Men personalen då?

Ja, personalfrågan är och kommer att bli ett problem.

Är det ett problem som vi ska sträva efter att lösa?
Eller är det ett problem som innebär att vi ska kapitulera?

Ska vi fortsätta acceptera och fortsätta tillåta kriminaliteten att sprida sig genom det svenska samhället?
Allt för att vi har ett praktiskt problem att lösa?

Ska vi fokusera på problem och bortförklaringar?
Eller ska vi fokusera på att lösa problemen och fokusera på att ta fram konstruktiva förslag till hur problemen ska lösas?

Det finns självfallet hundratals, eller tusentals, sätt och idéer på hur personalproblem och andra problem kan lösas, om vi bara sätter som mål att ägna oss åt att vara konstruktiva,
i stället för att bara kapitulera inför ett problem.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

"många ... som sedan visar sig inte fungera..."

Men jag hävdar många fler och mycket större och viktigare saker som sedan har visat sig fungera.
Under förutsättning att man fokuserar på att lösa problemet i stället för att kapitulera.

De allra flesta människor lutar ofta åt att fokusera på problem och har lätt för att kapitulera inför ett problem.

Medan några få människor, dessa som bl a är de verkliga samhällsbärarna, ofta de som är verkliga eldsjälar, ofta riktiga entreprenörer, dessa kapitulerar aldrig inför ett problem.
Desto större problem, desto mer motiverade blir dessa få människor.

Men alla dessa som tillhör de vanliga, de allra flesta, har oftast inte ens förmåga att förstå kraften i dessa få människor som är eldsjälar och som är de verkliga samhällsbärarna.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

Bara som ett exempel av många;
genom att använda offentliga upphandlingar, som följer vårt svenska regelverk, anlitar vi i dag i många fall utländska företag, resurser i andra länder, för att sköta vår offentliga service.
Se t ex bara på kollektivtrafik och liknande som vi idag i många fall lägger ut på utländska företag och betalar med våra svenska skattemedel.

På liknande sätt borde det vara fullt möjligt lösa också en del av dessa problem. Och genom upphandling, lika som nu har blivit vanligt i många fall, lösa det till en lägre kostnad för samhället och skattebetalarna, genom att använda resurser från andra länder och i andra länder.

Jag ser många fördelar med att förlägga många fängslade kriminella i länder där vi kan få det utfört till lägre kostnad än i Sverige,
och dessutom kan vi hjälpa länder som verkligen behöver dessa arbetstillfällen, genom att låta dem få fördel av alla de svenska skattepengar som krävs för att fängsla alla dessa kriminella.

Det borde vara möjligt att i något fall minska svenskt bistånd till något land om vi i stället låter dem ta del av dessa resurser, till stor fördel för både Sverige och det andra landet.

Om vi förlägger fängelseplatser i andra länder så behöver vi inte svensk personal till dessa fängelseplatser och då frigörs personal i Sverige för bl a vården.

Och självfallet finns många fler fördelar. Att förlägga fängslade kriminella i andra länder skulle också få effekt att motverka den fortsatta ökningen av kriminaliteten i Sverige.

Om någon vill svara på detta inlägg, försök åtminstone komma med något konstruktiv, i stället för att söka fel och problem och därmed släppa fram din vilja att kapitulera inför problemet.

Kom ihåg att detta bara är ett enda litet exempel där det säkerligen finns tusentals andra exempel, både bättre och sämre, på hur vi ska kunna lösa problemet.
Vilka konstruktiva förslag har du?

Det borde vara en stor fördel om man får in intresserade och kompetenta personer som INTE har tidigare erfarenhet av att arbeta med kriminalvård.

De som finns där sedan tidigare, särskilt personer i ledande ställning, har uppenbarligen inte lyckats göra några betydande förbättringar utan verkar under lång tid ha varit inne på fel spår och bara fortsätter i samma spår.

För att komma ur gamla hjulspår behövs nya och klokare krafter, som inte präglats i dessa gamla hjulspår.

Det finns flera exempel på att i vissa lägen har det gått så långt i vissa ickefungerande organisationer så att de som har erfarenheter inte bör bli lyssnade på, eller åtminstone inte bör styra eller ens påverka förbättringsarbetet.

Den gamla ledningen och därmed de flesta medarbetare i vissa organisationer kan vara så djupt nedkörda i gamla hjulspår så det är omöjligt komma ur dessa spår som leder på fel väg.

Man måste ta tjuren vid hornen, skaffa ny kompetens, börja om på plan yta utan några som helst hjulspår, för att börja bygga sin nya väg som leder rätt. 
Självfallet finns ofta risk att det först blir ännu sämre innan det blir bättre. Men om man inte gör detta, om man inte ser till att ta tjuren vid hornen och gå igenom ett tillfälligt stålbad, så kommer det aldrig någonsin att kunna bli bättre.

Ingen organisation kan fungera bättre än dess ledning.
Som utomstående kan man inte konstatera annat än att ledningen för kriminalvården måste ha fungerat bristfälligt, minst sagt.

Tack för att du läste mitt inlägg.

Är detta ditt vanliga sätt i livet, ditt sätt hur du brukar förhålla dig till problem? Typ att fokusera på problemet, hindren och svårigheterna? Att sträva efter att finna hinder och fel i någon annans idéer, utan att komma med något eget konstruktivt?

Du läste uppenbarligen mitt inlägg men missade detta stycke:
- ?Om någon vill svara på detta inlägg, försök åtminstone komma med något konstruktiv, i stället för att söka fel och problem och därmed släppa fram din vilja att kapitulera inför problemet? .

Jag skrev inte att mitt exempel var mitt förslag.
Utan det jag skrev var ett exempel på ett ändrat sätt att tänka, med mål att vara konstruktiv, att konstruktivt överbrygga hinder och för att finna lösningar på problem.
Exemplet handlar alltså om att öppna för nya sätt att tänka, då det visat sig att de gamla sätten inte fungerar.

Ditt svar när du citerar mitt inlägg ger intryck av att du kan vara en av alla dessa människor som tillhör de vanliga, de allra flesta, som oftast inte ens har förmåga att förstå kraften i dessa få människor som är eldsjälar och som är de verkliga samhällsbärarna.

Det finns självfallet massor av exempel, historiskt och i hela världen, hur man har lyckats lösa väldigt mycket större problem än denna personalfråga.
Håller du inte med om det?
De som har lyckats bidra till lösa de stora och viktiga problemen i världen och i historien är ett relativt mycket litet fåtal människor av kött och blod, det är människor som mycket tydligt skiljer sig från de allra flesta och den stora majoriteten.

Men om alla alltid hade valt den enkla vägen, om dessa speciella människor hade valt att gå i samma fålla som den stora majoriteten, valt att fokusera på att se hinder, att kapitulera och ge upp inför ett problem,
i stället för att vara konstruktiva och sträva efter att eliminera hindren och lösa problemet,
var hade då mänskligheten befunnit sig i dag???

Notera att jag vänder mig till dig, men såväl du som andra borde se att jag vänder mig till dig mera som ett generellt exempel, för att det ska bli tydligt. Jag anklagar inte dig personligen för någonting utan jag menar mera att ditt sätt att svara på mitt inlägg mera visar rent generellt hur den stora majoriteten ofta väljer att se på problem, t ex genom att mest se hinder, i stället för att sträva efter att komma med konstruktiva idéer.

Om alla skulle välja att jobba på detta sätt, om alla skulle välja den enkla vägen, så skulle hela totala samhället sluta fungera väldigt snabbt.

Jag håller absolut inte med dig.
Utan jag tycker mer att
Det borde vara en stor fördel om man får in intresserade och kompetenta personer som INTE har tidigare erfarenhet av att arbeta med kriminalvård.

De som finns där sedan tidigare, särskilt personer i ledande ställning, har uppenbarligen inte lyckats göra några betydande förbättringar utan verkar under lång tid ha varit inne på fel spår och bara fortsätter i samma spår.

Men ditt enda förslag blir ju då att fortsätta med samma ledning, eller fortsätta med motsvarande ledning eftersom detta är enda möjligheten om man bara ska ha personer som har samma erfarenhet och samma kompetens som de som har jobbat med detta tidigare.

Du tror alltså att man kan förvänta sig ett bättre resultat om man fortsätter göra lika som förut, att fortsätta använda motsvarande erfarenhet och motsvarande kompetens som tidigare...
Hur i hela världen ska man då kunna få ett annat utfall?

Du framstår återigen som du bara är en av alla dem som endast väljer att se de sämsta exemplen, endast lägger märke till misslyckanden, bara ser hinder, söker fel på andras idéer utan att ha något enda konstruktivt att själv bidra med, föredrar att vi alla bara kapitulerar inför ett problem.

Hur skulle världen se ut om också de få drivna, de få eldsjälarna, de få samhällsbärarna, skulle se på problemen på samma sätt som du (och den stora majoriteten) tycks föredra?

De skickligaste människorna, de allra mest kompetenta, är de mycket få individer som gång på gång lyckas lösa nya problem som de aldrig tidigare har ställts inför.
För varje gång man lyckas lösa ett helt nytt problem så blir man mer kompetent och mer erfaren, man får ökad förmåga att lyckas bättre lösa också nästa och nästa nya problem som dyker upp.

Detta är faktiskt sant.
Tänk på detta och reflektera över det ett ögonblick.
Och förstå att detta är i princip tvärtom det som du verkar vilja hävda.

Det är absolut inte rätt att generellt påstå att det skulle vara svårt vara kompetent för att lösa problem inom ett område man saknar erfarenhet av.
Tvärtom, en av dessa individer som gång på gång ha löst många olika problem är oftast mycket mer kompetent gällande att lösa ett befintligt problem än de som redan jobbar inom den gamla befintliga organisationen.

Ofta är det faktiskt tvärtom mot ditt påstående.
De som har befintlig erfarenhet och kompetens har ju faktiskt redan visat att de inte är kompetenta nog för att lyckas lösa problemet.

Nej, du är helt fel ute.

De få individer som upprepat lyckas lösa nya problem, de ägnar sig sällan eller aldrig åt experimenterande.

De använder unik erfarenhet och kompetens som de skaffat sig genom att ha lyckats lösa många olika problem, använder nästan alltid redan fungerande metoder, metoder som bevisligen har fungerat vid annan problemlösning, men dessa individer har kompetens och erfarenhet att anpassa etablerade metoder att passa även till det nya problemet.

Hur menar du att man skulle kunna undvika att problem uppstår inom kriminalvården? Problemen är väl redan både befintliga, uppenbara och stora?
Varför problemen uppstod, varför belastningen på Sveriges kriminalvård ha rökat på detta fruktansvärda sätt, inom vilket område Sveriges politik har misslyckats allra mest, detta tror jag att vi (och BRÅ) vet huvudorsaken till.
På detta har tyvärr ingen av oss någon lösning, åtminstone inte på kort sikt.
Med Sveriges förda politik kommer problemen att bli ännu större under de kommande åren.

Det där om att förstå problemen tror jag är bäst att du överlåter till de utomordentligt få som har kompetens och erfarenhet av att lyckas lösa många olika problem.
Jag tror att du själv inser att du sannolikt inte är en av dem? Så vitt jag sett hittills har du inte kommit med ett enda konstruktivt förslag, inte ens med någon som helst idé.

I ditt inlägg framförde du din åsikt.

Jag citerade dig och skrev vad jag anser om din åsikt och jag framför min åsikt, som håller sig till trådens ämne.
På vilket sätt är då mitt inlägg, mitt svar, irrelevant?

Är det pga att jag inte håller med om allt du skriver som gör att du påstår att det är irrelevant, trots att jag håller mig till trådens ämne?

Ok. Då skriver jag ett eget inlägg i stället, om du nu tycker att det gör så stor skillnad

Ts,
Jag håller absolut inte med det du skrev i ditt tidigare svar till en annan medlem.

Jag tycker mer att det borde vara en stor fördel om man får in intresserade och kompetenta personer som INTE har tidigare erfarenhet av att arbeta med kriminalvård.
Tycker du detta är fel av mig? På vilket sätt?

De som finns där sedan tidigare, särskilt personer i ledande ställning, har uppenbarligen inte lyckats göra några betydande förbättringar utan verkar under lång tid ha varit inne på fel spår och bara fortsätter i samma spår. Men har du en annan uppfattning om detta? Tycker du att samma eller motsvarande kompetens och erfarenhet ska få fortsätta lika? Varför i så fall?

Tack för att du försöker vara konstruktiv, att komma med idéer och nya sätt att tänka.

För att lösa de stora problemen behövs självfallet hitta andra lösningar än gamla ingrodda hjulspår.
Att bara fortsätta göra några små förbättringar på samma gamla vanliga sätt kan självfallet inte åstadkomma några stora förändringar och kan inte lösa de stora problemen.

Att åstadkomma små förbättringar på befintliga arbetssätt, i befintliga organisationer, i befintliga arbetssätt är säkert möjligt.
Det kan hjälpa lite på marginalen.
Men det hjälper inte på långa vägar för att lösa de stora problemen.

Tack för att du tålmodigt försöker, trots att någon verkar ha som mål att bara finna problem och verkar ha fastnat i att den viktigaste uppgiften är att söka hinder för allt.

Självfallet kan det finnas möjligheter att genom ny teknik göra stor skillnad.

Tom,
jag tror du är åtminstone lite insatt? Eller försöker du bara verka insatt i svensk kriminalvård?

Om du är åtminstone lite insatt kan du ge din uppfattning om:
Är Sveriges kriminalvård bäst i världen?
Bäst på allt och totalt sett?
Överhuvudtaget bäst ens på någon del, stor eller liten, i den totala verksamheten?

Om du fokuserar på de största utmaningarna, på det som är svensk kriminalvårds största behov och största utmaningar nu och i en nära framtid,
vilka är dessa områden enligt din mening?
Inom dessa områden vilket land eller vilken kriminalvård är bäst i världen, vilken ha nått längst, vem har lyckats bäst (eller misnt dåligt) när det gäller att lösa, eller åtminstone motverka just dessa problem?

Jag förutsätter du har åtminstone en liten aning vad du pratar om och att vi därmed kan vara överens om att Sverige generellt inte har lyckats bäst i världen gällande kriminalvård.
Utan att veta tror jag knappast att Sverige är bäst ens inom något enda område, åtminstone inte inom något område som är intressant m h t din trådstart?

Vilka är då de bästa exemplen i världen?
Var någonstans kan vi vända oss för att få idéer och inspiration, kanske tom att finna sätt för oss att mer eller mindre kopiera, inom de problemområden som vi har?

Om vi inte generellt och i stort är bäst i världen på allt så måste det ju rimligen finnas god potential att finna tips och råd bland dem i världen som har lyckats bättre än vi.
Detta måste vara ett enkelt steg för att finna enkla vägar för oss att kopiera, eller modifiera så det passar oss, eller åtminstone finna inspiration och idéer som kan hjälpa oss att nå bättre framgång, än de sätt vi hittills har försökt och misslyckats med.

Om du är det minsta lilla insatt så måste du kunna komma med några konstruktiva tips om var i världen man har lyckats bättra än vi, inom något område?

Tom,
Vänligen, reflektera över min förslag att försöka finna råd och inspiration bland det bästa i världen, och kom med något konstruktivt.
Försök åtminstone avhålla dig en gång från att enbart fokusera på att finna fel och hinder i de idéer som jag och andra försöker framföra på konstruktivt sätt.

Om din trådstart bara var avsedd att framföra ditt budskap att du och vi alla har som enda alternativ att kapitulera inför alla problem, eller för att visa att du har som enda mål i livet att finna hinder, så förstår jag inte varför du valde att starta tråden.

Jag är inte insatt.
Men jag såg i ett reportage att t ex Finland har mycket mindre problem i sin kriminalvård än vad Sverige har.
Varför denna skillnad? Finns det något att hämta från Finland, om de inom något område har lyckats bättre än vi?
Om vår närmaste granne till någon del har lyckats bättre än vi, hur många goda exempel kan det då finnas om vi öppnar både våra ögon och vårt sinne tittar och lite bortanför närmsta granne och tittar på hela världen?

Ok.
Jag ger upp.
Du har absolut ingenting att komma med annat än att du enbart fokuserar på att rabbla hinder och problem och du kritiserar alla tankar och idéer som kommer upp i tråden.
Men själv har du inte kommit med ens en enda idé.

Du lyckades återigen kritisera och rabbla hinder gällande förslag och idéer som kommer från någon som försöker svara seriöst på din trådstart.

Det enda jag kan finna från dig som är något konkret är att vi har haft hög kvalitet.
Det enda jag kan tyda skulle kunna vara ett förslag från dig är att vi borde sänka kvaliteten för att motverka någon del av problemen.

Jag och flera har skrivit att vi borde göra nytt, vi borde skaffa ny kompetens, eftersom det befintliga inte fungerar, nuvarande kompetens har inte lyckats komma tillrätta med problemen.
Jag lade fram en idé om att söka nya vägar, skaffa ny kompetens, genom att se oss om bland grannar och i världen vilka som lyckats bättre än vi.
För att hjälpa oss jobba på nya och bättre sätt.

Denna min idé för att tänka nytt i Sverige kapar du vid fotknölarna och du väljer att komma med onyanserad kritik mot mig,
i stället för att komma med något konstruktivt ens i denna del.

Jag konstaterar att du verkligen representerar den stora massan som bara ägnar sig åt att kritisera alla andra men själv inte har något att komma med.
Du är raka motsatsen till de fåtal personer som är de verkliga samhällsbärarna och raka motsatsen till de viktiga personer som är eldsjälar.

Du är en motvalls, du tillhör de som utgör de verkliga hindren, och du är raka motsatsen till vad samhället, Sverige och kriminalvården behöver.

Jag ger upp.