotter)
    Anonym (Vården) skrev 2024-10-12 08:26:16 följande:
    Blir jag allvarligt sjuk som gammal eller dement eller egentligen bara gammal med visst vårdbehov så vill jag inte att mina barn sätter sina liv på paus för att vårda mig, hur ska dom ha råd med det? Hur ska dom kunna hantera mig om jag blir utåtagerande? Hur ska dom orka om jag blir en vandrare som går runt hela nätterna?
    Har redan nu sagt till mina barn att om/när jag hamnar på hem så prata med personalen och fråga hur jag mår efter era besök, om jag blir arg/ledsen i timmar så strunta i att hälsa på mig, för är jag dement kan det vara en jobbig känsla att hantera då jag inte vet varför jag är arg/ledsen om det dessutom går ut över personal med slag och liknande så låt mig bara vara ifred, för jag är ändå inte kvar bara mitt skal
    Min mamma var väldigt arg och ledsen men blev mycket bättre med antidepressiv medicinering. Man bör samarbeta kring detta med en bra läkare.
  • Anonym (Sorgsen dotter)
    Anonym (Vården) skrev 2024-10-12 08:26:16 följande:
    Blir jag allvarligt sjuk som gammal eller dement eller egentligen bara gammal med visst vårdbehov så vill jag inte att mina barn sätter sina liv på paus för att vårda mig, hur ska dom ha råd med det? Hur ska dom kunna hantera mig om jag blir utåtagerande? Hur ska dom orka om jag blir en vandrare som går runt hela nätterna?
    Har redan nu sagt till mina barn att om/när jag hamnar på hem så prata med personalen och fråga hur jag mår efter era besök, om jag blir arg/ledsen i timmar så strunta i att hälsa på mig, för är jag dement kan det vara en jobbig känsla att hantera då jag inte vet varför jag är arg/ledsen om det dessutom går ut över personal med slag och liknande så låt mig bara vara ifred, för jag är ändå inte kvar bara mitt skal
    Vilket klokt inlägg. Jag är helt med på ditt tåg.

    Jag har ingen i släkten som blivit dement, tvärtom har de haft alla sinnen i behåll ända till slutet. Så risken kanske inte är överhängande,  men ändå.
  • Anonym (Anhörig)
    Anonym (Vården) skrev 2024-10-12 08:26:16 följande:
    Blir jag allvarligt sjuk som gammal eller dement eller egentligen bara gammal med visst vårdbehov så vill jag inte att mina barn sätter sina liv på paus för att vårda mig, hur ska dom ha råd med det? Hur ska dom kunna hantera mig om jag blir utåtagerande? Hur ska dom orka om jag blir en vandrare som går runt hela nätterna?
    Har redan nu sagt till mina barn att om/när jag hamnar på hem så prata med personalen och fråga hur jag mår efter era besök, om jag blir arg/ledsen i timmar så strunta i att hälsa på mig, för är jag dement kan det vara en jobbig känsla att hantera då jag inte vet varför jag är arg/ledsen om det dessutom går ut över personal med slag och liknande så låt mig bara vara ifred, för jag är ändå inte kvar bara mitt skal
    Precis så. Det verkar i allmänhet som att många tycker att barnen ska uppoffra sig och sätta sina liv åt sidan för att ta hand om sjuka och gamla föräldrar. Jag vill absolut inte att mina barn ska göra det men jag hoppas att vi har en bra relation och kan umgås. Att ta hand om städning, handling och allmänt omsorgsbehov vill jag inte att de ska behöva göra. Vi har ett stort skattetryck och för de pengarna borde man kunna få en värdig äldreomsorg med professionell personal som tar väl hand om de äldre. Många gör ett helt fantastiskt jobb men finns det inte tillräckligt med pengar och personal så blir det inte bra.
  • Anonym (Anhörig dotter)
    Anonym (Anhörig) skrev 2024-10-12 08:39:00 följande:
    Jag har fått uppfattningen om att det mer eller mindre krävs en demensdiagnos för att få en plats på äldreboende. Det verkar som det är svårt att få en plats och att gamla människor lever i hemmet till det blir katastrof.
    Ja , det är väldigt svårt att få plats, de som kommer dit är oftast väldigt sjuka. Man märker att det är jobbigt för personalen när alla är så väldigt sjuka. Samtidigt finns mycket begränsad sjukvård på ett SÄBO. Bara en sjuksköterska . De har ingen utrustning utöver det man har i ett hem.  Det var ju det man upptäckte under pandemin, men de äldre sjuka är den minst prioriterade gruppen i samhället och inget görs för att det skall bli bättre.

    Kvalitetenskiljer sig dock mellan kommuner och just din kommun kanske har lite bättre boenden, prata gärna med bekanta i kommunen.
  • Anonym (Vården)
    Anonym (Anhörig) skrev 2024-10-12 08:39:00 följande:
    Jag har fått uppfattningen om att det mer eller mindre krävs en demensdiagnos för att få en plats på äldreboende. Det verkar som det är svårt att få en plats och att gamla människor lever i hemmet till det blir katastrof.
    På boendet där jag jobbar har vi 20 boende just nu och av dom så har 3 en demensdiagnos, skulle resterande 17 utredas så gissar jag på att kanske 2-3 inte skulle få en diagnos utan enbart gammal med bekymmer att klara sig hemma.
    Tror tanken många gånger hos kommuner kan vara att många blir dementa eller glömska så vi utreder inte(dyrare då då bemanning måste vara en annan)
    Sen bor alldeles för många hemma alldeles för länge och vårdas av make/maka/barn som knappt orkar
    Borde finnas fler former av boenden 
  • Anonym (Anhörig)
    Anonym (Anhörig dotter) skrev 2024-10-12 08:39:26 följande:
    Min mamma var väldigt arg och ledsen men blev mycket bättre med antidepressiv medicinering. Man bör samarbeta kring detta med en bra läkare.
    Det är också ett problem att det inte fungerar med sjukvården. Det verkar som vissa läkare inte har så bra koll eller så är de bara oengagerade. Min anhörig lider också av depression och ångest och bad om medicin, men fick något som jag tror inte alls passar en äldre halvt förvirrad person. Vanliga biverkningar var bland annat förvirring vilket blev väldigt märkbart i min anhörigs fall. 
  • Anonym (Vården)
    Anonym (Anhörig dotter) skrev 2024-10-12 08:39:26 följande:
    Min mamma var väldigt arg och ledsen men blev mycket bättre med antidepressiv medicinering. Man bör samarbeta kring detta med en bra läkare.
    Tyvärr är det en hel del anhöriga som inte vill samarbeta kring detta då deras anhörig är på gott humör när de är där och skärper till sig/tar på sig en roll som frisk, precis på samma vis som när läkaren är där för att kolla om dom har ont vid omvårdnad, då gör inget ont men så fort läkaren gått så kan det skrikas bara men rör försiktigt och de erkänner att de har ont men till läkaren nekar dom, tror det ska tror i sen gammalt att man inte ska va till besvär
    Men rätt medicinering kan göra underverk, tyvärr ska vissa läkare göra ändringar på det som fungerar pga risk för biverkningar å sen får man börja om med hela karusellen 
  • Anonym (Vården)
    Anonym (Anhörig dotter) skrev 2024-10-12 08:45:26 följande:
    Ja , det är väldigt svårt att få plats, de som kommer dit är oftast väldigt sjuka. Man märker att det är jobbigt för personalen när alla är så väldigt sjuka. Samtidigt finns mycket begränsad sjukvård på ett SÄBO. Bara en sjuksköterska . De har ingen utrustning utöver det man har i ett hem.  Det var ju det man upptäckte under pandemin, men de äldre sjuka är den minst prioriterade gruppen i samhället och inget görs för att det skall bli bättre.

    Kvalitetenskiljer sig dock mellan kommuner och just din kommun kanske har lite bättre boenden, prata gärna med bekanta i kommunen.

    Vilken utrustning saknar du på säbo?

    Upplever att många som flyttar in är riktigt dåliga, men det kan vända då de serveras måltider på regelbundna tider, oftast har tillgång till sjuksköterska i huset(hos oss 7-16 måndag-fredag) övrig tid har vi sjuksköterska att ringa in.
    Personal som försöker ge dom rutiner och försöker få till fungerande sömn osv. 
    Vi har flertalet gånger fått in dom som är mer eller mindre döende som levt åratal efter de flyttat in.

  • Anonym (Anhörig dotter)
    Anonym (rtj) skrev 2024-10-12 07:08:57 följande:

    Ja, klart du mår dåligt när du "hört / läst " något sådant. Frågan är vad gör du för att förhindra det själv? 


    Var har du dina föräldrar idag ?  Om de lever, sitter de på ett hem? 


    Alltså förr levde de äldre ihop och man tog hand om dom. Men idag slussas dom ju bara in på förvaringsställen där de kan bli utsatta för allt möjligt. Och folk är så konflikträdda idag. Invandrarna bor först hos sina föräldrar, därefter så bor föräldrarna med dom. Man bryr sig, man hjälps åt och man tror på visdom a olika generationer. 


    Sverige är för bortskämt och ar tappat grundvärdet för den enskilda personen idag som är pensionsålder eller äldre. Och då syftar jag på deras barn.


    Jag gör mycket för min mamma. 


    Jag tycker att vi som samhälle har för lite respekt för de äldre.


    Det gör bla att man idag inte har några krav alls på den personal som tar hand om de gamla. De har ingen utbildning, de pratar dålig svenska, de förstår inte svensk kultur och , om de är män, verkar de inte ha någon erfarenhet av att sköta ett hem. 


    Samtidigt läser jag insändare i den lokala tidningen från infödda svenskar med både utbildning och erfarenhet som söker jobb i äldreomsorgen, men som inte ens blir kallade på intervju!

    Undrar om det är en kostnadsfråga. Vill man bara ha så billig arbetskraft som möjligt? Eller vill man gynna och prioritera nyanlända?

    Om man hade så dåligt utbildad personal som inte ens talar svenska på våra förskolor, då skulle det bli ett ramaskri, men äldreboenden orkar man inte bry dig om.

    Jag är också väldigt rädd för att klaga, jag är rädd att jag då uppfattas som rasist. 

Svar på tråden Anhörig tror att hemtjänsten stjäl mat