Känner mig låst och som jag bara väntar på döden

Alltså...man får lov att skilja sig. Och en del kan skiljas som vänner, om man inte bråkar utan bara har tappat sexgnistan.

Barnet måste vara stort nu väl om ni har varit ihop i 20 år?

Sätt ett mål- när barnet är 15 eller 18 så separerar du. Ingen kan klart garantera att du hittar den perfekta sexpartnern då heller men du har i alla fall möjligheten.

Rädsla kan hindra en från många saker men oftast är det man själv som hindrar sig. Och efteråt så ser man att man skulle ha kunnat förändra saker långt tidigare, men är glad bara att det blev av.

Om det är något som forskare är eniga om, så är det att ett barn vars förälder tar livet av sig mår dåligt och ibland får hela sitt eget liv förstört av detta.

Jag ser det som att så länge jag inte har satt barn till världen är mitt liv mitt eget, att riskera på farliga bergssidor eller i osäkra länder eller rentav avsluta om allt känns pest.

Men har jag tagit på mig det ansvaret med barn så får jag inte göra av med mig själv förrän mina barn är helt vuxna och självständiga.

Du behöver hjälp att hitta det som är bra i ditt liv, inte sluta existera. Att du dör är definitivt aldrig bättre för din familj.