Är sanningen relativ?

Först det här med relativism. Enligt den kan alla ha rätt, det i sin tur innebär att sådana här debatter, eller rentav forskning överlag, inte har någon mening längre, då ingen kan ha fel. Vidare så medför detta även att enligt relativismen är den sann, vilket innebär att de som motbevisar den också presenterar en sanning. Den är alltså både sann och inte sann samtidigt. Det finns kunskap som vi kallar för intuitiv, eller a priori, exempelvis som att det här inlägget består av text, eller att det inte finns kvadratiska cirklar. Men visst, det går att argumentera emot med hjälp av exempelvis Fries trilemma.

Annars beror det på vilken abstraktionsnivå man lägger det på. Filosofisk, biologisk, juridisk eller fysisk exempelvis. Som subjekt tvivlar jag på att vi kan ha en objektiv uppfattning, då vi interagerar med verkligheten gör vi det genom vårt gränssnitt. En mycket enkel metafor, på datorn har jag en webbläsare, ikonen för den är rund, består av fyra färger och är placerad längst ner på skärmen. Betyder det att webbläsaren ser ut så och är placerad där? Nä, det är dess ikon som är det.

Vårt gränssnitt är sant trots att det inte avbildar en objektiv verklighet. En söt apelsin innehåller lite fler kalorier än en sur citron, därför föredrar de flesta den söta apelsinen då vi varit ute och förbränt kalorier, om vi skulle bli erbjudna en frukt. Äter vi däremot mirakulin innan, kommer citronen att smaka sött och vi kan äta den med välbehag och därmed också förlora några välbehövliga kalorier. Vad är sant här då? Upplevelsen av en söt citron är verklig, däremot leder den inte till ett adaptivt beteende och det är inte sant att citronen ger samma effekt som apelsinen. A kan hävda precis vad som helst, brist på samtycke fanns där ändå.

Vi kan kalla upplevelser för A och en materiell verklighet för B. Sannolikheten är då av nödvändighet lägre eller lika stor som sannolikheten då är för antingen A eller B, det leder i sin tur till P(A&B)< P(A), där A är givet och B är en teori. Så klart skulle man kunna säga att vi kan förklara att A som en produkt av B, vilket i sin tur innebär att vi inte kan förklara B, som då leder oss till att både A och B inte kan förklaras. Men det ska man inte gå på, eftersom hittills har inte B kunnat förklara A. 

Du förstår nog och kan en hel del! Men ja, sori för det här sidospåret, jag ska inte kapa Toms kedja med sådant. Jag menade bara att en materiell verklighet är något vi antar genom upplevelser. Vi har inte kunnat visa att eller hur den finns utan dessa, däremot kan vi visa att den finns som en produkt av upplevelser. Det går såklart att invända mot det på mer än ett sätt, men just det här att man bygger mycket, exempelvis övertygelser på antaganden, är intressant, som jag också gör.

Tack så väldigt mycket för det, det värmde gott att läsa! Jag är glad att svaret kanske kunde vara till någon nytta. Börjar man ett intressant ämne så förtjänar man också seriösa svar.