Anonym (Z) skrev 2024-11-04 15:13:17 följande:
Hur tänker du dig en framtid med henne? Är ni i startgroparna att bilda familj och så vidare så kanske man får tänka sig tanken att ha henne som mamma med det humöret hon har och fundera på om det är en hälsosam uppväxt.
Om ni bara bor ihop utan planer på barn kanske det spelar mindre roll att hon är upp och ner, även om de flesta skulle bli väldigt trötta på det efter ett tag.
Just nu vet jag faktiskt inte alls vad jag ska göra. Hon och jag har alltid småtjafs om småsaker, som disk och städning. Problemet är bara att hon blir oproportionerligt arg över såna saker,vilket stör mig enormt.
Men oavsett så är hon kvinnan jag älskar och ända sedan dagen vi träffades har jag varit störtkär i henne. Kan berätta att hon och jag träffades på jobbet. Vi jobbade tillsammans i många år innan vi började umgås privat. För min del var det kärlek vid första ögonkastet medan hon gick från att bara attraheras av mig till att bli storkär successivt. När det väl blev vi var det väldigt turbulent. Hon var tillsammans med en man hon hade tänkt göra slut med i flera månader medan jag hade ett eget förhållande som var på väg att rinna ut i sanden. När vi hade haft "the talk" bestämde vi oss för att helt göra slut med våra respektive, och så blev det. Mitt ex blev ledsen men accepterade det, medan hennes man hade svårare att acceptera läget. När vi väl blev exklusiva bestämde vi oss för att ta allt väldigt lugnt. Vi började som särbos och träffades på stan eller hemma hos någon av oss (jag hade bytt jobb). Det fungerade fantastiskt så efter ett och ett halvt år bestämde vi oss för att flytta ihop. Men det var först då jag började märka av dessa beteenden hos henne. I början ignorerade jag dessa för att jag tänkte att det var tillfälligt men nu efter en tid har jag insett att detta är hennes personlighet. Hon kan ena dagen vara världens mest kelsjuka och mysiga människa för att andra dagen vara totalt likgiltig inför mig eller rentav hatisk av de mest banala orsakerna. Ett exempel var när jag kom hem från jobbet och satte igång en fotbollsmatch direkt. Hon kom in i vardagsrummet och var fly förbannad över något jag faktiskt inte förstod vad det var. När jag väl frågade gick hon bara skrikande in i sovrummet och surade i över två timmar. Jag kunde inte gå in för då hade hon blivit fly förbannad.
Såhär håller det på. Jag kan fatta små irritationer över exempelvis disk och städning, men i dessa fall handlar det inte om att jag
inte städar utan det handlar om att jag inte städar så som
hon vill. I princip måste jag anpassa hela mitt beteende till henne för annars exploderar hon i total ilska. Det är detta som gör mig så frustrerad, frånsett ambivalensen i hennes beteende. Och eftersom jag investerat så otroligt mycket i den här relationen känns det så fel att bara lämna den om det existerar hjälp att få. För OM hon har borderline betyder det att det finns terapi. Jag vet bara inte hur jag ska tala om det för henne...
