Min förlossningsberättelse :)
Jag hade lite känningar runt 18.00, pratar med sambon i telefon om när han ska komma hem, runt 21-tiden trodde han (han jobbade 40min utanför stan) gnällde lite att han skulle komma hem sent :(
Sen blir det mkt ondare, och jag tar alvedon & vilar, hjälpte inte, då duschade jag, hjälpte inte heller.
Då är klockan bara 19.30 men allt har gått så fort och det var första barnet och jag ville inte vara ensam. Ringer då såklart min sambo för att tala om att det nog är på g och att han kanske kan försöka komma hem lite tidigare.
Observera att detta ska ju vara det magiska ögonblicket när man talar om för sin kille att förlossningen nog har börjat!!
MEN istället svarar han: Ja men vad är det nu då?
Jag: Nej men jag tänkte bara...
HAn: Linnéa, hur ska jag hinna bli klar i tid om du ringer och stör mig hela tiden?!
JAg: Förlåt så jävla mkt då!
Tjurskallig som jag är får han alltså inte veta vad som pågår hemma!!
Han kommer iallafall hem strax efter 21.00 och då sitter jag på min pilatesboll vid sängen och kämpar. Han blev så klart jättestressad och undrade om jag ätit. Nej det hade jag ju inte så vi åkte till affären för att handla, dels något att äta nu, sedan sånt som vi ska ha med till bb och sen mat att fylla frysen med, för det hade jag läst att man skulle ha. Ja, vi åkte med andra ord och storhandlade! Vi hade ju båda läst att det var bra att gå...
Väl hemma var det mkt jobbigt för mig, och min sambo fick börja klocka värkarna, ca 4min mellan varje.
Detta var på självaste bf dagen och det allra sista skulle i bb-väskan.
Ok, då har jag 4min på mig att hämta schampoo m.m och lägga i väskan.
Springer som en tok för jag ska hinna tillbaka till sängen alt. soffan innan värken börjar igen, och tiden får såklart min sambo hålla reda på. Knappt det klarade han så ibland fick jag lägga mig på golvet!
Haha vi såg nog inte riktigt kloka ut. Så höll vi på iallafall tills allt var färdigpackat :D
Jag är tillbaka på min käraste pilatesboll och sambon meddelar att vi nog borde ringa förlossningen och säga att vi vill åka in, nej det behöver vi inte göra förän det är 3min mellan värkarna säger jag.
Han: Men älskling det är 3min 10sek, 3min,20sek etc.
Jag: Men hör du inte vad jag säger, det ska vara 3min, inte 3.10, TRE!!! Ge mig telefonnen ska jag ringa min mamma och fråga. Hon sa också att vi borde åka in, och då gick jag så klart med på det!
Stackars mamma kunde ju inte sova på hela natten sen!
Min rambo ringer förlossningen, för nu kan jag knappt prata. Detta samtal blev oerhört flummigt men jag kommer inte ihåg det så bra...
Väl i bilen på väg till Borås, HATAR den vägen, smal och krokig. Sambon får gasa, klockan är ca 00.00 och han säger: Linnéa stoppar polisen oss får du låtsas att du har jätteont så jag inte blir av med körkortet!
Jag säger: ingenting, men om blickar kunde döda, då hade han INTE levt längre!!!!!
Framme vid sjukhuset, där vi varit 2 veckor tidigare för att få koll på var man ska gå osv.
Nähe, då bygger dem om så vi hittar inte in först!! Vår bm hade berättat om ett par som födde utanför och vi ville inte vara med om det så vi kände oss lite stressade.
Väl inne och jag har ctg, öppen 4, nästan 5cm vet jag att bm sa... så jag fick hoppa i badet, och fick lustgas. Min sambo var jättekissnödig och varjegång han drog fram *den* för att kissa kom det in någon på rummet så han fick hålla sig igen, detta hände ca 4ggr, haha :D i hemlighet tyckte jag det kändes bra att han också hade lite ont. Jag såg hans lidande blick, men han sa inget (hade väl lärt sig sig från bil-incidenten) Och det ändå jag sa: Våga inte klaga för du ska bara veta hur JAG har det!
Vill dricka lite, hatar saft och när jag badar vill jag inte dricka vatten så jag dricker Mer med smak av blåbär/hallon tror jag, grejen var den att den smakade jäst!!!!! Men vi trodde att det bara var mina smaklökar som det var fel på, så jag drack upp nästan hela, tills sambon smakar och spottar ut :P
Jag har lustgas, men den hjälper inte så mkt tyker jag, blir bara illamående och spyr hur mkt som helst, men samtidigt vågade jag inte släppa lustgasen för jag visste ju inte om det kanske hjälpte lite. Helt förvirrad av alla smärtor så låg jag ett bra tag och spydde i min gasmask och andades i (tom) spypåsen istället :D
Får eda och den hjälpte mig verkligen! Allt det onda försvan och jag somnade på en gång! DEt gjorde såklart min sambo också i fotöljen brevid. Har ingen aning om vad klockan var men jag kan ju inte ha varit öppen mer än 8cm för då ger de ju inte eda har jag för mig...
Sen vaknar jag av värkar av helt annan karaktär, fattar att det måstee vara krystvärkar, klockan är strax efter 7 och det är skiftbyte, jag får panik, för jag ligger på sidan och kan inte nå snörjäveln och min sambo snarkar HÖGT!
Får skrika på honom TOMMYYYYYY TRYCK PÅ KNAPPEN
stackarn flyger upp och in kommer de nya barnmorskorna som inte riktigt fattar vad som verkligen händer och säger att jag ska upp och kissa (???) När jag då vändermig om och får en krystvärk så ser dem ju huvudet på bebisen och fattar vad jag försökte säga :D
7.22 föddes världens finaste tjej, MEN när jag hör henne skrika så blundar jag och bara njuter av detta, för det är ju detta underbara ögonblick man läst om. Och då kan de med och störa mig mitt under detta ögonblick med en sån dum fråga om jag vill titta på henne!
Jag: Nej vänta lite. för jag ville ju få njuta ifred, haha
Alla andra tycker jag är helt puckad och säger i kör: Jomen det klart du ska!!
och ja, då får jag ju se att det är en liten dotter vi fått och hur otroligt fin hon är :D
Yes jag hade rätt sa jag (som om det var det viktigaste..). ALLA andra hade tjatat om att jag hade en pojke i magen, men jag viste hela tiden att det var en tjej
Jag hade lite känningar runt 18.00, pratar med sambon i telefon om när han ska komma hem, runt 21-tiden trodde han (han jobbade 40min utanför stan) gnällde lite att han skulle komma hem sent :(
Sen blir det mkt ondare, och jag tar alvedon & vilar, hjälpte inte, då duschade jag, hjälpte inte heller.
Då är klockan bara 19.30 men allt har gått så fort och det var första barnet och jag ville inte vara ensam. Ringer då såklart min sambo för att tala om att det nog är på g och att han kanske kan försöka komma hem lite tidigare.
Observera att detta ska ju vara det magiska ögonblicket när man talar om för sin kille att förlossningen nog har börjat!!
MEN istället svarar han: Ja men vad är det nu då?
Jag: Nej men jag tänkte bara...
HAn: Linnéa, hur ska jag hinna bli klar i tid om du ringer och stör mig hela tiden?!
JAg: Förlåt så jävla mkt då!
Tjurskallig som jag är får han alltså inte veta vad som pågår hemma!!
Han kommer iallafall hem strax efter 21.00 och då sitter jag på min pilatesboll vid sängen och kämpar. Han blev så klart jättestressad och undrade om jag ätit. Nej det hade jag ju inte så vi åkte till affären för att handla, dels något att äta nu, sedan sånt som vi ska ha med till bb och sen mat att fylla frysen med, för det hade jag läst att man skulle ha. Ja, vi åkte med andra ord och storhandlade! Vi hade ju båda läst att det var bra att gå...
Väl hemma var det mkt jobbigt för mig, och min sambo fick börja klocka värkarna, ca 4min mellan varje.
Detta var på självaste bf dagen och det allra sista skulle i bb-väskan.
Ok, då har jag 4min på mig att hämta schampoo m.m och lägga i väskan.
Springer som en tok för jag ska hinna tillbaka till sängen alt. soffan innan värken börjar igen, och tiden får såklart min sambo hålla reda på. Knappt det klarade han så ibland fick jag lägga mig på golvet!
Haha vi såg nog inte riktigt kloka ut. Så höll vi på iallafall tills allt var färdigpackat :D
Jag är tillbaka på min käraste pilatesboll och sambon meddelar att vi nog borde ringa förlossningen och säga att vi vill åka in, nej det behöver vi inte göra förän det är 3min mellan värkarna säger jag.
Han: Men älskling det är 3min 10sek, 3min,20sek etc.
Jag: Men hör du inte vad jag säger, det ska vara 3min, inte 3.10, TRE!!! Ge mig telefonnen ska jag ringa min mamma och fråga. Hon sa också att vi borde åka in, och då gick jag så klart med på det!
Stackars mamma kunde ju inte sova på hela natten sen!
Min rambo ringer förlossningen, för nu kan jag knappt prata. Detta samtal blev oerhört flummigt men jag kommer inte ihåg det så bra...
Väl i bilen på väg till Borås, HATAR den vägen, smal och krokig. Sambon får gasa, klockan är ca 00.00 och han säger: Linnéa stoppar polisen oss får du låtsas att du har jätteont så jag inte blir av med körkortet!
Jag säger: ingenting, men om blickar kunde döda, då hade han INTE levt längre!!!!!
Framme vid sjukhuset, där vi varit 2 veckor tidigare för att få koll på var man ska gå osv.
Nähe, då bygger dem om så vi hittar inte in först!! Vår bm hade berättat om ett par som födde utanför och vi ville inte vara med om det så vi kände oss lite stressade.
Väl inne och jag har ctg, öppen 4, nästan 5cm vet jag att bm sa... så jag fick hoppa i badet, och fick lustgas. Min sambo var jättekissnödig och varjegång han drog fram *den* för att kissa kom det in någon på rummet så han fick hålla sig igen, detta hände ca 4ggr, haha :D i hemlighet tyckte jag det kändes bra att han också hade lite ont. Jag såg hans lidande blick, men han sa inget (hade väl lärt sig sig från bil-incidenten) Och det ändå jag sa: Våga inte klaga för du ska bara veta hur JAG har det!
Vill dricka lite, hatar saft och när jag badar vill jag inte dricka vatten så jag dricker Mer med smak av blåbär/hallon tror jag, grejen var den att den smakade jäst!!!!! Men vi trodde att det bara var mina smaklökar som det var fel på, så jag drack upp nästan hela, tills sambon smakar och spottar ut :P
Jag har lustgas, men den hjälper inte så mkt tyker jag, blir bara illamående och spyr hur mkt som helst, men samtidigt vågade jag inte släppa lustgasen för jag visste ju inte om det kanske hjälpte lite. Helt förvirrad av alla smärtor så låg jag ett bra tag och spydde i min gasmask och andades i (tom) spypåsen istället :D
Får eda och den hjälpte mig verkligen! Allt det onda försvan och jag somnade på en gång! DEt gjorde såklart min sambo också i fotöljen brevid. Har ingen aning om vad klockan var men jag kan ju inte ha varit öppen mer än 8cm för då ger de ju inte eda har jag för mig...
Sen vaknar jag av värkar av helt annan karaktär, fattar att det måstee vara krystvärkar, klockan är strax efter 7 och det är skiftbyte, jag får panik, för jag ligger på sidan och kan inte nå snörjäveln och min sambo snarkar HÖGT!
Får skrika på honom TOMMYYYYYY TRYCK PÅ KNAPPEN
stackarn flyger upp och in kommer de nya barnmorskorna som inte riktigt fattar vad som verkligen händer och säger att jag ska upp och kissa (???) När jag då vändermig om och får en krystvärk så ser dem ju huvudet på bebisen och fattar vad jag försökte säga :D
7.22 föddes världens finaste tjej, MEN när jag hör henne skrika så blundar jag och bara njuter av detta, för det är ju detta underbara ögonblick man läst om. Och då kan de med och störa mig mitt under detta ögonblick med en sån dum fråga om jag vill titta på henne!
Jag: Nej vänta lite. för jag ville ju få njuta ifred, haha
Alla andra tycker jag är helt puckad och säger i kör: Jomen det klart du ska!!
och ja, då får jag ju se att det är en liten dotter vi fått och hur otroligt fin hon är :D
Yes jag hade rätt sa jag (som om det var det viktigaste..). ALLA andra hade tjatat om att jag hade en pojke i magen, men jag viste hela tiden att det var en tjej
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.