Känner mig låst och som jag bara väntar på döden

Du är ju så uppenbart i en depression och kan inte se någon lösning eller framtid och så som du skriver är du ju övertygad om att det inte finns någon lösning.

Vad som jag tycker är anmärkningsvärt är att du säger att du äter antidepressiva sedan flera år och dessutom maxdos. varför gör du det egentligen, de har ju uppenbarligen ingen effekt? Ändå bara fortsätter du, varför? Och vad är det för läkare som bara slentrianmässigt skriver ut dessa till dig när det tydligt inte hjälper?

Nej, du är inte hopplöst och ditt liv är inte det heller, även om du själv "vet" att det är så. Du behöver hjälp att kommer hur det här stadiet du är i och du behöver terapi/samtal och kanske ta bort meningslösa antidepressiva eller möjligen ändra sort.

Ja, det är lätt att säga, tänker du och du är väl inte mottaglig heller eftersom du ju "vet" att det är hopplöst. Jag ser vad du skriver och hur du resonerar och det är läskigt likt hur jag själv var för inte så länge sedan, tyckte alla var idioter som hävdade att det fanns hopp och att de helt enkelt inte förstod hur dåligt och hopplöst det faktiskt var. Men de hade rätt...