Jag har en kompis som äter mycket onyttigheter som godis, fika, hamburgare, glass, läsk och annat. Hon älskar sötsaker och kan äta mängder. Trots detta så är hon väldigt smal. Förut så tränade hon, men inte längre. Ändå så är hon väldigt smal. Jag fattar verkligen inte hur man ändå kan hålla sig så smal och snygg?
Du är ju inte med henne hela tiden så du vet ju egentligen inte hur hennes kost ser ut på det stora hela, på en daglig basis liksom. Hon gör uppenbarligen av med fler kalorier än vad hon stoppar i sig, annars hade hon inte hållit sig smal.
Hon kan ha hög förbränning i vila (att hon bränner en hel del kalorier i vila), eller så kanske hon gör så att om hon till exempel äter hamburgare och godis så äter hon inte så mycket mer under den dagen. Men oavsett, hon äter inte fler kalorier än vad hon förbränner, för då hade hon blivit tjock.
Det har att göra med det totala intaget av kalorier/mat. Jag är som din kompis, kan äta exakt vad jag vill, behöver snarare tänka på att äta tillräckligt för att inte gå ner för mycket i vikt.
För mig är det lite likadant, äter godis, glass och chips flera gånger i veckan, mycket färdigmat. Men jag äter mycket på en gång och nästan ingenting resten av dagen så jag antar att dygnsintaget inte blir så illa. Tränar inte så ofta heller men cyklar mycket istället för att åka kollektivt, och då kan det bli över milen.
För att hon inte äter tillräckligt för att gå upp i vikt.
Jag är likadan.
Äter för lite "vanlig mat", och har oregelbundna mattider, så även om jag skulle vräka i mig onyttigheter så går det inte upp i den totala mängden kalorier som behövs för att gå upp lite i vikt.
Från ditt håll så ser det kanske ut som många kalorier, men det beror väl på för att du själv äter MER av frukost, lunch, middag osv... än hon gör.
Hon har en annan ämnesomsättning
Jag äter mycket onyttigt och i stort sett hela tiden över dagen (småäter ständigt). I mitt fall tros det vara magproblem som gär att jag inte tar upp allt lika bra som andra.
Det är inte bara intag och ämnesomsättning som kan påverka utan också hur mycket näring osv tarmen tar upp. Upptaget i mitt fall påverkar mig att hålla min vikt eller t.o.m att gå ned i vikt.
Jag var sådan jag med, fram till 35 kanske. Kunde äta hur mycket jag ville, jag vägde ändå 48-50 kg på 165. När jag vägde 50 istället för 48 lade sig 2kg på brösten såg det ut som. Men sedan hände något och nu väger jag 120.
Jag var sådan jag med, fram till 35 kanske. Kunde äta hur mycket jag ville, jag vägde ändå 48-50 kg på 165. När jag vägde 50 istället för 48 lade sig 2kg på brösten såg det ut som. Men sedan hände något och nu väger jag 120.
Gener
Set finns inga ursäkter, hon han kan äta muffins och chips ... men inte jag!
Du och dom måste göra sig av med all energi kcl som ni stoppar i er!
Du måste röra på dig och träna, det finns inga orättvisor där!
En annan, tråkig, förklaring kan vara att något inte står rätt till. Om intaget inte stämmer överens med vikten, så kan det flagga att något är vajsing med metabolismen. Om man äter massor av kalorier utan att gå upp i vikt, eller tvärt om, äter väldigt begränsade mängder mat och ändå lägger på sig. Celiak, Crohn eller en parasit tex.
Här är en till, på ytan så att säga. Många runtom mig kommenterar på att jag äter så mycket, äter massa sötsaker hela tiden, inte tränar men ändå är smal som en sticka med ett bmi på 18.4.
Jag tror ibland själv på det.
Synar jag mitt matintag och mitt rörelsemönster i sömmarna lite så ser jag att det inte är sant. Jag äter ganska lite om man ser över hela veckan, och rör mig ganska mycket, även om jag inte går till ett gym och lyfter vikter så att säga.
Jag har två slags sätt att äta mat. Antingen äter jag mycket på en gång och då kanske bara en måltid på hela dagen, och kanske en kopp kaffe och en macka eller dyl på kvällen innan jag går och lägger mig, eller så småäter jag hela dagen.
Jag har ingen bil och gillar inte att åka buss, så jag går nästan överallt. När jag ska till jobbet måste jag gå totalt 25 minuter, samma på vägen hem. Jag gillar inte att åka hiss heller så det blir mycket trappor. Jag bor 6,5 våning upp, kontor på 5e våningen, lunchrestaurangen på 2a. Jag bär en del, både på jobbet och hemma, handling och så. Sen tar jag en promenad på lunchen och en på kvällen. Sen är jag aldrig riktigt stilla när jag sitter still heller. Jag pendlar med benen, trummar med fingrarna, osv.
En annan, tråkig, förklaring kan vara att något inte står rätt till. Om intaget inte stämmer överens med vikten, så kan det flagga att något är vajsing med metabolismen. Om man äter massor av kalorier utan att gå upp i vikt, eller tvärt om, äter väldigt begränsade mängder mat och ändå lägger på sig. Celiak, Crohn eller en parasit tex.
Ja, eller att hon äter maten och sen kastar upp den igen när ingen ser. :(
Jag hade en kompis som var ätstörd när jag var ung. Men jag fattade inte det. Hon åt alltid med oss, med god aptit, men var ändå pinnsmal. Fick veta långt senare att hon inte åt alls vissa dagar.
Det märktes att kompisen inte mådde bra, på andra sätt. Men ätstörningen gick mig förbi just för att hon åt när vi andra var med.
Ja, det var de dystra svaren. Jag hoppas att TS kompis bara har en sjutusan till ämnesomsättning! Som ung kunde jag äta rätt mycket godis och sånt men ändå vara smal. Det ändrade sig när jag var drygt 30.
Jag kunde varit din smala vän. Jag har alltid ätit godsaker, ätit mig proppmätt mm. Men jag äter inte hela tiden. Jag märker på mina överviktiga vänner att de måste ha nåt att äta på ofta. De sitter och tittar på netflix och äter alltid på något. Och de köper en cola här och där, medan jag har vattenflaska med mig.
Jag kunde äta en dubbel calzone när jag var 20 och var ändå smal som en sticka. Men jag åt å andra sidan inte alla dagens mål och cyklade/promenerade överallt. Absolut hög förbränning men inte lverdrivet stprt kaloriöverskoll om man slog ut det över en vecka.