Jag har haft en känsla de senaste åren av att jag är olycklig, det kommer inte vända, jag kan inte mig ur det och jag bara väntar på att kunna få dö. Det enda jag har är plikt, att jag behövs och att när jag äntligen inte längre behövs då kan jag dö. Det som skulle göra mig lycklig skulle göra andra olyckliga så det finns inget alternativ.
Hej!
Jag tycker du ska gå i terapi. Livet är inte slut i din ålder. Det finns mening och möjlighet att ändra tillvaron. Du är dock deprimerad och behöver hjälp med att hitta ut ur mörkret.
Det går att hitta ut och bli lycklig igen. Du har tappat självkänslan och behöver hitta den igen.
❤️
Öppet äktenskap? Så gör de i Frankrike. Det är svårt med långa äktenskap.
Det finns massor med lösningar och hjälp , saker du kunnat göra för åratal sedan. Du behöver bara inse det.
Och varför är din partners känslor viktigare än dina?
Det finns många många människor med gravt handikappade barn i tex rullstol eller som är i värre skick ändå som skiljer sig, gifter om sig och faktiskt skaffar nya barn. Att ditt barn har NPF är noll ursäkt för att stanna.... kan dom i värre sits skilja sig så kan du.
Har ditt barn NPF har ni tillgång till all tänkbar hjälp via habiliteringen att förbereda barnet för en skilsmässa och kan få hjälp med scheman, kurator, boendestöd etc för att låta barnet landa i en bra fungerande vardag. Det finns också olika bidrag att söka som ensamstående som hjälper till att förstärka en vardag.
Din fru har rätt att leva sitt luv som HON vill , varför ska du bestämma att hon ska bo kvar? Hon kanske också vill flytta och börja om på nytt med sina egna förutsättningar med sina egna pengar.
Du dumförklarar henne när du lägger ord i munnen på henne hon aldrig sagt.
Det finns massor med lösningar och hjälp , saker du kunnat göra för åratal sedan. Du behöver bara inse det.
Och varför är din partners känslor viktigare än dina?
Det finns många många människor med gravt handikappade barn i tex rullstol eller som är i värre skick ändå som skiljer sig, gifter om sig och faktiskt skaffar nya barn. Att ditt barn har NPF är noll ursäkt för att stanna.... kan dom i värre sits skilja sig så kan du.
Har ditt barn NPF har ni tillgång till all tänkbar hjälp via habiliteringen att förbereda barnet för en skilsmässa och kan få hjälp med scheman, kurator, boendestöd etc för att låta barnet landa i en bra fungerande vardag. Det finns också olika bidrag att söka som ensamstående som hjälper till att förstärka en vardag.
Din fru har rätt att leva sitt luv som HON vill , varför ska du bestämma att hon ska bo kvar? Hon kanske också vill flytta och börja om på nytt med sina egna förutsättningar med sina egna pengar.
Du dumförklarar henne när du lägger ord i munnen på henne hon aldrig sagt.
Hej!
Jag tycker du ska gå i terapi. Livet är inte slut i din ålder. Det finns mening och möjlighet att ändra tillvaron. Du är dock deprimerad och behöver hjälp med att hitta ut ur mörkret.
Det går att hitta ut och bli lycklig igen. Du har tappat självkänslan och behöver hitta den igen.
❤️
Det finns massor med lösningar och hjälp , saker du kunnat göra för åratal sedan. Du behöver bara inse det.
Och varför är din partners känslor viktigare än dina?
Det finns många många människor med gravt handikappade barn i tex rullstol eller som är i värre skick ändå som skiljer sig, gifter om sig och faktiskt skaffar nya barn. Att ditt barn har NPF är noll ursäkt för att stanna.... kan dom i värre sits skilja sig så kan du.
Har ditt barn NPF har ni tillgång till all tänkbar hjälp via habiliteringen att förbereda barnet för en skilsmässa och kan få hjälp med scheman, kurator, boendestöd etc för att låta barnet landa i en bra fungerande vardag. Det finns också olika bidrag att söka som ensamstående som hjälper till att förstärka en vardag.
Din fru har rätt att leva sitt luv som HON vill , varför ska du bestämma att hon ska bo kvar? Hon kanske också vill flytta och börja om på nytt med sina egna förutsättningar med sina egna pengar.
Du dumförklarar henne när du lägger ord i munnen på henne hon aldrig sagt.
Varför påverkas hon negativt av din terapi?
Det är fint att du tänker på henne, men du måste också tänka på dig själv.
Du måste investera i dig själv för att må bättre. Gnäll, bryt ihop osv men sedan måste du hitta vägen framåt/uppåt.
Det du beskriver tror jag tyvärr att många män ibland hamnar i. Jag har träffat många män som anpassar sig till sin fru för att just bli sexuellt bekräftad av sin fru. Det behöver absolut inte vara så att de är sura för att de inte får sex utan av andra orsaker, men det blir så. Män som känner sig låsta i relationen och tycker att något är jobbigt får för en stund må bra när de har närhet och sex med den de älskar. Detta upplevs så underbart att allt som är viktigt för sig själv en stund inte är viktigt. Problemet är ju att du fortfarande är du och det du tycker är jobbigt i relationen fortfarande är det. Utan att det egentligen behöver vara så så börjar relationen handla mer om sex eller avsaknaden av sex, när det egentligen borde handla om helt andra saker. En sak du skulle kunna göra är att se på hur din relation ser ut om du tar bort själva sexet eller avsaknaden av sexet. Hur mycket plats har du i relationen och vem är du i relationen. Börja prata med din fru om det istället för sexet, med en grundtanke att ni båda är exakt lika viktiga. Det stärker dig, får dig att må bättre i längden och gör dig faktiskt mer attraktivt!