Var 15 och hade hamnat lite allmänt snett i livet, vaknade på en fest där jag inte alls ville vara under en kille som försökte våldta mig. Lyckades sticka därifrån men hade ingen jacka och ingen plånbok, för den låg i jackan som blev kvar på festen. På den tiden var man inte så bunden till sin mobil, så den låg hemma. Började gå hemåt, det var ungefär en mil hem, mitt i natten i januari. En taxi stannar, jag säger att jag inte har några pengar men chauffören insisterar på att "här kan du inte gå omkring". Han skjutsade hem mig till en vän och stod kvar tills han såg att jag kommit in. 
En annan gång, i vuxen ålder, satt jag och väntade på bussen efter krogen, hade köpt med mat som jag åt under tiden och kollade i telefonen. Då kommer en tjej i 20- årsåldern (jag var ca 30) fram och frågar om jag är okej och om jag ville ha sällskap. Tackade nej men sa att det var otroligt fint av henne att fråga och fler borde göra så till ensamma tjejer på stan.
För ett par år sen bröt jag armen när jag cyklade omkull på vintern. Det var ganska sent på kvällen och från ingenstans kommer 2 tjejer springande, rätt mycket yngre, och hjälper mig upp, tar upp min cykel och följer mig hela vägen hem med den. Det var verkligen så himla fint av dem och jag hade nog fått kämpa en del annars för att ta mig hem själv i halkan mitt i natten med en cykel och en arm som senare visade sig vara bruten på 2 ställen...