Varför alltid skuldlägga kvinnor?

En annan sak som stör mig i artikeln är att en forskare berättar att barnfria är lyckligare. Det ska tydligen tystas enligt artikelförfattaren. också en till sak som manar till kontroll över kvinnor. Kvinnor och deras små hjärnor kan tydligen inte hantera sånt.

Det mest logiska vore om man i stället skapar saker som gör att de med barn blir lyckligare än andra. Men nej, kvinnor ska vara "duktiga" och lida.

Du sätter dig med andra ord inte chockerat "rakt upp" såsom artikelförfattaren menar?  Hon vill ju inte att såna saker ska etableras i samhället.

Varför skulle jag göra det när jag har hört dessa "sanningar" det så många gånger?

Du förstår väl (?) att det är artikelförfattarens reaktion jag reagerar på. Huruvida det är sant eller inte skiter jag fullständigt i. Artikelförfattarens reaktion borde vara att hur skapar vi ett lyckligare föräldraskap, i stället för att som artikelförfattaren insinuerar, -hur döljer vi att barnlösa är lyckligare.

Om professorns forskarrön sprids, om det blir en etablerad sanning att barnlösa är lyckligare än andra, så lär nog inte födelsetalen sluta sjunka vad än politikerna hittar på.

Inte om det är sant. Det är ju en del av ett propagandamaskineri om forskare ska tvingas hemlighålla sånt. Och om det är sant så borde man väl i så fall titta närmare på faktorerna som gör att det blir så. Föräldrar borde kunna vara minst lika lyckliga som icke - föräldrar, eller hur?

Hela attityden runt kvinnor och barnafödande är att hon förstår sig inte på sånt, bry inte ditt lilla huvud om sånt. (Samtidigt som hon ska ta hela ansvaret för att Sverige föder fler barn)

Samma sak med förlossningsvården. Har en kvinna spruckit till höger och vänster så ska det hemlighållas, hon skuldbeläggs för att hon inte gjort tillräckligt med knipövningar eller gjort något fel vid förlossningen. Kvinnor infantiliseras och skuldbeläggs.

Tror du kvinnor generellt känner sig trygga då?

Varför inte ta upp det med artikelförfattaren om du vill debattera huruvida forskningen hon reagerade så starkt över är sann? Det jag diskuterar handlar om hennes reaktion, generellt. (Och nu handlade inte det om singelkvinnor, utan om att barnlösa är lyckligare, men det har du nog förstått) Artikelförfattaren agerar förfärat, där bland annat en av hennes reaktioner är kopplade till att kritisera att forskarrönen hon hänvisar till ska etableras "som en allmän sanning" och är det då en -faktisk- allmän sanning så borde man inte kritisera detta utan i stället rikta kritiken mot att barnlösa inte är tillräckligt lyckliga.

Det är inte det jag pratar om överhuvudtaget. Jag pratar om artikelförfattaren och det generella skuldbeläggandet av kvinnor.

Jag tror inte du har kapacitet att förstå det som står skrivet i mina inlägg tyvärr.

Experten: "Människor med barn är generellt mindre lyckliga"
Vill du bli lika lycklig som finländarna? Se då till att sänka förväntningarna på livet, råder Erik Angner, professor i praktisk filosofi i Aktuellt.
[...]

Det finns också många myter och påståenden om vad som ger oss eufori i livet ? till exempel att vi blir lyckliga av att skaffa barn. Det finns nämligen forskning som visar på motsatsen, även om faktorer som socialt stöd, föräldraförsäkring, personliga preferenser och inkomst också påverkar, enligt Erik Angner

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/experten-manniskor-med-barn-ar-generellt-mindre-lyckliga

Parenthood and Happiness: a Review of Folk Theories Versus Empirical Evidence
https://www.semanticscholar.org/paper/Parenthood-and-Happiness%3A-a-Review-of-Folk-Theories-Hansen/a55c81db022a785a92c37f717b70f7a68078d849

Parenthood and Happiness: a Review of Folk Theories Versus Empirical Evidence
[...]
These conclusions-especially regarding women-are supported by a handful of available nationally representative Nordic studies of young to middle-aged samples. For example, a Danish study of 1,862 twins aged 25-45 finds, after controlling for unobserved endowments, that parental status has no effect on men but that having only one child raises women's life satisfaction (Kohler et al. 2005). Similarly, parenthood is linked with higher happiness and life satisfaction for women but not for men among 2,469 Swedes aged 22-34 (Bernhardt & Fratczak 2005), 318 employed Swedish women aged 43 (Daukantaite & Zukauskiene 2006), 3,421 Danes aged 20-50 (Aassve et al., 2009), and 5,189 Norwegians aged 40-80 (regardless of whether the children live at home or not) (Hansen et al. 2009). The magnitude of these effects seems non-negligible-about 40-70% of that of having a partner. Yet, in two studies that use data from 1998 and 1986, respectively, resident parenthood has no effect on life satisfaction among 369 Swedish women aged 43 (Bergman & Daukantaite 2006) or 7,594 Finnish men and women aged 20-64 (Savolainen et al. 2001). 
[...]
Country differences in the emotional impact of parenthood suggest that culture and policy may shape the balance of rewards and costs associated with parenting. Non-Western countries provide much less public support to young families than OECD countries, of which the Nordic countries (Sweden, Norway, and Finland) have the most extensive and the U.S. and Australia the least extensive supports (such as available and affordable daycare, flexible work schedules, job leave security, cash benefits, and paid parental leave) ( 

Egentligen är väl minskningen av barn en följd av att familjebildningen inte är lika attraktivt längre, för män eller kvinnor.

De män som är villiga att skaffa barn är i större grad offerkoftor som anser sig vara värda de finaste kvinnorna. 

Felformulering skulle jag tro. Alltså, man ser ett antal män gråta ut bland annat här på familjeliv, hur de är extraordinära män fast kvinnorna väljer de elaka männen istället. 

Alltså, hos gemene man sitter det längre in än förut att skaffa barn, och de desperata står kvar

skulle artikelförfattaren reagera lika negativt om något annat hon hör på nyheterna (gällande ämnet) så skulle jag fortfarande diskutera hennes reaktion, oavsett vad hon reagerar på. Har jag förenklat så pass så du förstår nu? 

Anledningen till att jag reagerar är att artikelförfattaren i så fall vill insinuerat vill dölja det hon hör att barnlösa är lyckligare. INTE hur man i så fall gör föräldrar lyckligare. Förstår du?

Du förstår väl (?) att det är artikelförfattarens reaktion jag reagerar på. Huruvida det är sant eller inte skiter jag fullständigt i. Artikelförfattarens reaktion borde vara att hur skapar vi ett lyckligare föräldraskap, i stället för att som artikelförfattaren insinuerar, -hur döljer vi att barnlösa är lyckligare.

?

Varför inte ta upp det med artikelförfattaren om du vill debattera huruvida forskningen hon reagerade så starkt över är sann? Det jag diskuterar handlar om hennes reaktion, generellt. (Och nu handlade inte det om singelkvinnor, utan om att barnlösa är lyckligare, men det har du nog förstått) Artikelförfattaren agerar förfärat, där bland annat en av hennes reaktioner är kopplade till att kritisera att forskarrönen hon hänvisar till ska etableras "som en allmän sanning" och är det då en -faktisk- allmän sanning så borde man inte kritisera detta utan i stället rikta kritiken mot att barnlösa inte är tillräckligt lyckliga.