Autism, hur visste ni

Vi har en dotter som idag är 6 är, och har autism och IF. 

Vi och förskolan började ana oråd när talet inte kom igång, och hon inte samspelade med andra barn.  Började nysta i detta när hon var 2 1/2 år, fick diagnosen mer eller mindre till fyra årsdagen. 

Jag har en lättare form av autism - atypisk - och detta märktes av i förskolan då jag inte ville leka med andra barn nåt särskilt utan behövde vara mer för mig själv, till lärarnas förtret.

I mellanstadiet och fjärde klass så gick jag allt mindre till skolan och var istället för mig själv ute i skogen eller andra ensamma platser. Svårt att förklara varför man gjorde detta just då men har förstått nu i efterhand att det berodde på min högkänslighet och behov av lugn och ro. Det var vid detta tillfälle som jag började träffa en barnpsykolog som skulle luska i var felet var hos mig. 

I högstadiet blev det också mycket frånvaro och jag mådde dåligt, grät hos skolrektorn ibland då alla krav om betyg hopade sig och man kände en enorm press och känslor av kaos inombords, förmodligen mycket mer så än vanliga ungdomar utan NPF-diagnos. 

Vid 15-16 års ålder så gjordes en utredning på mig och jag fick min diagnos, "autismliknande tillstånd" som det hette på den tiden. Mina barn och ungdomsår pågick mellan tidigt 80-tal och sent 90-tal. Vet inte om en utredning för detta tillstånd skulle föreslås lika sent idag som på 90-talet. Förhoppningsvis inte.

Poängen med min historia är att det märks när ett litet barn är annorlunda i sin sociala utveckling, även om skillnaden är liten, som i mitt fall.

Såhär i efterhand märktes vissa avvikelser redan när han var några veckor gammal. Mer riktigt tydliga tecken kom i 1-2-årsåldern (radade upp leksaker och sorterade, extremt tidig men en del saker till den grad att folk på bussen kunde bli helt chockade, avvikande i kontakten med andra utanför familjen, förstod inte vissa lekar och rollspel mm). Jag såg tidigt att han avvek och att en del i hans beteende var autistiskt, men samtidigt fanns det saker som jag trodde talade starkt mot (jättefin kontakt och socialt samspel med oss föräldrar, väldigt empatisk mm). Så jag tänkte väl att han bara var speciell. 

Förskolan reagerade när han var 3 år, på att han inte lekte med andra barn, och det var första gången vi påbörjade en utredning. Denna avbröt vi dock då psykologens uppfattning var att han hade en IF vilket vi visste inte stämde. Efter detta vågade vi inte påbörja en utredning förrän han var 9, och han fick slutligen sin diagnos vid 10 års ålder: autism grad 1, ADD samt DCD (och HÖG intelligens!).

Mitt barn går i lågstadiet nu och hade tidigare mest troligt fått diagnosen Asperger. Nu säger man inte så längre men autism typ 1 utan IF blir diagnos.
Utreds även för ADD.

Barnet har alltid kommunicerat bra och åldersadekvat, aldrig vikt undan med blicken eller så, så det var inte det som gjorde att vi misstänkte något. Om jag ska räkna upp några saker så blir det:
-väldigt låst vid teman/ämnen som hen lär sig otroligt mycket om
-stort behov av att veta i vilken ordning saker ska hända
-viktigt med förberedelser
-om något inte blir som det var tänkt så har hen väldigt svårt att hitta en plan B eller göra "omfall"
-extremt kontaktsökande med alla, oavsett hen känner personerna eller ej (snarare relaterat till ADD än till autism dock)
-sensoriska behov i munnen (tugga på pennor, sudd mm)
- övriga sensoriska behov av att ha textilier/kramdjur nära ansiktet och göra som rörelser på reflex eller som tics
-problematik kring mat