Ungdomar och sova borta när det är fest?

Men snälla låt grabben sova över. Han är snart 18 år. Jag hade dött av skam att bli hämtad från en fest av mina föräldrar i den åldern. Och vad är det för larv att det är ditt hem, du bestämmer blablabla. Hade ni det verkligen så själva när ni växte upp? Minns ni inte hur det var att vara ung?

Vi pratar inte om en 7-åring utan om en 17-åring snart 18. Vill man ha bra kontakt med sina barn kan man ju börja med att sluta peka med hela armen och istället låta barnen bli vuxna och samla på sig egna erfarenheter. En del svider visst men det är ju så man lär sig och mognar.

Och som nån skrev - var glad att han har vänner och ett socialt liv istället för att sitta klistrad framför en dator.

Gnu - jag menade inte dig utan håller med om mycket du skriver. Och visst är det Ts hem och regler i stort. Det jag vänder mig mot är de som skriver så auktoritärt att det är minsann bara att för annars bla bla bla, Så funkar det ju inte i ett normalt hem. Ogillar starkt kadaverdisciplin - som tonåring hade det fått rakt motsatt effekt hos mig i alla fall. Då hade rebellen tittat fram och det hade antagligen lett till ett starkt försämrat förhållande med föräldrarna.

Ibland är jag så glad över att jag var tonåring på 70-80-talet. Mina regler var i princip ring alltid hem om du blir sen och berätta var du är vilket jag också följde. Att sova över hos kompisar - inget problem. Tvärtom tyckte de att det kändes tryggare än att jag ensam skulle ta mig hem.Jag åkte på charter med kompis som 16-åring och drog på tågluff som 17. Skickade hem ett vykort i veckan - det var dealen. De litade på mig och att jag kunde fatta rätt beslut vilket jag (oftast) gjorde. I dag behandlas 18-20-åringar som små barn det är ju bisarrt i mina ögon!