Butik kräver betalt för kläderna

Ditt barn har orsakat kostnader för butiken, alltså orsakat skada.

Som förälder har du ansvar för ditt barn och för de skador/kostnader som ditt barn orsakar (jag förutsätter att barnet inte är myndigt).

(Om du anser att bara den ena av er föräldrar har ett föräldraansvar så är det en sak för dig/er att reda ut. Butiken har inget med detta att göra.)

Eller vem menar du ska stå för skada/kostnader som ditt barn orsakar?
Om du skulle anse att butiken ska stå för det så menar du ju egentligen att andra kunder ska ansvara för den skada som ditt barn har orsakat.
Hur tänker du då? (i så fall...).

De andra kunderna får stå för kostnaderna eftersom de enda pengar butiken får in är de pengar som kunderna betalar.

Du tycker uppenbarligen detta.

Men oavsett vad du tycker så har du ändå både ett formellt och framförallt ett moraliskt föräldraansvar.

Om det var mitt barn så skulle jag utan tvekan ta mitt ansvar. Till att börja med på konstruktivt sätt tala med den ansvarige på butiken (konstruktivt samtal utan att tycka en massa...), jag skulle lova den ansvarige att jag tar mitt föräldraansvar på allvar och jag lovar personligen att mitt barn inte kommer att upprepa detta.
OM butiken sedan skulle begära ersättning av mig (vilket jag tvivlar på) så skulle jag självfallet ersätta butiken, utan att tjafsa.

Sedan skulle jag ta ansvar för att reda ut saken med mitt barn och med den andra föräldern.
Men självfallet utan att blanda in den ansvarige för butiken i detta.

Det allra viktigaste i allt detta tycker jag är att man uppfostrar och lär barnet vad ansvarstagande är och vad som är rätt och fel.
Som förälder, för barnets skull, är det mycket viktigt att föregå med gott exempel, något som du kanske har hört talas om och håller med om?
Jag skulle värdera detta som mycket viktigt och värdefullt för mitt barn och för resten av barnets liv och framtid.

Nej, i det här fallet anser jag inte att butiken är tvingade att bevisa något. 

Om butiken skulle komma med helt orimliga ekonomiska krav så skulle det kunna bli en fråga om bevisning.
Men jag kan inte för allt i världen tänka mig att en butik skulle agera så, under förutsättning att du bara tar ditt föräldraansvar, så som du är skyldig att göra.

Om du anser att bara den ena av er föräldrar har ett föräldraansvar så är det en sak för dig/er att reda ut. Butiken har inget med detta att göra.
Bara för att du tycker detta så friar självfallet inte ditt eget tyckande dig från ditt föräldraansvar.

Och framförallt borde ansvariga föräldrar för tonåriga barn tänka på detta...

Det är din åsikt.

Jag har en annan åsikt.

I normala fall är det den som har felat, den som har orsakat skada, som har bevisbördan.
Jag anser att detta normalt gäller både formellt och framförallt anser jag att det gäller rent moraliskt.

Jag är dessutom övertygad att butiken inte skulle kräva någon ersättning alls, eller endast en liten och fullt rimlig ersättning om mitt barn faktiskt har orsakat någon skada.

Sannolikt är det omöjligt för butiken att i efterhand bevisa eventuella fläckar eller andra skador, det är ju juridiskt omöjlig bevisa vem som orsakat dem och bevisa att ingen har provat plagget efter mitt barn.

Jag för min del skulle tycka att det var mycket viktigare för mig att ge rätt uppfostran till mitt barn, att vara en god förälder och förebild, mycket viktigare att förmedla ett bra budskap gällande vad som är rätt och fel.
Jag skulle inte tycka att jag föregår med gott exempel genom att försöka undkomma något genom att kräva bevis som är både juridiskt och praktiskt omöjligt att presentera.

Undanflykter för att försöka undkomma mitt ansvar är inte min grej, framförallt inte inför ögonen på mitt barn!

För mig och för mitt barn skulle detta vara mycket viktigare och mera värdefullt att jag tar fullt ansvar hellre än att tjafsa om några bevis.

Detta särskilt mot bakgrund att jag är övertygad att butiken inte skulle kräva någon ersättning, men om det finns grund för att kräva ersättning så är jag övertygad att butiken inte skulle vara oskälig alls,
om jag bara visade att jag tog mitt eget föräldraansvar på fullt allvar.

Och du tycker att du är en god förebild, att sådant beteende som du beskriver är bra, när det gäller att uppfostra ett barn till att bli en god och ansvarstagande person?

Du anser alltså att gällande en skada eller ett fel som du eller ditt minderåriga barn har begått så undslipper du allt ansvar för detta bara för att det inte är möjligt bevisa på juridisk grund?

Det är bara att beklaga, men i så fall är det inte underligt att samhället ser ut som det gör och att många barn fungerar så som de gör...

Sannolikt är det omöjligt för butiken att i efterhand bevisa eventuella fläckar eller andra skador, det är ju juridiskt omöjlig bevisa vem som orsakat dem och bevisa att ingen har provat plagget efter mitt barn.

Om det inte går bevisa på juridisk grund så anser du att man ska vägra ta ansvar för ett fel eller en skada.

Och detta är ditt råd för hur man ska uppfostra tonåringar.

I rest my case...

Jag beklagar om du är en person som utgår från att dina medmänniskor försöker lura dig och jag beklagar att det är den bild du vill förmedla till barn och ungdomar.

Jag väljer att ha en annan syn på mina medmänniskor.
Och jag väljer att sätta stort värde på att sträva efter att vara en god förälder och förebild för barn och ungdomar.

Jag vågar garantera dig att jag är allt annat än en lättlurad person. Och jag ser inget samband mellan det jag skriver och att uppfostra barn till att vara lättlurade.

Jag skriver om föräldraansvar.

När det gäller att uppfostra barn och ungdomar till att vara kritiskt tänkande personer och att inte bli lättlurade så anser jag att detta berör fundamentalt andra delar inom uppfostran. Du behöver inte oroa dig, för jag är övertygad att jag har relativt god koll också på dessa delar.

Bara den som medvetet försöker smita undan sitt föräldraansvar (och som vill parasitera på sina medmänniskor?) vill INTE bli kontaktade när det gäller ens barn, t ex om deras barn har ställt till med något...

Om man lämnar efter sig smuts på kläder man har provat så är det uppenbart att man på ett eller annat sätt är just smutsig (alltså skitig, om du vill använda det uttrycket...).

Den som smutsar ner kläder orsakar skada för någon annan eftersom plaggets värde då minskar.
Den som inte köper plagget man har skadat, eller ersätter skadan, parasiterar på sina medmänniskor.

Det är inte butiken som betalar.
Utan det är andra medmänniskor som handlar i butiken som måste betala.

Ja, butiker räknar med ett visst svinn och detta ger högre pris på kläderna till medmänniskor som är kunder.

Hur bra butiken än är att räkna så har man ingen egen tillverkning av pengar.
De enda pengar butiken får in är de pengar som kunderna, dina medmänniskor, betalar.

Svinn och skadade kläder ger högre kostnader för butiken vilket ger högra priser på produkterna, som kunder/medmänniskor får betala.

Visst förstår du detta enkla samband?

Svinnet kostar pengar (med eller utan moms).

Butiken har ingen tillverkning av pengar.

De enda pengar butiken får in är de pengar som kunder betalar.

Ökade kostnader för butiken, kostnader i form av svinn liksom alla andra kostnader, kan bara betalas genom det pris som kunder betalar för varorna.

Oavsett om svinnet litet eller stort så betalas det av kunderna, alltså dina medmänniskor.

Ungar i butiken orsakar arbete, och orsakar andra kostnader, på samma sätt som alla som besöker butiken orsakar kostnader.
Om ungarna inte köper och betalar för några kläder så måste kostnaderna för deras besök betalas av andra kunder.
Om de dessutom orsakar skador på kläderna, som gör att butiken tvingas ge rabatt på dessa kläder, så betalas detta av de andra kunderna som köper och betalar för kläderna.

När butikens kostnader ökar, om svinnet blir större, om fler ungar orsakar mer arbete och ökade kostnader, så höjs priset på de kläder som kunder köper och betalar för.

Alla kostnader måste betalas.
Butiken tillverkar inga pengar.
Alla kostnader betalas av kunderna som köper och betalar för kläderna.

Jag är förvånad om du inte klarar förstå detta enkla och uppenbara samband?

Märkligt hur så många försöker ägna sig åt krumbukter och diverse krystade bortförklaringar.

Kan det verkligen vara möjligt att så många föräldrar, och medlemmar, inte anser att alla har ett föräldraansvar för sina egna barn?

För mig är det fullkomligt rimligt att butiken och dess övriga kunder har rätt att få slippa ungar som ställer till problem och som utnyttjar dem på ett sätt som absolut inte är ok.
Och för mig råder ingen tvekan om att det är ungarnas föräldrar som äger ansvaret för att detta felaktiga beteende och utnyttjande upphör.

Mamman i tråden har självfallet fullt ansvar för sin minderåriga dotters felaktiga beteende.

Jag anser alltså att det allra viktigaste, för barnets bästa, för dessa framtida liv, så är uppfostringen och att föregå med gott exempel det som barnets förälder ska sätta allra främst.
Om detta viktiga skulle kosta några kronor så anser jag detta vara av mycket mindre betydelse.

Dessutom är jag övertygad att den ansvarige för butiken knappast skulle utkräva någon ekonomisk ersättning om ungens förälder bara visar att den tar sitt föräldraansvar på fullt allvar.
Det är alltså i princip helt ointressant att diskutera pengarna, eftersom pengafrågan sannolikt helt skulle undvikas om föräldern bara tar sitt ansvar, så som en förälder ska göra.

Ungarna gör fel.
Föräldrarna är ansvariga för de minderåriga barnens fel.
Och föräldrarna är ansvariga för sina barns uppfostran.

Nej, det är du som har fel.

(Notera att jag har aldrig pratat om hela summan.)

Ett avdrag är ingen intäkt, det är inga pengar.
Det ger bara minskade kostnader.

Också vinsten betalas av de kunder som köper kläderna.
Om butiken ska undvika att gå med förlust, trots ökade kostnader, så måste butiken öka intäkterna.
ALLA intäkter betalas av kunderna.

Hur menar du att dessa ungar skulle köpa mer för att de får fortsätta prova och fotografera kläderna? De köper ju inget och betalar inte för några kläder, de skapar bara kostnader och tar resurser i anspråk.

Det ligger ju närmare sanningen att dessa ungar hindrar butiken från att sälja mer. De tar resurser, utrymme och provhytter från betalande kunder.

De kläder som rensas bort, inbillar du dig att butiken har fått dessa kläder gratis, utan att betala för dem?
Även om butiken skulle ha fått dessa kläder så uppstår det ju ingen intäkt, det ger inga pengar, när de sorteras bort och försäljningen uteblir.

Alla kostnader måste betalas.
Butiken tillverkar inga pengar.
Alla kostnader betalas av kunderna som köper och betalar för kläderna.

Jag blir alltmera förvånad om du inte klarar förstå detta enkla och uppenbara samband?

Om du läser tråden så förstår du sammanhanget. Detta mitt inlägg var inte ett svar på ts utan ett svar på en annan medlems krumbukter.

att ringa och kräva pengar på lösa grunder och föreställningen om att man måste köpa, när man provar.....
Uppfattar du att du har belägg för att detta har förekommit, att det har gått till på detta sätt?

Min uppfattning är att det är mera troligt att någon från butiken i förtvivlan, efter upprepade problem, har framfört önskemål om att en förälder ska ta ansvar för det dess barn har ställt till med, om det nu ens är någon som har ringt.

Jag hävdar fortfarande att jag är övertygad att den ansvarige för butiken knappast skulle framföra något krav om betalning om föräldern bara tog sitt normala och riktiga föräldraansvar.

Gällande prova/köptvång har jag ingen uppfattning i detta sammanhang då jag inte finner att något sådant ens har förekommit.