Jag känner en prominent adelskvinna (av en stor och viktig adelssätt av grevar) som är 24-25 som är den enda i adeln jag känner men finns inget mer cringe än att se Riddarhuset stå i centrala Stockholm samtidigt som man vet att alla adelsfamiljer i princip har stora gods som de äger för att de på 13-1500-talet slogs för den svenska kronan.
Att vi ens har en adel kvar är sjukt tråkigt, vi borde blivit som Frankrike eller Norge
Ooooh vi gnuggar händerna i spänd förväntan innan Tant Förmeehrs förklarande svar dimper in!
Den här kan bli riktigt bra!
Ooooh vi gnuggar händerna i spänd förväntan innan Tant Förmeehrs förklarande svar dimper in!
Den här kan bli riktigt bra!
Jag känner en adelskvinna (hon är dock snäll och kompetent, är inte personer i sig jag kritiserar utan systemet)
Detta är sannerligen en intressant fråga
Min mor är vad jag vill kalla för fejkadel. Det är inte ens hennes släkt utan min pappas, och det är inte en gammal adelssläkt utan pengarna kommer från 1800-talet och industri.
Mamma är från Polen och träffade pappa när hon plockade jordgubbar här en sommar.
Men det är ändå släkt med anor, "så gott som adlig" (pappa pratar aldrig sådär)
Det är inte som förr i alla fall. Nu ska väl de sista fideikommisen avvecklas av staten.
Surt sa räven?
Din avundsjuka och bitterhet är mer "cringe".
Är du inte adlig då ska ingen få vara adlig , eller hur?
Även om du ska inte erkänna...
Jag känner en prominent adelskvinna (av en stor och viktig adelssätt av grevar) som är 24-25 som är den enda i adeln jag känner men finns inget mer cringe än att se Riddarhuset stå i centrala Stockholm samtidigt som man vet att alla adelsfamiljer i princip har stora gods som de äger för att de på 13-1500-talet slogs för den svenska kronan.
Att vi ens har en adel kvar är sjukt tråkigt, vi borde blivit som Frankrike eller Norge
Det är väl många av dem som är som folk är mest idag?
Hade en i min klass hela grundskolan, han var mest förskrämd och gjorde inget väsen av sig.
En vän hade släktjubileum för sin släkt i Riddarhuset för ett par år sen. Han är helt anti allt det där och funderade på att inte ens åka dit men gjorde det för barnens skull, för att ge dem en upplevelse.
Vi hade (minst) tre adliga personer på mitt förra jobb och de hade vanliga jobb som sekreterare och intranätsansvarig och så.
Ett annat välkänt namn träffade vi på en mässa och han har renoverat en möbel åt oss i sin verkstad på ett mindre gods i trakten, han var supertrevlig.
Jag går på en stor fest någon gång årligen där det alltid befinner sig ett antal personer ur svensk adel, och jag känner för all del inte dem men alla kan artigt konversera i kön till baren eller vid bordet, om placeringen blir så.
De är en utdöende sort och de flesta vet om det.
Surt sa räven?
Din avundsjuka och bitterhet är mer "cringe".
Är du inte adlig då ska ingen få vara adlig , eller hur?
Även om du ska inte erkänna...
Gick i skolan med en från en fin adlig familj. Lågmäld kille. Väldigt trevlig ich snäll mot alla.
Käkat julbord hos adelsfamilj (kostnad för att hålla igång slottet). Dotter och pappa (dottern 40). Fantastiska berättelser om slottet och söäkters historia. Hon var väldigt rolig, trevlig och ödmjuk. Bästa julbord jag någonsin besökt (väldigt god mat med).
Jaktlag med adel. En äldre gubbe som var lite speciell. Men trevlig. Över medel jämfört med de flesta i vänlighet men inte som de ovan. Annan adlig jägare, skötte sig själv, väldigt trevlig (klart över medel).
Kvinna som gift in sig i adel. En riktig arbetsmyra. En people pleaser.
Adelskvinna som förlorat anhöriga vid tidig ålder. Fantastiskt kul och jordnära men kan bli deppig och låg i perioder.
Adelskvinna som älskar hästar. Väldigt tuff på ytan. Rakt på. Enkel, jobbar i jorden.
Det är de jag kan komma på som jag träffat från adeln. Sammanfattningsvis långt över medel av de jag träffat. Mycket mindre arroganta, mindre behov av att hävda sig, väldigt trevliga, jordnära etc