Det där med att vara missnöjd med sitt namn, det har alltid intresserat mig. Själv är jag ett med mitt namn på ett väldigt naturligt och okomplicerat vis. Tänker inte på det, utan jag heter vad jag heter, men att byta känns lika främmande som att frivilligt byta till att bli vänsterhänt.
Men vad gör att folk vill byta namn eller i alla fall har lite svårt för sitt eget namn? ...och finns det någon som är extra stolt över sitt namn, och varför i så fall?
Helt okej med mina förnamn, efternamnet bytte jag för att jag hade min fars efternamn, inte har kontakt med honom och inte kan varken respektera eller tolerera den djupt omoraliska person han är.
Spelar ingen roll vad han hade hetat, jag hade bytt för att känna mig fri från honom.
Jag bytte mitt förnamn för 12 år sedan och nu är jag nöjd.
Väldigt nöjd med mitt. Helt-okej-vanligt (men ändå inte uttjatat), fungerar bra internationellt och det blir inga naturliga smeknamn av namnet.
Mitt förnamn är ok men ibland presenterar jag mig för mitt mellannamn som jag gillar bättre, mitt efternamn har jag aldrig gillat så när jag gifte mig tog jag hans namn som jag tycker är mycket finare.
Hette Staffan men Bytte från staffan till Fredrik. Kallas dock Flip eftersom det är vad alla säger o de känns bra
Bytte bland annat pga mobbing mm.
Jag har ett namn som tillhör en generation äldre än vad jag är. Tänk er vad Sten-Åkes syster kan ha hetat så har ni bilden klar. Jag avskydde det hjärtligt under min uppväxt, men nu har det blivit en del av mig, och det hade känts konstigt att heta något annat.
Fördelen är att jag brukar vara ganska ensam om mitt namn.
Jag är nöjd. Trots att min mamma nyligen berättade att HON egentligen aldrig blev helt nöjd med mitt namn! 
Jag heter ett äldre namn som var vanligt i min mormors generation och nu är vanligt igen. Jag har alltid älskat mitt namn. Det är vackert och så kom alla ihåg en eftersom det var speciellt med ett äldre namn.
Jag har aldrig förlikat mig med mitt namn. De som bär samma namn som mig idag är i 75-85-årsåldern. Jag själv är runt 50. Om det inte hade varit krångligt att byta namn när jag var i tonåren hade jag bytt. Många förknippar inte namnet med mig. Många "döper" om mig. Kan bero på att namnet ofta förknippas med betydligt äldre personer. Mitt namn börjar dyka upp på små barn nu. Jag hoppas för deras skull att det ligger i tiden? är rätt generation. Jag själv har döpt mina barn till namn som ligger i tiden. 
Känner inget speciellt. Varken fult eller extra fint, men det är jag.