Peztis

Äldre 4 Jun 08:51

18 svar

IVF i utlandet, ngn som gjort?

Är det någon här som har gjort ivf-försök i något annat land än Sverige? Då man ju själv får bekosta syskonförsök är det ju inte alldeles naturligt att man tar "första bästa"...

Var gjorde ni det?
Vilken behandling?
Vad kostade det?
Fick ni bra service?
Varför valde ni att åka till ett annat land?
Hur lång tid, var ni i det landet hela tiden eller pendlade ni?
Hur gick det, blev det något barn?

nattinattio

Äldre 4 Jun 09:01

#1

vi gjorde IVF i finland pgav att det blir mycket närmare för oss (bor vid gränsen i norrbotten) å dessutom hade de något bättre resultat.å japp blev en tjej
super nöjd med servicen å allt!
Kostade mer något mer än i Sverige.
Då vi hade bara 20 mil till kliniken så blev det inga övernattningar å dyl, men annars brukar man stanna på hotell de 3 dagar man väntar på att få "babyn" tillbaka.

Peztis

Äldre 4 Jun 10:07

#2

nattinattio:

Tack för ditt svar!

Men ni åkte alltså fram och tillbaka hela tiden? För jag tyckte vi åkte till kliniken (6-7 mil fram och tillbaka så det är ju inga enorma avstånd) hela tiden för blodprov och vul...
Blodprov kanske man kan lämna var som helst men om man gör det i ett annat land och har många mil dit (som Tyskland, Polen, England, USA...), hur funkar det liksom då? Ska man ta två månaders semester? Det låter lite opraktiskt...

nattinattio

Äldre 4 Jun 12:20

#3

varför lämnar man blodprov? inte hört att någon som gjort IVF i sverige heller lämnat blodprover..
Det beror ju på avståndet hur man vill göra men ja vi gjorde precis som vi skulle ha gjort i sverige åkte dit över dagen på de kontroller å grejs som skulle göras...

har man längre sträcka så kan man säkert göra privata vul å sådant i sverige å meddela resultaten å bestämma på såsätt per telefon när man skall åka dit osv.. det är säkert olika på olika klinker.

de som gör i usa brukar ha 1-2 månaders semester där (tex de som donerar ägg)

Peztis

Äldre 4 Jun 12:52

#4

När jag sprayade (2 omgångar) lämnade jag tre blodprov innan ÄP! De kollade väl ngn hormonhalt eller så.

Peztis

Äldre 5 Jun 12:44

#5

*puff*

Tovsippan

Äldre 5 Jun 12:57

#6

Jag lämnar också ca. 3 blodprover innan ÄP som sedan stäms av med ett vul samma dag.

Vi funderade på att göra IVF i min mans hemland. Det blev sedan Sverige i alla fall eftersom vi kunde börja så snabbt och det trots allt inte blir dyrare eftersom vi nu tar möjligheten till ett 3-pack. Förutsättningen för att att IVF utomlands ska fungera, om man inte bor precis vid gränsen t.ex., är nog att man kan ha en hemortsläkare precis som vid distansbehanling i Sverige. Det kanske kan leda till vissa språkproblem också mellan hemortsläkare och den utländska läkare. Det kan även finnas vissa skillnader i exakt hur behandlingen går till.

nattinattio

Äldre 5 Jun 13:41

#7

gör man nu i finland så kan de flesta där svenska, så några språkproblem blir det inte i de fallet.
på mig gjorde de 2-3 vul för att bestämma när äp skulle ske, å så naturligtvis nytt vul samma dag. inga blodprov, å som sagt vet några som gjorde det i sverige samtidigt å de hade exakt samma behandling som vi..

vet att flera som gjort i Åbo (dock nått år sen) tog nattbåten dit, var på kliniken å tog nattbåten tillbaka. 2 resor, + en resa de var där 3 dagar. båten kostar ju inte många kr å så får man lite semester på samma gång men det beror ju naturligtvis var i sverige man bor..
många reser ju från norrland över 100 mil enkelväg innom sverige för behandlingar å i många fall (från södra sverige) tar det inte längre tid å kostar inte mer att resa till utlandet..

Tovsippan

Äldre 5 Jun 17:59

#8

nattinattio: Det verka vara många svenskar som åker till Finland, så jag förstår att det går att ordna smidigt. Tur att det finns alternativ!

nattinattio

Äldre 5 Jun 18:47

#9

Torvsippa: många har tidigare åkt till Finland pgav att de behövt få donerade embrom el både ock, vilket man inte tidigare fått i sverige.. vet föresten inte om man kan få både och ännu heller?

Boston dreamer

Äldre 5 Jun 19:11

#10

Jag har inte gjort ivf i ett annat land men har läst att det är ganska billigt i Polen. Värt att kolla upp kanske. Jag rekommenderar inte att du gör det i USA om du inte har amerikansk försäkring vilket jag inte tror att du har. Kostnaderna är enorma, speciellt för medicinen.Inget högkostnadsskydd där inte och dessutom kräver de en hel massa papper från tidigare läkare...500 $ hit och 500$ dit...det blir dyrt. Lycka till vart du än hamnar!

Mimmi64

Äldre 6 Jun 08:55

#11

Jag bor i Finland och gör alltså mina behandlingar här, så tänkte berätta litet för dig om hur det fungerar. Jag går vid AVA-kliniken i Tammerfors (finns även i Åbo). Har ju bara erfarenhet av Tammerfors, men åtminstone där pratar två av läkarna en utmärkt svenska (man har samma läkare hela tiden) och de flesta av sköterskorna pratar också en riktigt hyfsad svenska, så språkproblem blir det sällan. Vad jag har förstått av vad jag läst om många svenska par som går i Finland är att de bara åker till kliniken för äggplockning och insättning, dvs man behöver inte vara på plats mer än ca tre dagar i sträck. Man behöver dock ha en läkare hemma i Sverige som kan göra VUL och kolla äggblåsornas storlek. Resultatet ringer man själv in till kliniken, tror jag. Man får ju sina recept i Finland, men för att man inte ska behöva betala fullt pris för alla medicinerna, är det bra om läkaren i Sverige går med på att skriva om recepten till svenska recept, så går kostnaderna på högkostnadsskyddet. Några blodprov har jag aldrig behövt göra, eftersom man här i Finland använder den korta metoden som standard, dvs ingen nedreglering utan man börjar spruta direkt på dag 2 i menscykeln. Jag har inte heller behövt göra mer än två VUL innan själva äggplockningen vid mina två försök. Kostnaderna vid AVA-kliniken ser du via deras hemsida www.avaclinic.com.

Fråga gärna om du vill veta mer!

Mimmi

Nibblan

Äldre 8 Jun 12:30

#12

Jag bor ju i England men kan berätta om mina erfarenheter!

Jag gjorde ICSI på en privat klinik i Surrey ca 30min utanför London. Kostade ca 70.000kr, super service (men det var väl väntat med såna priser!), hela proceduren tog 6 veckor; jag sprayade med Nafarelin (2/dag) och sprutade med 150iu Menopur, ÄP under sövning, fick två ägg tillbaka (standard här) och tre till frysen, ett fäste och jag blev gravid. Men fick tyvärr missfall i vecka 8.

Nu har vi precis påbörjat nytt färskförsök och ÄP är planerat till 26/6.

Moffan

Äldre 8 Jun 12:35

#13

Hej hej!
Vill bara passa på att påminna om att om man gör sin behandling i utlandet och inte får en svensk läkare att skriva ut recepten så kommer inte högkostnadsskyddet för medicin att gälla. Även om man betalar sin IVF privat i Sverige så betalar man ju bara ca 1900 (minns inte gränsen för högkostnadsskydd exakt) för medicinerna. Dessa kostar annars ca 14 000 kr...

Peztis

Äldre 8 Jun 21:59

#14

Moffan:

Ja, det är verkligen något att ta med i beräkningarna...
Första gången jag hätade ut medicinen höll jag på att smälla av när jag såg vad det egentligen kostade! Räknade snabbt ihop till ca 10.000:- och jag tror inte det var allt!

1800:- är högkostnadsskyddet på.

Samla

Äldre 8 Jun 23:07

#15

Peztis: Vi kollade upp Danmark, det skulle kosta ung lika mycket som i Sv. Ang recept skrev Öresundskliniken (Malmö) ut recept för en kostnad om 500 kr (så man kunde utnyttja högskd).

Zumna

Äldre 9 Jun 10:33

#16

När det gäller Danmark så beror det lite på var man går.
Vi betalade 20500 SEK för ett IVF. Fick 7 ägg, 2 tillbaka, 5 till frysen.

Medicinerna går dock på högkostnadsskyddet om man bor inom landstinget i Region Skåne eftersom det finns ett avtal mellan Region Skåne och motsvarigheten i Danmark.

Alltså går det utmärkt att hämta ut danska recept, i alla fall på apoteken i Skåne.

Ska tillägga att det gäller alla färdigtillverkade mediciner. Progesteron-vaggisar kan man inte få ut på danska recept i Sverige, eftersom de specialtillverkas, men då finns det en annan medicin, Crinone, som är en progesteron-gel som man kan få ut på danskt recept.

Lycka till!!

One voice raised against the void celebrates it?s own existence

Sydar

Äldre 3 Jul 01:22

#17

Hej!

Finns det någon som har gjort PGD behandling i Tyskland eller Danmark. Jag är så tacksam om jag kan få svar

Tack

Vårdepp

Äldre 21 Aug 13:16

#18

Jag har gjort IVF en gång utan att bli gravid. Här berättar jag om mina erfarenheter av kliniken IVF Riga i Lettland:

När min man och jag bestämde vi oss för att försöka skaffa ett tredje barn, men inte hade lyckats på några månader så gjorde jag en gynekologisk undersökning hos en privat gynekolog som heter Skolova gynkliniken och drivs av Ludmila Sokolova. Jag blev därigenom rekommenderad att göra IVF med embryoanalys på IVF Riga i Lettland, och denna klinik drivs av dr Fodina.

Jag fick kontakt med kliniken och en patientkoordinator som heter Zita (de andra heter Marina och Jelena). Jag hade många frågor, bland annat om deras öppettider över sommaren, och fick då svaret att We are open all summer. Det verkade väldigt bra, eftersom jag då inte skulle behöva krångla med jobbet, min mans jobb och barnens skola. Detta visade sig sedan inte alls stämma. Jag fick till en början svar på mina mejl snabbt, och i alla mejl stod i slutet ett litet P.S. Have a nice day. Jag tyckte att det var bra att jag fick svar snabbt, men kände också att det inte verkade helt hundra att de satt och svarade vid tiotiden på kvällen och helgen, och kände att det där Have a nice day kändes lite skolflicksaktigt, och kanske till och med lite lojt mot kunder som inte kan få barn och kanske har börjat bli rätt nere när de väl kontaktar kliniken. Vi beslutade oss hursomhelst för att avsätta de ungefär 100 000 kr som det skulle kosta med IVF, embryoscanning, resor, hotell, gynekologbesök och mediciner. Det funkar så att man får en plan från kliniken i Riga som ska följas hos gynekologen i Sverige, och så hör man av sig till kliniken i Riga när man får sin mens för att kunna påbörja behandlingen dag 2.

Vi ville dock försöka en månad till naturligt, men så fick jag tyvärr mens och mejlade Zita och berättade detta. Det tog inte lång tid förrän jag fick svaret av henne Thank you for the good news. Ja, vad ska man säga? Jag försöker bli gravid, jag är ledsen över att inte ha blivit det den här månaden heller, så det var inte så roligt att få mens, men självklart är det good news för dem att jag inte lyckades bli gravid på egen hand.

Jag fick ett datum då min man skulle lämna sperma och ett för äggplock och vi bokade resor för alla 4 i familjen. Redan på flygplatsen på väg dit kom det ett mejl där det stod att mitt datum för äggplock skulle ändras och bli två dagar tidigare, vilket gjorde att vi fick vara väldigt flexibla och boka om min resa och min man åka hem ensam med barnen. Familj, jobb och andra engagemang får man strunta i, men det gör man ju gärna om man får ett helt barn. Det gick bra att lämna sperma och äggplocket gick bra, men det hela var väldigt jobbigt eftersom allting kändes lite rörigt och att man skulle ta det som det kommer. Jag funderade också mycket på de olika protokoll som finns, och det var en gynekolog i Sverige som sa till mig att det långa protokollet är bättre för endometriospatienter, vilket jag är, men här blev det ändå det korta protokollet utan förklaring, och det kändes lite jobbigt
.
De fick ut nio ägg, varav 7 blev befruktade, men dag för dag dog ett eller två embryon. Dag fem levde två embryon och man kunde ta en cell och göra analys, sedan frystes de. När analysen var klar ringde en genetiker upp mig på Skype och sa med ett glatt leende Hello. Unfortunately none of the embryos were good. Hon tyckte att äggdonation var ett bra alternativ, men det tyckte inte min man, så jag frågade Zita om det var lönt att göra en till IVF, vilket hon tyckte. Så jag och min man försökte naturligt någon cykel, men misslyckades, så jag mejlade Zita att jag tyvärr fått mens, och fick svar av henne That is great news.

Jag skulle göra min nästa IVF i maj, men det blev för stressigt, så jag frågade om det gick bra i juni, och det gjorde det. Men i juni fick jag mens kring midsommar, och eftersom de inte hade någon framförhållning så kunde jag inte boka tid för ultraljud i Sverige, och inte få mina mediciner heller. Det visade sig också här att de inte alls hade öppet hela sommaren, och jag förlorade en månad, och efter det hade den svenska kliniken stängt, så jag förlorade en månad till.

Någonstans här upptäckte jag att Zitas P.S. Have a nice day hade ändrats till P.S. I go on my maternity leave om Monday. Det kändes allt lite konstigt att hon inte skrivit något direkt till mig om att hon skulle vara ledig och att jag skulle få en ny patientkoordinator inom någon dag. Hon skrev dock att tjejerna på kliniken på måndagen skulle leta upp en annan gynekolog i Sverige till mig, så att jag kunde göra IVF i juli, men det gjorde de inte. De hörde heller inte av sig, utan jag fick mejla och fråga vem som skulle bli min nya patientkoordinator, men det är egentligen inget stort problem. Det blev Marina. Hon skickade en kort plan som hon tyckte att jag skulle följa och göra IVF efter semestern, och där ingick bland annat att jag skulle ta p-piller ett par månader. Jag ifrågasatte varför, och hon svarade att det var för att reglera mensen så att man vet med 4 dagars marginal när den kommer. Jag vet med 2 dagars marginal när min mens kommer ändå, oftast exakt när den kommer, och jag tror att det är bullshit, och att den verkliga anledningen är att de verkligen inte vill riskera att bli gravid när de har stängt för semester, för när jag sa att jag inte ville ta dem så verkade det som att det kvittade och gick lika bra utan. Jag skrev lite till henne om vad Zita lovat, men Marina svarade bara typ That is strange ... Jag skrev sedan ett mejl till dem där jag ifrågasatt om det var lönt att jag skulle fortsätta med tanke på att månaderna gick och jag fyller 44 i september. Marina svarade mig aldrig på detta mejl, så här slutade vår kontakt. Efter flera veckor skrev jag till kliniken och undrade varför min patientkoordinator inte hade svarat. Tror ni att jag fick något svar? Det fick jag inte.

Det var många fina siffror och snabba svar i början, men detta övergick snart till rätt halvtaskig service, och man har mer kontakt med patientkoordinatorerna än vad jag först trodde.

Som sammanfattning efter dessa händelser, så tycker jag att det stora problemet med både IVF Riga och gynekologen i Sverige är att det känns väldigt olustigt att kommunicera med dem. Man är dessutom ganska skör när det har gått så långt att man ska göra IVF, och visst kan man få ett bra bemötande vissa gånger när man har kontakt och är på väg att betala en stor summa pengar till dem, eller om man ler och säger att man är mycket nöjd. Men frågar man något eller undrar varför den information man fått inte längre stämmer så blir det tjuriga. Det känns inte som att man har att göra med vuxna människor. Sedan vet jag inte ens om det är lagligt att strunta i att svara när ens patienter hör av sig, vilket både IVF Riga och Sokolova gynkliniken har gjort ett flertal gånger i mitt fall.

IVF i utlandet, ngn som gjort?

INNEHÅLL