Hur hantera pappans nya partner

Tack för alla svar. 

Idag blev min dotter arg på mig för hon inte har en likadan säng som hon har hos (pappans nyas namn) Så hon har förmodligen redan flyttat in hos henne utan att säga till mig. Jag kommer inte nämna något för pappan än, får ta upp det på mötet. Dem har alltså sets i 2,5 månad.. Jag förstår att jag inte skall lägga mig i vad han gör eller ej. Men fasen vad det svider...

Varför skall man inte ta upp detta? Vi gjorde iordning hennes rum, ihop med henne i helgen i huset. Inför försäljningen. Då säger han att här skall Meja sova när hon är hos pappa. Hon blir jätteglad. Dagen efter verksr det som att dem fixat en säng till henne hemma his hans nya. Så hon skall stå med 3 boenden och det skall vara okej? Och sen skall dem skaffa ett gemensamt boende när huset är sålt. Kan inte ungen bara få landa i allt någon gång..

Varenda gång jag hämtar mitt barn efter några dagar hos pappan så säger hon antingen att pappa säger att du är dum eller att pappa är dum mot oss. 
Hon har börjat bli väldigt arg, ja hon är 3 år och trots finns. Men det här är något annat. Trotsig har hon varit hela året. Men inte så arg som hon är nu. Och börjat slåss. 

Jag tror faktiskt inte det. Han har sagt att det inte var meningen att det skulle ske egentligen. Och det har han bett om ursäkt om. Jag är inte bitter för han gjorde det egentligen. Är allt efteråt som inte fungerar pga utav det. Vi bodde även särbos och höll på att försöka lappa ihop förhållandet. Sen skedde detta. Jag träffade min nuvarande innan också, men vi var vänner först bara som ledde till annat efteråt. Men vi håller våra barn utanför ett tag till. 

Det som inte fungerar nu är att han kommer inte ihåg när han skall ha dottern. Han har glömt av läkarbesök han skulle ta. Han säljer saker i huset som är våra gemensamma saker. Han är allmänt arg och har tryckt ner mig i golvet en gång och tagit strypgrepp, detta såg vår dotter. Jag vill bara komma ur det här och att mitt barn skall må så bra som möjligt i det hela. Han har köpt en framåtvänd bilbarnstol (inte relevant för mötet såklart men tycker det är ansvarslöst). Jag är bara rädd att hon skall fara illa av allt hon fått höra och sett. Och sedan dra in henne i ett nytt hem med en ny vuxen som jag tyvärr inte kan respektera för hon behöver inte träffa mitt barn så tidigt. Hon har ju själv 2 små barn som flyttat ifrån sin pappa på bara 1 vecka. Kan väl tycka att hon också kunde förstå hur man borde göra. Men såklart inget jag heller kan ta upp på mötet då. 

Jag förstår såklart att han kan träffa en ny, kan ändå vara glad för hans skull. Men jag får så himla mycket skit pga han är kär i en ny. Och jag vill lösa allt det gemensamma först. Och att dottern inte skall ta skada.

Detta skedde efter att vi bestämt oss för att inte fortsätta mer ihop, samma veva som han hånglat med kollegan. Men det sa han inte först utan det kom fram samma kväll som detta skedde. Hade fått reda på att han tagit dottern hem till en ny tjej, alltså 2 veckor efter det tog slut. Så sa att det är alldeles för tidigt att hon träffar din nya, jag har precis slutat sova i huset och vi har separerat. Hon behöver vänja sig vid att vi bor på 2 olika ställen (hade bara bott särbos 1 månad ungefär, men jag sov fortarande mestadels i huset och vi gjorde saker ihop som en familj) Tyckte att dem kunde väl umgås när han inte har dottern och att vi måste fokusera på hennes välmående. Då blev han jättearg  Han har aldrig varit våldsamt innan. Så är en helt annan person nu. Jag har blivit sårad av andra saker, därför vi behövde komma ifrån varandra lite. Men det är inte väsentligt för det som sker nu.

Förstår att det kunde kännas så. Men är för att det känns som att hon tar skada utav den nya relationen. Jag är absolut inte avundsjuk på den nya. Men hade hoppats på mer respekt och förståelse för barnet från bådas håll. Var inte beredd på att berätta det andra i mitt första inlägg, enbart att det finns andra problem med. 
Jag får väldigt mycket stöd av killen jag träffar och är också väldigt kär. Men jag måste bli mer säker på framtiden ihop. I början är allt så himla bra men sen då. Och jag vill inte att hon skall behöva fästa sig vid min person redan och sen slitas ifrån det. Och han känner samma med sina barn. Även om vi såklart inte tvekar på varandra. Men jag förstår att dem inte tänker på samma sätt och jag får helt enkelt acceptera det och ta upp allt annat.