Känner mig låst och som jag bara väntar på döden

Jag har bara läst TS, men känner ungefär likadant. Jag känner mig dock inte direkt olycklig, utan kanske mer klar, eller nästan klar. Det ska bara bli bra för en nära anhörig, så kan jag sluta sen. Då kan den personen leva sitt liv, utan mig. Hen skulle kanske sakna mig, men också vara fri. Ingen annan skulle sakna mig, så det är lugnt.