Hur mycket är rimligt att en 16/17-åring hjälper till, lägger monetärt på hobbies, och betalar, hemma?

Hon gör ingenting direkt utöver går i skolan. Hon har vänner där men umgås inte så ofta med dem på fritiden, kanske någon helgdag i månaden. Om någon frågar så uttrycker hon oftast att hon inte orkar med folk när hon inte måste umgås med dem. Når hon var yngre diskuterade föräldrar och bup lite löst om en autismutredning och eller eventuellt utredning om dystymi men det blev inte av. 

Man kan ju tvinga henne också. 
Jag blev själv tvingad att göra en utredning mot min vilja.jag tvingades till bup som 17 åring och sedan till en utredning som 18,5 åring. Utredningen var verkligen inte på mitt initiativ. Jag var emot det från början. Extremt emot, och jag sa det hela tiden. 

Som om allt magiskt blir bra för att man får en diagnos.

Ja, jag är bitter. 

Jag tar åt mig vad du skriver. 

Men jag skriver inte som jag gör i varje tråd som nämner npf, utan bara om någon nämner att man inte ska tvinga eller dylikt. Då känner jag mig faktiskt tvingad att berätta min historia. 

Det var faktiskt jättejobbigt att bli tvingad till det. I tonåren dessutom. Det är en känslig period, och man vill vara som andra. 

Jag kunde liksom inte acceptera att jag hade en diagnos.