Mitt ena barn rädd hemma hos mig

Kanske kan mitt sätt att barnsla mig samtidigt som jag även är väldigt noga med att vara en trygg tydlig förälder bidra?Att mer frihet hos ena föräldern och då menar jag inte med rutiner utan med att få tycka och tänka, kanske också skapar mer oförutsägbarhet någonstans?

Det är inte en tävling.

Fråga istället ditt barn hur hen kan bli tryggare. Det behöver ju inte vara nåt du gör fel, men kanske att det är mindre belysning eller ett knasigt träd hos dig. Eller att det behövs en nattlampa. Osv.

Allt mysmys i en stor bostad skapar kanske fler gömställen för onda saker att vara rädd för, och mer tid for TV etc och eftertanke betyder mer tankar. Att ett barn är lite rädd efter att sett vissa saker på TV är väl helt normalt. Om de inte ser så mycket TV hos pappan utan det är mer fart och fläng kan ju betyda att barnen är tröttare och tankarna inte kommer när det är dags att ta det lugnt och t ex sova.

Tror du inte att han säger samma sak till pappan när han är där? Så är det för oss i alla fall när det är min vecka vill dom inte åka från pappan och tvärtom när det är pappans vecka. Det låter inte som något allvarligt men viktigt såklart och lyssna på barnet. Låt honom inte titta på läskiga saker på Tvn. 

Så kan det mycket väl vara. Eller i alla fall att han kanske nämner grejer för oss båda som känns bättre hos den andra föräldern. Men vet också att han nämnde just detta till sin pappa, att han är mer mörkrädd hos mig. 

Det är litet och trångt där, kanske inte plats för monster. bland annat.

Ska testa möbler om.

Min första tanke är att det handlar om bostaden och miljön runtomkring, snarare än föräldrarnas egenskaper.

Granntanten låter ju som en typisk sådan grej som kan göra att det känns otryggt. En annan sak är att tänka på vad man ser, hör och känner när man ligger i sängen på kvällen. Konstiga skuggor? En svart fönsterruta? Ljudet av grannar som kommer och går? Ett stort rum där man ligger ensam? Främmande lukt som sitter kvar i väggarna från de som bott där tidigare? Det kan vara en massa olika saker som är svåra att helt sätta fingret på.

Ja exakt! Och barnen själv kan säkert ha svårt sätta fingret på vad det är. Säkert en kombo av flera grejer. Måste vara något sånt. Vi har flyttat och när pappan flyttade från oss var det ännu större ett tag i förra bostaden. Tror utrymmet i nuvarande hem måste inredas mer.

ska se till att göra mörkare hörn och utrymmen upplysta och mer präglade av oss. Ska testa och se. 

Mina barn var ibland rädda på natten, när de vaknade av någon mardröm och då komde in till vår säng och fick sova där, ända upp i tio till elvaårsåldern tror jag. Du kan ju säga att han kan komma över till dig om han tycker det är otäckt. Men det kanske han redan gör? 

Ja hos mig får de sova vart de vill. Under cirka 1-2år sov vi alltid tillsammans men nu börjar det bli trångt och sover den ena i min säng så vill den andra också. Så nu nattar jag dem och de delar rum. 

hos pappan får de nästan aldrig sova i hans säng, typ aldrig. Och delar rum där också.

Ganska enkelt, ditt barn känner sig tryggare hon sin pappa för han är försvarar familjen mot faror.  Visst mammor är jätteduktiga att göra det mysigt och kramas men vad gör dom om det bryter sig in någon på natten. Där har du svaret.