Trivs ni med att vara bonusförälder och behöva diska mer och städa mer för att ni bor större än vad du hade gjort som singel och betala olika utgifter för andras barn som inte respekterar dig eller lyssnar på vad du säger?

Problemet är väl att de inte respekterar dig eller lyssnar på vad du säger.

Jag är själv bonus förälder sedan 12 år och har aldrig ens tänkt tanken som din frågeställning berör.
Man väljer ju att få in i det från början, sen får man ta de bra med det dåliga.
Däremot vikten av att alla i en bonus-familj förstår att båda vuxna har lika mycket att säga till om vad gäller hemmet och vardagen. Jag tror en bonusfamilj är svårt om man inte behandlar alla likvärdigt. Barnen måste respektera båda föräldrarna, biologiska eller inte, för de bor under samma tak.

Jag hade aldrig flyttat ihop med någon som har barn om jag inte får ta del av uppfostran. Skulle definitivt inte acceptera att barnen inte visar någon respekt alls. 

Ja att man bor större om det finns barn med i bilden är ju självklart, annars skulle man ju bo på varandra så det är ju inget som kommer som en överraskning, men varför betalar du utgifter för dina bonusbarn?
Föräldern får givetvis betala mer för boendekostnad och mat och andra utgifter som uppkommer med barnen.
Du betalar din del och din partner för sig och sina barn.

När jag levde med en man som hade barn varken städade jag eller betalade mer eftersom det var hans ansvar och hans utgifter. Hade barnen inte lyssnat eller respekterat mig hade jag aldrig flyttat ihop.

Ledande fråga är ledande. Jag hänvisar till mitt svar i din förra, mer neutralt forulerade, tråd.

Skulle aldrig flytta ihop med någon annans ungar. Speciellt inte när jag själv har barn i övre tonåren och börjar känna av friheten igen.

Har inte råd att försörja andras barn och har inte orken att städa efter dom på fritiden.

Min sambo betalar hälften av boendet trots att det är ett radhus jag köpt för tr bo med mina barn. Han betalar i nuläget 6000kr per månad plus el med en månadslön på 57000kr. Han har då även tillgång till garage, förråd och slapp köpa möbler. Vet inte om det är så kasst? Bor i en fin förort till Göteborg och har naturen runt hörnet. Givetvis betalar jag amortering själv och får vänta på ränteavdraget, så det är väl inte så synd om honom?

han vill betala hälften av all mat också, jag föreslog 60/40% eftersom mina barn bara år hår 50% av tiden och äter lunch i skolan.

nyckel i det hela för mig är att jag har erbjudit mig att stå för allt och att han ändå landar på att lägga max 30% av sin nettolön på boende och mat.

Har aldrig haft något problem med att bonusbarnen inte lyssnar. Vi betalar allt tillsammans, räkningar, barnens omkostnader osv. Han hade 2 barn sen innan och jag 1. Nu har vi bott ihop i 12 år, har aldrig känt att jag betalar mer eller funderat på det. Han tjänar iof lite mer än mig så det går väl jämt ut då vi har gemensam ekonomi. 

Allt handlar om vilken inställning man har. Vi har alltid varit noga med att barnen ska behandlas lika. När jag jobbade helger så var jag ledig i veckorna. Hade då alltid alla barnen hemma på mina lediga dagar innan de hade börjat i skolan. Det var oftast jag som hämtade på förskolan då jag slutade tidigare, hämtade först mitt barn och sen hans. Inget konstigt alls i mina ögon. Vi ville leva som en hel familj där alla tog hand om varandra och gör det än idag.