Känner mig låst och som jag bara väntar på döden

Man kan vara skild och ha ett barn med npf. Det är rätt många som är det. Det betyder inte att man slutat hjälpas åt. 

Om din fru minskade sexet med dig för tjugo år sedan så lever ni som vänner nu. Hon kanske bara har vänskapliga känslor för dig. Du kanske inte vill leva bara som vän med en partner. Om det imte går att ändra förhållandet med din fru så får du fundera på att skilja dig.

Om du dör så står hon ensam med ansvaret för barnet med npf. Nej det är ingen lösnimg för henne heller.
Skiljer du dig så kan både hon och du gå vidare.

Det låter som att du är deprimerad. Det kan bero på att du inte har en kärleksrelation längre, och längtar efter att ha det. Det kan ockdå bero på fler saker. Sök hjälp hos kurator eller psykolog på vårdcentralen. Kanske behöver du tala med läkarr också, för eventuell medicinering.

Män i 50-årsåldern är högattraktiva i partnersammanhang.

Sedan tror jag inte att ni behöver vänta. Det går väl att skiljas och flytta om ni förbereder barnet noga. Går ofta promenader omkring i det nya området medan ni bor kvar i det gamla. Inte flyttar in i den nya bostaden direkt utan vistas där ibland innan ni gör det o s.v . Flyttar en del möbler till det nya stället före flytten o s.v. om ni tror att en gradvis övergång kan hjälpa.

Kolla även upp dig fysiskt, det kan vara medicinska skäl till att du mår dåligt! Eller som bidrar till att du mår dåligt. Brister på olika saker kan ge det eller något som gör att du inte kan ta upp näringsämnena ur maten ordentligt t.ex.(som celiaki t.ex.)

Jag tror att din fru skulle må mycket dåligt om du dog, mycket sämre än om du sa att du ville skiljas. Det senare skulle hon kunna komma över, men det första blir svårt (vet av egen erfarenhet, en förälder som dog).

Gå i terapi så att du får reda upp i dina tankar. Försök få det hos vårdcentralen. Ibland har habiliteringen anhörigsamtal, men då handlar det om relationen till ditt barn. 

Ta stöd i anhörigföreningar, som Attention. 75 % av alla föräldrar till funktionsnedsatta barn skiljer sig, tror jag det är. Det är en påfrestande situation.

Vsr och en har rätt att leva ett värdigt liv! Sedan behöver man ta ansvsr för sina barn, men barn till skilda föräldrar brukar må bra ( efter en viss övergångsperiod när skilsmässan är som mest akut, då kan de vara oroliga för hur det ska bli) . Det som krävs är att föräldrarna samarbetar bra. 

Jag hoppas att du hittar en väg där både du, din fru och ert barn kan må hyggligt på sikt! I det här svåra livet är det att må hyghligt som man behöver sträva mot.

Alltså, många äter antidepressiva idag, det är ovanligt. Det tillhör livet att möta stora svårigheter ibland. Det tillhör också livet att bli ledsen och sörja ibland.

"det är inget ovanligt att äta antidepressiva idag".

Men TS fru vill ju inte ha sex, det ändrar sig inte även om TS skulle må bättre psykiskt. 

Många gifta män runkar, för att kvinnan och han inte vill ha sex lika ofta eller bara för att han gillar det.

Du behöver hitta någon som genuint vill ha sex med dig. Din fru förvandlades till en vän för många år sedan. Sånt händer, hade ni inte haft ett funktionsnedsatt barn så hade ni  kanske skilt er redan då. 

Ibland behöver man byta medicin, det finns flera olika antidepressiva. Men man ska inte äta antidepressiva i längden för att stå ut i ett liv som man inte trivs med!

Alltså, man kan äta medicin för att orka förändra sitt liv t.ex. eller för att orka gå till jobbet när man är deprimerad. Men det löser inte livsproblemen.