Har ni barn med funktionshinder NPF och IF som går vanlig skola?

Ingen egen erfarenhet men mitt barn har haft klasskompisar med samma diagnos i klassen. Den från lågstadiet gick från andra klass mindre och mindre i klassen (satt i grupprum med assistent). Mot slutet var det bara vissa praktiska ämnen barnet var med klassen på och till fjärde klass byttes till anpassad grundskola. När jag träffade det barnet var humöret alltid glatt. Mitt barn sa heller inget om bråk, däremot berättade mitt barn nästan varje dag (innan det mest var enskild undervisning) om hur mycket det barnet störde på lektionerna och hur jobbit det var. Mitt barn har koncentrationssvårigheter, så om en annan elev låter en massa blir det superjobbigt. 

Eleven i mellanstadiet var mest med klassen, ingen assistent men fritidspedagogerma hoppade in ibland när de skulle till simhallen och liknande. Eleven förstörde tyvärr mycket för klassen och hade det säkert väldigt jobbigt själv. Den eleven var utagerande. Slogs och skrek. Kastade saker. Det var plågeri för alla inblandade och jag tycker att det vet ett stort svek mot eleven att tvinga in den i vanlig helklass. Brasklapp dock för att jag inte vet om den eleven hade IF också, men jag fick det intrycket. 

Om jag utgår från de här barnen är det nog bäst att få till en assistent och ett grupprum. Då orkar kanske ditt barn också hela dagar och klarar av att vara tyst på lektionerna med klassen. Jag förstår verkligen att ni vill vara kvar så länge det sociala fungerar så bra! Jätteroligt att han trivs! 

Vi upplevde en lite liknande sån sak med mitt barns lågstadieklasskompis. Vi hade barnkalas för hela klassen och det barnets förälder lämnade sitt barn hos oss och åkte. Vi fick jobba som tusan det kalaset för barnet behövde stöd från en vuxen nästan hela tiden. Vi hade ju tex planerat att en skulle ordna lek när den andra fixade fika, men det gick inte. En behövde finnas till hands för att hjälpa barnet hänga med i leken. Jag tror inte att föräldern förstod hur mycket stöd barnet fick med det sociala i skolan. 

TS, jag vet ju inte alls hur väl insatt du är, så ta inte detta som kritik mot dig! Jag ville mest hålla med (lärare) om att det är viktigt att verkligen ta in när skolpersonalen förmedlar hur det går. 

Har det varit några barnkalas? Det är ju ett rätt bra tillfälle att sitta lite vid sidan av och se hur ens barn klarar sig i grupp. 

Jag hade kollat upp på något sätt om det är så att det har varit kalas som han inte blivit bjuden på. Det är olika kalaskultur på olika ställen, men här var det massa kalas  från fyra år och uppåt. Precis som den andra skribenten reagerade jag på din beskrivning hur de andra springer fram och kramas. Det är jättesvårt att utläsa ur en mening vad det innebär, men jag fick också känslan av barn som ser din son som liten och gullig, men kanske inte som en jämbördig kamrat. Att aldrig ha blivit bjuden på kalas skulle också kunna vara ett tecken på det. Blir ham hembjuden till kompisar på lek? 

Har han några särskilt goda vänner som han brukar leka med? Det är en vanlig fråga på iup:erna hos oss och ett sätt att kolla att alla barn i klassen har kompisar som de alltid kan lita på att få vara med eller om de mest slussas runt mellan grupper som tillfälligt låter barnet vara med. 

Jag tror på det ni skrev om att ligga steget före. Känns så klart skittrist att leta tecken på att det inte fungerar, men i ert läge är det nog det bästa att göra. Jag har som sagt sett ett barn gå från att vara en del i gruppen i f-klass, nör det mest var lek, till att bli mer och mer skild från klassen. Aldrig illla omtyckt, men liksom vid sidan av och inte inkluderad på riktigt.