Självhjälpstips mental hälsa tack (3årstrots)

Jag känner verkligen med dig, det låter som att ni har det jättejobbigt. Och jag känner igen mig så mycket i det du beskriver.

I vårt fall så blev det så att trotsbarnet fick sin ADHD-diagnos vid ca 5 års ålder. Det tog tid för mig att acceptera att det var så, och därför framhärdade jag länge i att försöka "fostra" bort hans beteende. Men det resulterade bara i bråk och hårda tag och ännu värre beteende från hans sida. Jag ångrar detta så nu i efterhand. För det var när vi vuxna slutade försöka fostra bort hans svårigheter som han kunde lugna sig och börja utvecklas.

Oavsett om din son har några mer långtgående svårigheter eller bara är i en jobbig period så finns det stöd och hjälp att få. Det finns olika kurser, och Instagram-konton som kan hjälpa en att ha ett bättre förhållningssätt mot krävande barn. Ett sånt konto heter Gentle parenting. Men om du söker så kan du hitta mer. 

I vardagen så kanske ni ska dela mer på syskonen så att storebror får mer egentid med en förälder och utan bebis. Kan pappan vara hemma lite mer under en period för att avlasta och bygga upp storebror ett tag? Och att fokus under den egentiden ska vara relation och kontakt, inte fostran och släcka bränder i dåligt beteende. Man kan behöva anpassa var man är och vad man gör för att han ska orka. 

Min son är snart 20 år nu. Mycket har gått framåt i synen på barn med svårigheter och det finns mycket redskap som jag önskat att jag hade när han var liten. Trots allt så har det gått väldigt bra för honom, han är lugnare nu, skolan har gått bra, han är en fin och snäll kille. Vissa av hans svårigheter har vuxit bort (eller att han lärt sig att hantera dem), vissa saker finns kvar men är mer rimliga för en vuxen person. Vi har en bra relation nu trots att det var mycket konflikter när han var liten. Han vet att vi gjorde så gott vi kunde med den kunskap vi hade då.