Hej!
Tänkte att jag måste uppdatera lite, men vill gärna ha kvar berättelsen om vägen till vårt tredje barn, så den finns kvar här nedanför.
Jag är 38 år gammal o bor i en liten by i Norrbotten. Jag lever med min man o våra tre barn i ett hus som jag gärna inreder med både gamla o nya möbler (ofta från Ikea) o egenhändigt sydda gardiner o kuddar. Jag är språklärare o har just nu spanska o franska både på gymnasiet o högstadiet.
Vägen till vårt tredje mirakel:
Efter min första förlossning tänkte jag att detta ska jag ALDRIG mer gå igenom, men knappt två år senare föddes min dotter... Då kände jag att jag ville uppleva en graviditet o en förlossning till. Inte direkt, men efter 4-5 år tänkte jag. Dock var min man inte alls inne på samma linje,han tyckte det räckte med två barn. I flera år tjatade jag på min man, men gav upp till slut.
Men helt plötligt ändrade han sig o jag blev gravid på första oskyddade samlaget på nästan fem år! Jag var så lycklig o glad. Julafton -07 offentliggjorde jag graviditeten o våra barn blev så glada!
Tyvärr slutade denna graviditet i ma i v.11 18/1-08. Hela världen rasade för mig. Var sjukskriven i en månad pga smärtor efter mf. Först ville jag absolut inte bli gravid igen, hur skulle man klara av den här smärtan en gång till? Men sen kändes det som enda trösten att få bli gravid igen, så vi började försöka.
Varje månad efter mf fick jag alla möjliga grav.symptom som höll sig från äl till mens. Var lika besviken varje gång. Så när jag återigen hade sådana symptom i april, tänkte jag att det blir minus som vanligt. Kände tom att det inte skulle vara hela världen om jag inte skulle vara gravid. Men det var jag! På tredje försöket! Återigen glad o lycklig, men samtidigt väldigt orolig. Hur skulle det gå denna gång? När ska jag berätta för alla? Massor av frågor o funderingar.
Är nu i v.8 o håller tummarna hårt för att detta ska gå. Har berättat för en del vänner, men inte för barnen ännu. Mår dock väldigt illa hela tiden o har varit hemma från jobbet senaste veckan. Är helt slut o matt, då jag knappt får i mig något. Samtidigt är jag livrädd för att sluta må illa, för då kanske något är fel? Det visade sig ju att fostret sist dog redan v.8, men jag började blöda först tre veckor senare. Förstod sen i efterhand att det var då mitt illamående blev bättre. När jag väntade mina två barn, mådde jag illa mer eller mindre konstant i 5 månader. Visst kom tanken nu sist att något var fel, men samtidigt tänkte jag att alla graviditeter är olika.
Ska på vul 13/5 o efter det tror jag att jag ska berätta för fler. Kan inte vara "förkyld" hur länge som helst från jobbet...
Idag har jag varit på vul o tyvärr har jag fått mindre roliga nyheter . De kunde inte hitta någon hjärtaktivitet. Dessutom var fostret bara 7 v. gammalt, fast jag är i v.8. Så med största sannolikhet håller jag på att få missfall. Ska för säkerhets skull på nytt vul på måndag, men hoppet har jag redan förlorat!
Detta känns så otroligt fel, hemskt, orättvist o jobbigt! Varför?
19/5-08
Idag har jag varit på mitt andra vul! Fick se både ett tickande hjärta o ett foster i rätt storlek, v9+0. Är så glad o lycklig! Tänk vad livet kan vända snabbt! För knappt en vecka sedan fick jag veta att jag troligen skulle få mf o nu det här! Nu hoppas jag bara den lilla parveln vill stanna kvar tiden ut!
27/5-08
Idag har jag varit på inskrivning o naturligtvis skulle datorn krångla... Det visade det sig att min förra graviditet som slutade i ma inte var avslutad... Så medan jag satt där fick jag medan hon ringde efter hjälp, lyssna på ordet "spontan abort" typ 15 ggr... Det kändes inte alls kul!
Pratade med bm om min oro, då jag nu de senaste dagarna inte mått dåligt alls, så nu tror jag att något är fel! Bm sa att det är ju helt normalt att illamåendet slutar efter ett tag, men med tanke på vad som hänt mig förstår hon också min oro. Jag sa att jag absolut inte orkar vänta till rutin-ulet i v.17-19 för att få reda på om allt är ok, så hon ska boka en tid för ett x-tra vul på specialmödravården. Så nu väntar jag bara på att få kallelse dit!
Hoppas, hoppas så på att allt ska vara ok med den lill* där inne!
23/6-08
Idag har jag varit på vul o allt såg ok ut! Såg bebisen röra på både ben o armar o den var också i precis rätt storlek v.14+0. Fick också lyssna på hjärtljuden 153 slag/minut.
Fick också förklaring till min bruna flytningar jag haft under de senaste dagarna, vilka så klart har oroat mig! Tydligen ligger min moderkaka något får långt fram o då kan man lätt blöda. Troligen kommer jag blöda fler ggr. Det är inget farligt, men tydligen väldigt vanligt. Om inte moderkakan ligger längre bak vid rutin-ulet om 3-4 v. får jag gå på extra-ul i v.32.
22/7-08
Idag har jag varit på rutin-ul o allt såg bra ut! Bebisen rörde på sig o hjärtat tickade! Så skönt att se då jag varit så orolig pga flera blödningar sen förra vulet. Tydligen har min moderkaka flyttat lite på sig, men ligger fortfarande något för långt nere, så jag får gå på ett x-tra ul i v.32, men bm trodde att moderkakan med största sannolikhet flyttar på sig innan det.
Nu vet jag att de sprattel jag känt de senaste dagarna, verkligen var sparkar, vågade inte tro på det innan. Att man ska behöva vara så orolig? Nu ska jag ringa bm för nästa bokning av nästa besök. Har inte träffat henne sen maj!
5/8-08
Har idag varit på kontroll hos bm o allt såg bra ut! Hjärtslagen var 138 slag/minut o blodtrycket var också bra. Ska ringa sjukgymnasten i morgon, för bokning av besök då jag fått såna hemska bäckensmärtor o bm sa att sjukgymnasten kunde hjälpa med det, t.ex. med akupunktur.
Äntligen börjar det kännas som om jag kan slappna av lite. Känner barnets sparkar flera ggr/dag. Gläds åt min graviditet o tycker om att äntligen se gravid ut också, och inte bara småfet! =)
31/8-08
Undersökningen hos sjukgymnasiten visade att jag har ont i främre bäcken o då finns det inget en sjukgymnast kan göra. Fick rådet att ta kontakt med en bm för akupunktur, men hon var osäker på om det heller skulle hjälpa...
Har nu gått 3 ggr på akupunktur o det har inte hjälpt något. Har ont oftast från morgon till kväll. Bm som jag fått akupunktur hos började prata om att ev. gå med kryckor för att avlasta...
Ska ringa min egen bm i morgon för att höra vilka alternativ jag har. Känner mig deppig nu, då jag sett framemot att jobba så länge som möjligt o helst slippa sjukskrivning, men det är väl inget man kan välja direkt.
Samtidigt känns det som en omöjlighet att jobba så länge till. Får lägga mig på jobbet flera ggr/dag för att klara av dagarna över huvudtaget. Kan inte gå på promenader alls med mina elever mm. Jag hoppas jag får nån klarhet i vad jag ska göra i morgon...
12/9-08
Har varit hos bm idag o allt såg bra ut. Bebisen ville dock inte ligga stilla när hon skulle mäta hjärtljuden, och när hon försökte "hålla" honom stilla, började h-n sparkas ännu mer. 148 slag/minut blev det i varje fall. SF-mått 25 cm o hb 125.
Pratade med bm om foglossningen som blivit något bättre, men i stället har jag fått kraftiga sd. Ska ändå till läkaren nästa tors (som jag eg. bokade pga foglossningen) då det känns tryggast så, trots att bm sa att mina sd verkar normala o att så länge jag inte blöder så är det ingen fara.
Men det är så jobbigt att jobba o märker att jag får mer sd ju mer jag jobbat o ansträngt mig. Bm trodde dock inte att läkaren sjukskriver mig, inte heltid i varje fall.
Jag får väl se på torsdag. Funderar mycket på hur jag ska göra med jobbet. Hade ju tänkt jobba till 19/12, men just nu känns det som en omöjlighet. Kanske måste börja ta ut fp-dar om jag inte blir sjuksriven.
18/9-08
Idag har jag varit hos läkaren på MVC o fick direkt också gå på specialmödravården, där de gjorde både ul och vul för att kolla att allt var ok o det var det! Bebisen var lagom stor, väger tydligen 950 g o sparkade som bara den så läkaren först hade svårt att mäta henne/honom! Sedan gjorde han vul för att kolla livmodertappen inte var påverkad o att den var stängd, vilket den var. Så det är ingen förlossning på g o det känns verkligen bra.
Blev sjukskriven halvtid i två veckor pga mina kraftiga o smärtsamma sd. Hoppas att det nu blir bättre, men det var inget som läkaren kunde lova. Får väl vänta o se helt enkelt!
10/10-08
Idag har varit hos bm o allt såg bra ut. Men hon kunde känna hur hård min mage var, trots att sd hade tagit slut, som jag fick när jag körde dit. Hon tyckte jag hade en elak livmoder, men att jag i gengäld skulle få en lätt förlossning, då den tränat mycket i föräg. Man kan ju alltid hoppas på det!
Hjärtljud: 142
SF-mått: 28cm
15/10
Idag har jag varit hos läkaren igen... Sammandragningarna har bara blivit värre, är både kraftigare o kommer oftare, behöver inte ens anstränga mig så mycket för att det ska sätta igång.
Blev heltidssjukskriven pga foglossnig (som också blivit värre) o sd. Fick också med mig ett par kryckor, för att avlasta ryggen.
22/10
Idag har jag fått flera telefonsamtal från FK, angående min inkomst. Dessutom fick jag reda på att min sjukskrivning blir godkänd, då sd anses vara tillräcklig orsak till sjukskrivning, för att det då finns fara för barnets liv! Är så lättad över att jag slipper tänka på det mer! Ska nu försöka ta det lugnt o njuta så gott det går av resten av graviditeten. Hade absolut inte kunnat jobba mer, nu kan sd sätta igång på morgonen, fast jag inte gjort något o hålla på hela dan... Men h-n sparkar väldigt mycket, så det känns bra!
4/11
Har varit hos bm idag o alla värden var bra. Hjärtljud: 138 och SF-mått 32 cm.
Bebisen ligger på tvären, med rumpan mitt på min mage, armarna på min högra sidan och med benen under sig, som i krypställning. Om h-n fortfarande ligger så nästa gång skulle jag få träffa specialläkare direkt. Hoppas h-n vänder sig!
19/11
Har varit hos bm idag. Hjärtljud 138, SF-mått 34 cm.
Bebisen ligger fortfarande i tvärläge, lite mer diagonalt än sist, med huvudet på min högra sida o fötterna ner mot vänster. De kontrollerade det med ultraljud för att vara säkra. Ska ringa bm i morgon för att få en ny tid hos henne nästa vecka för ny kontroll. Om h-n fortfarande ligger så, skulle jag få en tid till vändningsförsök sen. Hoppas h-n vänder sig snart!
25/11
Har varit hos bm idag o bebisen ligger fortfarande i tvärläge. Får tid för vändningsförsök 1/12.
1/12 Vändningsförsök
Åker till sjukhuset på fastande mage. Måste göra det i fall det händer nåt o de måste göra kejsarsnitt. De kollar med ultraljud o visst ligger han fortfarande i tvärläge. Men de ser också att h-n ligger med huvudet bakåt o en till läkare kollar efter för att se exakt hur h-n ligger.
Medan de funderar hur de ska göra gör de en CTG-kurva under en halvtimme o allt ser bra ut. Sen kommer läkaren o säger att det inte blir något vändningsförsök pga att h-n ligger med huvudet som h-n gör. Då finns det inte tillräckligt med plats att vända på bebisen.
I stället får vi tid till planerat kejsarsnitt 18/12 och läkaren informerar om det. Känns nervöst men samtidigt skönt att veta vad som kommer att ske.
3/12 Bm-besök
Besöker bm o allt ser bra ut. Pratar en del om kejsarsnitt o får reda på att jag inte behöver träffa bm mer innan snittet som ju är om två veckor. Känns kul att kunna säga åt folk att DÅ kommer bebisen även om bm också säger att det kan ju hända innan!
9/12-08 En turbulent start på ett nytt liv!
Det blev dramatiskt värre, men så här gick det till:
I lördags morse vaknade jag 7.45, steg upp o kände hur det bara rann till mellan benen. Trodde det var vattnet, gick på toa o såg att det var BLOD, klarrött blod. Konstigt nog behöll jag lugnet, tog på mig en binda, gick ner i källaren för att klä på mig o då hade det redan runnit igenom. Tänkte att det nog var dags att ringa fl. De sa åt mig att låta min man packa det sista, beställa ambulans o lägga mig ner. Men vi fick ju först ringa efter barnvakt (svärmor) o jag hann tom. hänga upp tvätt (visst är man logisk i såna här situationer???)... Hade inte speciellt ont, ungefär som mensvärk.
Min man fick välja om han skulle åka med i ambulansen eller köra efter med egen bil. Han funderade ju praktiskt hur han skulle ta sig hem de 16 milen o jag sa att han kunde bestämma hur han skulle göra. Så han tog egen bil o ambulanspersonaneln menade att det såg ju stabilt ut.
Jag tror varken han el jag förstod hur "allvarlig" det var...
Det var eg. meningen att vi skulle stanna efter vägen på ett mindre sjukhus (de brukar byta ambulans o personal där) men de fick order att köra direkt till stora sjukhuset...Så då var det nog bråttom!
Resan dit var hemsk. Kände inga rörelser under tiden. Sköterskan som hela tiden frågade hur mycket jag trodde jag blödde, men kollade aldrig... Vad ska man svara? Jag fick syrgas o dropp för säkerhets skull. Hade ju i varje fall varit smart o inte ätit nåt på morgonen, tänkte att det kanske var bäst...
Väl framme på sjukhuset hamnade jag i samma sal där jag var förra måndagen (då vändningsförsöket skulle göras) De skulle sätta CTG o hittar inga hjärtljud först... Då blir det fart på läkaren som snabbt kollar med ultraljud o hittar hjärtljud, jag blir så lättad. Hon säger att de inte vet vad blödningen beror på, men att bebisen mår bra men att det är bäst att inte riskera något utan tidigarelägga snittet. Tills när då, frågad jag då? Fortfarande har inte min man kommit fram... Inom en halvtimme blir du snittad säger hon. Kommer ihåg att klockan är 10.45...
Får prata med narkosläkaren mm. Kl. 11 kommer äntligen min man, får på sig operationskläder o jag rullas in i salen. Blir ryggbedövad, vilket verkligen var en obehaglig upplevelse. På ett sätt känner man inget, ingen smärta, samtidigt känner man att de håller på med nåt... Känner att de bökar o håller på (får i efterhand reda på av min man att en barnmorska "hänger på min mage" för att få ut barnet) Till sist hör jag ett enormt skrik. Barnet är ute o kl är 11.27. Allt är bra, jag får se en skymt av sonen o min man får gå ut med honom.
Sonen vägde 3570 g o var 51 cm lång. Han mår bra i övrigt men visar sig ha ett litet blåsljud i hjärtat som beror på hål i hjärtat mellan två kammare o sen var det ett litet hål till på ett annat ställe i hjärtat (kommer inte ihåg var). Fick vara på EKG o ultraljud idag. Inget allvarligt o tydligen ganska vanligt, brukar oftast växa bort o ska inte besvärar barnet. Vi ska få komma på återbesök om 6-8 veckor.
Vi har kommit hem idag o det känns verkligen skönt efter pojkens turbulenta ankomst hit till världen. Själv mår jag bra förutom en enorm smärta i magen... Äter värktabletter dygnet runt, att resa sig, sätta sig, lägga sig gör himla ont. Kan inte förstå de som vill ha snitt för att det ska vara "lättare"! Det här har i varje fall för mig varit mycket mer smärtsamt än en vanlig förlossning.
Men naturligtvis är jag väldigt glad över att allt gått så bra! Orsaken till blödningen var att moderkakan hade börjar lossna lite, så eg var det ingen fara för varken mig el bebisen, men det kunde de ju inte se innan...
Tänkte att jag måste uppdatera lite, men vill gärna ha kvar berättelsen om vägen till vårt tredje barn, så den finns kvar här nedanför.
Jag är 38 år gammal o bor i en liten by i Norrbotten. Jag lever med min man o våra tre barn i ett hus som jag gärna inreder med både gamla o nya möbler (ofta från Ikea) o egenhändigt sydda gardiner o kuddar. Jag är språklärare o har just nu spanska o franska både på gymnasiet o högstadiet.
Vägen till vårt tredje mirakel:
Efter min första förlossning tänkte jag att detta ska jag ALDRIG mer gå igenom, men knappt två år senare föddes min dotter... Då kände jag att jag ville uppleva en graviditet o en förlossning till. Inte direkt, men efter 4-5 år tänkte jag. Dock var min man inte alls inne på samma linje,han tyckte det räckte med två barn. I flera år tjatade jag på min man, men gav upp till slut.
Men helt plötligt ändrade han sig o jag blev gravid på första oskyddade samlaget på nästan fem år! Jag var så lycklig o glad. Julafton -07 offentliggjorde jag graviditeten o våra barn blev så glada!
Tyvärr slutade denna graviditet i ma i v.11 18/1-08. Hela världen rasade för mig. Var sjukskriven i en månad pga smärtor efter mf. Först ville jag absolut inte bli gravid igen, hur skulle man klara av den här smärtan en gång till? Men sen kändes det som enda trösten att få bli gravid igen, så vi började försöka.
Varje månad efter mf fick jag alla möjliga grav.symptom som höll sig från äl till mens. Var lika besviken varje gång. Så när jag återigen hade sådana symptom i april, tänkte jag att det blir minus som vanligt. Kände tom att det inte skulle vara hela världen om jag inte skulle vara gravid. Men det var jag! På tredje försöket! Återigen glad o lycklig, men samtidigt väldigt orolig. Hur skulle det gå denna gång? När ska jag berätta för alla? Massor av frågor o funderingar.
Är nu i v.8 o håller tummarna hårt för att detta ska gå. Har berättat för en del vänner, men inte för barnen ännu. Mår dock väldigt illa hela tiden o har varit hemma från jobbet senaste veckan. Är helt slut o matt, då jag knappt får i mig något. Samtidigt är jag livrädd för att sluta må illa, för då kanske något är fel? Det visade sig ju att fostret sist dog redan v.8, men jag började blöda först tre veckor senare. Förstod sen i efterhand att det var då mitt illamående blev bättre. När jag väntade mina två barn, mådde jag illa mer eller mindre konstant i 5 månader. Visst kom tanken nu sist att något var fel, men samtidigt tänkte jag att alla graviditeter är olika.
Ska på vul 13/5 o efter det tror jag att jag ska berätta för fler. Kan inte vara "förkyld" hur länge som helst från jobbet...
Idag har jag varit på vul o tyvärr har jag fått mindre roliga nyheter . De kunde inte hitta någon hjärtaktivitet. Dessutom var fostret bara 7 v. gammalt, fast jag är i v.8. Så med största sannolikhet håller jag på att få missfall. Ska för säkerhets skull på nytt vul på måndag, men hoppet har jag redan förlorat!
Detta känns så otroligt fel, hemskt, orättvist o jobbigt! Varför?
19/5-08
Idag har jag varit på mitt andra vul! Fick se både ett tickande hjärta o ett foster i rätt storlek, v9+0. Är så glad o lycklig! Tänk vad livet kan vända snabbt! För knappt en vecka sedan fick jag veta att jag troligen skulle få mf o nu det här! Nu hoppas jag bara den lilla parveln vill stanna kvar tiden ut!
27/5-08
Idag har jag varit på inskrivning o naturligtvis skulle datorn krångla... Det visade det sig att min förra graviditet som slutade i ma inte var avslutad... Så medan jag satt där fick jag medan hon ringde efter hjälp, lyssna på ordet "spontan abort" typ 15 ggr... Det kändes inte alls kul!
Pratade med bm om min oro, då jag nu de senaste dagarna inte mått dåligt alls, så nu tror jag att något är fel! Bm sa att det är ju helt normalt att illamåendet slutar efter ett tag, men med tanke på vad som hänt mig förstår hon också min oro. Jag sa att jag absolut inte orkar vänta till rutin-ulet i v.17-19 för att få reda på om allt är ok, så hon ska boka en tid för ett x-tra vul på specialmödravården. Så nu väntar jag bara på att få kallelse dit!
Hoppas, hoppas så på att allt ska vara ok med den lill* där inne!
23/6-08
Idag har jag varit på vul o allt såg ok ut! Såg bebisen röra på både ben o armar o den var också i precis rätt storlek v.14+0. Fick också lyssna på hjärtljuden 153 slag/minut.
Fick också förklaring till min bruna flytningar jag haft under de senaste dagarna, vilka så klart har oroat mig! Tydligen ligger min moderkaka något får långt fram o då kan man lätt blöda. Troligen kommer jag blöda fler ggr. Det är inget farligt, men tydligen väldigt vanligt. Om inte moderkakan ligger längre bak vid rutin-ulet om 3-4 v. får jag gå på extra-ul i v.32.
22/7-08
Idag har jag varit på rutin-ul o allt såg bra ut! Bebisen rörde på sig o hjärtat tickade! Så skönt att se då jag varit så orolig pga flera blödningar sen förra vulet. Tydligen har min moderkaka flyttat lite på sig, men ligger fortfarande något för långt nere, så jag får gå på ett x-tra ul i v.32, men bm trodde att moderkakan med största sannolikhet flyttar på sig innan det.
Nu vet jag att de sprattel jag känt de senaste dagarna, verkligen var sparkar, vågade inte tro på det innan. Att man ska behöva vara så orolig? Nu ska jag ringa bm för nästa bokning av nästa besök. Har inte träffat henne sen maj!
5/8-08
Har idag varit på kontroll hos bm o allt såg bra ut! Hjärtslagen var 138 slag/minut o blodtrycket var också bra. Ska ringa sjukgymnasten i morgon, för bokning av besök då jag fått såna hemska bäckensmärtor o bm sa att sjukgymnasten kunde hjälpa med det, t.ex. med akupunktur.
Äntligen börjar det kännas som om jag kan slappna av lite. Känner barnets sparkar flera ggr/dag. Gläds åt min graviditet o tycker om att äntligen se gravid ut också, och inte bara småfet! =)
31/8-08
Undersökningen hos sjukgymnasiten visade att jag har ont i främre bäcken o då finns det inget en sjukgymnast kan göra. Fick rådet att ta kontakt med en bm för akupunktur, men hon var osäker på om det heller skulle hjälpa...
Har nu gått 3 ggr på akupunktur o det har inte hjälpt något. Har ont oftast från morgon till kväll. Bm som jag fått akupunktur hos började prata om att ev. gå med kryckor för att avlasta...
Ska ringa min egen bm i morgon för att höra vilka alternativ jag har. Känner mig deppig nu, då jag sett framemot att jobba så länge som möjligt o helst slippa sjukskrivning, men det är väl inget man kan välja direkt.
Samtidigt känns det som en omöjlighet att jobba så länge till. Får lägga mig på jobbet flera ggr/dag för att klara av dagarna över huvudtaget. Kan inte gå på promenader alls med mina elever mm. Jag hoppas jag får nån klarhet i vad jag ska göra i morgon...
12/9-08
Har varit hos bm idag o allt såg bra ut. Bebisen ville dock inte ligga stilla när hon skulle mäta hjärtljuden, och när hon försökte "hålla" honom stilla, började h-n sparkas ännu mer. 148 slag/minut blev det i varje fall. SF-mått 25 cm o hb 125.
Pratade med bm om foglossningen som blivit något bättre, men i stället har jag fått kraftiga sd. Ska ändå till läkaren nästa tors (som jag eg. bokade pga foglossningen) då det känns tryggast så, trots att bm sa att mina sd verkar normala o att så länge jag inte blöder så är det ingen fara.
Men det är så jobbigt att jobba o märker att jag får mer sd ju mer jag jobbat o ansträngt mig. Bm trodde dock inte att läkaren sjukskriver mig, inte heltid i varje fall.
Jag får väl se på torsdag. Funderar mycket på hur jag ska göra med jobbet. Hade ju tänkt jobba till 19/12, men just nu känns det som en omöjlighet. Kanske måste börja ta ut fp-dar om jag inte blir sjuksriven.
18/9-08
Idag har jag varit hos läkaren på MVC o fick direkt också gå på specialmödravården, där de gjorde både ul och vul för att kolla att allt var ok o det var det! Bebisen var lagom stor, väger tydligen 950 g o sparkade som bara den så läkaren först hade svårt att mäta henne/honom! Sedan gjorde han vul för att kolla livmodertappen inte var påverkad o att den var stängd, vilket den var. Så det är ingen förlossning på g o det känns verkligen bra.
Blev sjukskriven halvtid i två veckor pga mina kraftiga o smärtsamma sd. Hoppas att det nu blir bättre, men det var inget som läkaren kunde lova. Får väl vänta o se helt enkelt!
10/10-08
Idag har varit hos bm o allt såg bra ut. Men hon kunde känna hur hård min mage var, trots att sd hade tagit slut, som jag fick när jag körde dit. Hon tyckte jag hade en elak livmoder, men att jag i gengäld skulle få en lätt förlossning, då den tränat mycket i föräg. Man kan ju alltid hoppas på det!
Hjärtljud: 142
SF-mått: 28cm
15/10
Idag har jag varit hos läkaren igen... Sammandragningarna har bara blivit värre, är både kraftigare o kommer oftare, behöver inte ens anstränga mig så mycket för att det ska sätta igång.
Blev heltidssjukskriven pga foglossnig (som också blivit värre) o sd. Fick också med mig ett par kryckor, för att avlasta ryggen.
22/10
Idag har jag fått flera telefonsamtal från FK, angående min inkomst. Dessutom fick jag reda på att min sjukskrivning blir godkänd, då sd anses vara tillräcklig orsak till sjukskrivning, för att det då finns fara för barnets liv! Är så lättad över att jag slipper tänka på det mer! Ska nu försöka ta det lugnt o njuta så gott det går av resten av graviditeten. Hade absolut inte kunnat jobba mer, nu kan sd sätta igång på morgonen, fast jag inte gjort något o hålla på hela dan... Men h-n sparkar väldigt mycket, så det känns bra!
4/11
Har varit hos bm idag o alla värden var bra. Hjärtljud: 138 och SF-mått 32 cm.
Bebisen ligger på tvären, med rumpan mitt på min mage, armarna på min högra sidan och med benen under sig, som i krypställning. Om h-n fortfarande ligger så nästa gång skulle jag få träffa specialläkare direkt. Hoppas h-n vänder sig!
19/11
Har varit hos bm idag. Hjärtljud 138, SF-mått 34 cm.
Bebisen ligger fortfarande i tvärläge, lite mer diagonalt än sist, med huvudet på min högra sida o fötterna ner mot vänster. De kontrollerade det med ultraljud för att vara säkra. Ska ringa bm i morgon för att få en ny tid hos henne nästa vecka för ny kontroll. Om h-n fortfarande ligger så, skulle jag få en tid till vändningsförsök sen. Hoppas h-n vänder sig snart!
25/11
Har varit hos bm idag o bebisen ligger fortfarande i tvärläge. Får tid för vändningsförsök 1/12.
1/12 Vändningsförsök
Åker till sjukhuset på fastande mage. Måste göra det i fall det händer nåt o de måste göra kejsarsnitt. De kollar med ultraljud o visst ligger han fortfarande i tvärläge. Men de ser också att h-n ligger med huvudet bakåt o en till läkare kollar efter för att se exakt hur h-n ligger.
Medan de funderar hur de ska göra gör de en CTG-kurva under en halvtimme o allt ser bra ut. Sen kommer läkaren o säger att det inte blir något vändningsförsök pga att h-n ligger med huvudet som h-n gör. Då finns det inte tillräckligt med plats att vända på bebisen.
I stället får vi tid till planerat kejsarsnitt 18/12 och läkaren informerar om det. Känns nervöst men samtidigt skönt att veta vad som kommer att ske.
3/12 Bm-besök
Besöker bm o allt ser bra ut. Pratar en del om kejsarsnitt o får reda på att jag inte behöver träffa bm mer innan snittet som ju är om två veckor. Känns kul att kunna säga åt folk att DÅ kommer bebisen även om bm också säger att det kan ju hända innan!
9/12-08 En turbulent start på ett nytt liv!
Det blev dramatiskt värre, men så här gick det till:
I lördags morse vaknade jag 7.45, steg upp o kände hur det bara rann till mellan benen. Trodde det var vattnet, gick på toa o såg att det var BLOD, klarrött blod. Konstigt nog behöll jag lugnet, tog på mig en binda, gick ner i källaren för att klä på mig o då hade det redan runnit igenom. Tänkte att det nog var dags att ringa fl. De sa åt mig att låta min man packa det sista, beställa ambulans o lägga mig ner. Men vi fick ju först ringa efter barnvakt (svärmor) o jag hann tom. hänga upp tvätt (visst är man logisk i såna här situationer???)... Hade inte speciellt ont, ungefär som mensvärk.
Min man fick välja om han skulle åka med i ambulansen eller köra efter med egen bil. Han funderade ju praktiskt hur han skulle ta sig hem de 16 milen o jag sa att han kunde bestämma hur han skulle göra. Så han tog egen bil o ambulanspersonaneln menade att det såg ju stabilt ut.
Jag tror varken han el jag förstod hur "allvarlig" det var...
Det var eg. meningen att vi skulle stanna efter vägen på ett mindre sjukhus (de brukar byta ambulans o personal där) men de fick order att köra direkt till stora sjukhuset...Så då var det nog bråttom!
Resan dit var hemsk. Kände inga rörelser under tiden. Sköterskan som hela tiden frågade hur mycket jag trodde jag blödde, men kollade aldrig... Vad ska man svara? Jag fick syrgas o dropp för säkerhets skull. Hade ju i varje fall varit smart o inte ätit nåt på morgonen, tänkte att det kanske var bäst...
Väl framme på sjukhuset hamnade jag i samma sal där jag var förra måndagen (då vändningsförsöket skulle göras) De skulle sätta CTG o hittar inga hjärtljud först... Då blir det fart på läkaren som snabbt kollar med ultraljud o hittar hjärtljud, jag blir så lättad. Hon säger att de inte vet vad blödningen beror på, men att bebisen mår bra men att det är bäst att inte riskera något utan tidigarelägga snittet. Tills när då, frågad jag då? Fortfarande har inte min man kommit fram... Inom en halvtimme blir du snittad säger hon. Kommer ihåg att klockan är 10.45...
Får prata med narkosläkaren mm. Kl. 11 kommer äntligen min man, får på sig operationskläder o jag rullas in i salen. Blir ryggbedövad, vilket verkligen var en obehaglig upplevelse. På ett sätt känner man inget, ingen smärta, samtidigt känner man att de håller på med nåt... Känner att de bökar o håller på (får i efterhand reda på av min man att en barnmorska "hänger på min mage" för att få ut barnet) Till sist hör jag ett enormt skrik. Barnet är ute o kl är 11.27. Allt är bra, jag får se en skymt av sonen o min man får gå ut med honom.
Sonen vägde 3570 g o var 51 cm lång. Han mår bra i övrigt men visar sig ha ett litet blåsljud i hjärtat som beror på hål i hjärtat mellan två kammare o sen var det ett litet hål till på ett annat ställe i hjärtat (kommer inte ihåg var). Fick vara på EKG o ultraljud idag. Inget allvarligt o tydligen ganska vanligt, brukar oftast växa bort o ska inte besvärar barnet. Vi ska få komma på återbesök om 6-8 veckor.
Vi har kommit hem idag o det känns verkligen skönt efter pojkens turbulenta ankomst hit till världen. Själv mår jag bra förutom en enorm smärta i magen... Äter värktabletter dygnet runt, att resa sig, sätta sig, lägga sig gör himla ont. Kan inte förstå de som vill ha snitt för att det ska vara "lättare"! Det här har i varje fall för mig varit mycket mer smärtsamt än en vanlig förlossning.
Men naturligtvis är jag väldigt glad över att allt gått så bra! Orsaken till blödningen var att moderkakan hade börjar lossna lite, så eg var det ingen fara för varken mig el bebisen, men det kunde de ju inte se innan...
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.