Finns det något mer "cringe" än adeln och riddarhuset?
Gick i skolan med en från en fin adlig familj. Lågmäld kille. Väldigt trevlig ich snäll mot alla.
Käkat julbord hos adelsfamilj (kostnad för att hålla igång slottet). Dotter och pappa (dottern 40). Fantastiska berättelser om slottet och söäkters historia. Hon var väldigt rolig, trevlig och ödmjuk. Bästa julbord jag någonsin besökt (väldigt god mat med).
Jaktlag med adel. En äldre gubbe som var lite speciell. Men trevlig. Över medel jämfört med de flesta i vänlighet men inte som de ovan. Annan adlig jägare, skötte sig själv, väldigt trevlig (klart över medel).
Kvinna som gift in sig i adel. En riktig arbetsmyra. En people pleaser.
Adelskvinna som förlorat anhöriga vid tidig ålder. Fantastiskt kul och jordnära men kan bli deppig och låg i perioder.
Adelskvinna som älskar hästar. Väldigt tuff på ytan. Rakt på. Enkel, jobbar i jorden.
Det är de jag kan komma på som jag träffat från adeln. Sammanfattningsvis långt över medel av de jag träffat. Mycket mindre arroganta, mindre behov av att hävda sig, väldigt trevliga, jordnära etc
De adliga jag träffat har levt upp till kraven och alltid varit artiga och haft en vänlig och respektfull attityd redan som unga.
Sedan förekommer också adelshögfärd vilket är ett känt fenomen sedan gammalt och det är ju inget positivt. Som en form av detta kan jag exemlifiera med en kusin till mig som gifte sig med en kille ur de äldsta och förnämsta ätterna. Hennes mamma, min moster alltså, blev alldeles till sig av lycka för att hennes dotter hade blivit grevinna och gick som på moln resten av livet p.g.a. detta.
Allmänt ser jag adeln som en viktig kulturbärare som vårdar sitt arv och bär vidare traditioner som andra inte gör. I det avseendet har de samma funktion som kungahuset som är en länk tillbaka till vår historia som vi inte får glömma eller ska sopa undan som de radikala vill.
