Varför alltid skuldlägga kvinnor?

Jag kan visserligen hålla med om att det blir ett problem om man riktar det mot ett kön att ta det ansvaret.

Däremot är det ett samhällsproblem med låga födelsetal, och inte så enkelt att hävda att det bara är att åka till Grekland om man vill istället. På samma sätt som man har en skyldighet och inte ett val att rycka ut om landet blir angripet.

Eller, visst, det är mer komplext än så, för ingen kan tvinga folk att skaffa barn. Men det är ett faktum att som det ser ut idag, kommer barnlösa ligga fattiga i sig egen skit som gamla eller sjuka om man inte har en stark ekonomi, för befolkningsminskningen kan inte försörja eller kan ta hand om framtida pensionärer, så kom inte då och gråt ut i tidningen när ingen kommer till undsättning.

Jag har två barnfria i övre medelåldern i min närhet som valde livet med resor och att sova ut på lördagar, som nu är ensamma sjukpensionärer och försöker lägga på omgivningen att dom är ensamma, tycker att syskonbarn (som jag är till en av dom) ska komma med umgänge och hjälp. DÄR ligger problemet, inte här och nu för de som väljer bort barn.

Däremot står jag bakom att män är en minst lika stor del av problemet, och inget vi isolerar kan lägga på kvinnor.

Sen vet jag att många med barn sitter ensamma ändå i slutet. Det är i regel för att man inte förvaltat relationen med sina barn, man har skaffat ungar men försummat chansen för att man ändå satte sig själv i första rummet. 

Däremot har de allra flesta med barn även i de fallen någon som kommer förbi ibland, och hjälper till med praktiska saker när det krisar.

Ang undersökningarna kan vi ju slänga dom i soporna, om man gör dom under småbarnslivet. Givetvis när jag var 25 med två barn, var jag inte lika lycklig som de i samma ålder som reste jorden runt och levde livet, jag hade det kämpigt med sena nätter och blöjbyten. Det var däremot under några år, så fråga oss nu istället där jag har två självgående tonåringar som 35, med en lycklig fullt fungerande kärnfamilj att komma hem till, idag är jag befriad från småbarnslivets bördor som i relation till ett helt liv bara är ett ögonblick 

Felformulering skulle jag tro. Alltså, man ser ett antal män gråta ut bland annat här på familjeliv, hur de är extraordinära män fast kvinnorna väljer de elaka männen istället. 

Alltså, hos gemene man sitter det längre in än förut att skaffa barn, och de desperata står kvar

Visst är det en generalisering, men det är trots allt ganska lätt att i sin omgivning se vilka äldre som inte har barn, många är ensamma och bittra, även om det givetvis inte gäller alla. 

Och samma åt andra hållet, det finns så klart de som inte förvaltat sin relation till sina barn och sitter där ensamma till slut ändå, men det lyfte jag ju i min propaganda?

Sen menar jag inte bara på individnivå, samhället blir utarmat på folk, vilket kommer drabba alla äldre i framtiden. Då är det invandrad arbetskraft man får förlita sig på, om det då är möjligt.

Alla gör som man vill, jag säger bara att man då får stå sitt kast, vilket många inte är villiga att göra när man sitter där sen. Jag kan bara gå till mig själv, och jämföra ensamma, som min moster, med de som byggt ett träd av människor under sig, och alltid är omgiven av familj om dom vill.