Autism, hur visste ni

Jag har en lättare form av autism - atypisk - och detta märktes av i förskolan då jag inte ville leka med andra barn nåt särskilt utan behövde vara mer för mig själv, till lärarnas förtret.

I mellanstadiet och fjärde klass så gick jag allt mindre till skolan och var istället för mig själv ute i skogen eller andra ensamma platser. Svårt att förklara varför man gjorde detta just då men har förstått nu i efterhand att det berodde på min högkänslighet och behov av lugn och ro. Det var vid detta tillfälle som jag började träffa en barnpsykolog som skulle luska i var felet var hos mig. 

I högstadiet blev det också mycket frånvaro och jag mådde dåligt, grät hos skolrektorn ibland då alla krav om betyg hopade sig och man kände en enorm press och känslor av kaos inombords, förmodligen mycket mer så än vanliga ungdomar utan NPF-diagnos. 

Vid 15-16 års ålder så gjordes en utredning på mig och jag fick min diagnos, "autismliknande tillstånd" som det hette på den tiden. Mina barn och ungdomsår pågick mellan tidigt 80-tal och sent 90-tal. Vet inte om en utredning för detta tillstånd skulle föreslås lika sent idag som på 90-talet. Förhoppningsvis inte.

Poängen med min historia är att det märks när ett litet barn är annorlunda i sin sociala utveckling, även om skillnaden är liten, som i mitt fall.