Knubbig men äter knappt

Äter ni bönor, linser, ärtor? Det är mycket bättre mat än sånt där låtsaskött. 

Det är rätt självklart att en femåring inte behöver äta lika my ket som en vuxen. Rent allmänt överskattar många vad småbarn behöver äta. 

Kanske för att de minns hur mycket de själva åt under tonåren men det är en helt annan tid.

Mitt barn har samma problem med mat. Det förvärras varje gång någon bekäftig vuxen ska försöka tvinga i/tjatar på barnet att äta det som serveras. Har haft många duster med förskolan om det genom åren. Det har dock blivit bättre när barnet nu går i skolan och får välja vilken mat och hur mycket som läggs på tallriken. 
Du behöver backa ungefär 100 steg och låta måltiderna bli mer avspända så kommer det bli bättre. Sluta tjata och tvinga (dvs: få inte barnet att gråta vid måltider) så blir ätstunden mer avslappnat för barnet och hon kommer våga prova mer saker i sin egen takt. 

Angående knubbighet: hon är fem, så länge inte bvc reagerat på övervikt är det väl knappast viktigt i sammanhanget? Eller stör du dig på hennes utseende bara? Du låter ju som om du har en ganska trist attityd mot flickan, inte så konstigt att det tar sig uttryck i matvägran isf. 

Det är lönlöst att starta bråk om mat och toalettvanor med små barn. Det är de enda bråk där barnet har makt så försöker man tvinga ett barn här skapar man bara en maktkamp man inte kan vinna. 

Börja om från början med maten. Erbjud men tvinga inte. Inga "färdigblandade" maträtter utan enkla, "rena" ingredienser som är tydligt åtskilda (alltså inte såser etc till just det barnet). 

Flrsök identifiera om det är smak eller konsistens. 

Vad gäller proteiner etc så kan ditt bonusbarn vara som en av mina barns klasskamrater. När barnet är inför eller i en växtspurt äter barnet nästan endast protein. När barnet kommit ur växtspurten är det kolhydrater som gäller. 

Jag har själv varit det matstörda barnet som i princip inte åt och det jag åt var ensidigt. Grönsaker fanns inte alls med i bilden. Det är minst lika jobbigt för barnet runt matsituationerna som det är för er vuxna. Lägg fokus på ATT barnet äter istället för på VAD barnet äter. Och så länge barnet följer sina kurvor vad gäller, i synnerhet, längd men även vikt så är det ingen större fara.

Provat servera det i olika former, i grytor, biffar, soppor osv men knappt att barnet ens stoppar det i munnen. Antingen spottas det ut eller sväljs motvilligt.

Tack för inputen. 

Jag bryr mig inte om barnets utseende men är trött på konflikter och gnäll om barnets matvanor då barnet inte är underviktigt. Jag försöker påtala detta för föräldern som är den som inte ger sig utan tjatar på barnet, jag har backat och var den som la fram förslag om knäckebröd tex. Vill barnet inte äta alls och va hungrigt så informerar jag om att det är detta som erbjuds, vill man lägga sig hungrig så får man det men det blir inget annat. 

Tack för klokt svar!

Jag avskydde som regel både grytor och soppor som liten. Än idag (övre 40-års åldern) har jag otroligt svårt för vissa saker men kan numera ändå faktiskt smaka. Som liten fick jag bara panik och tvärstängde munnen. Mamma träffade på en av mina gamla dagisfröknar för ett tag sedan och hon minns mig fortfarande som "barnet som inte åt". Det är 40+ år sedan jag gick på dagis och hon har haft hand om många barn sedan dess. 

Jag åt i princip bara mat lagad av tre personer, mamma, pappa och mormor. De kunde jag lita på att de inte blandade i en massa konstigheter i maten. 

Ett annat tips för att hjälpa till att öka intresset för mat är att involvera barnet i både matplanering och matlagning. Ja, det kanske tar lite längre tid att fixa men ofta gör det att barnet vill äta just för att det vet vad som finns i och känner stolthet i att ha hjälpt till. 

En av anledningarna till att matstörda barn ofta alltid äter tex McD är just för att maten är förutsägbar. Den ser alltid ut på samma sätt och smakar alltid lika dant. Det är det vuxna har svårt att förstå, att ett matstört barn vill ha förutsägbarhet och det är ofta svårt att få med hemlagat. 

Om barnet äter bättre framför tvn kan det vara ok att låta det göra det under en period. Eller med en skärm vid matbordet. Nej, det ser varken roligt eller trevligt ut men fokus just nu bör ligga på att få bort alla konfliktkänslor runt matsituationen. 

I barnets kropp ökar stressen redan vid att ni börjar laga mat eftersom barnet vet att det kommer att bli jobbigt även om det inte kan sätta ord på dessa känslor. 

Min son som iförsej bara är snart 3 är tvärtom.. Han äter bara proteinet. Jag är själv vegetarian men lagar kött till barnen och sambon. Han kan äta lax, korv, köttbullar, kyckling, ibland fiskpinnar eller vegetariskt protein typ nuggets.. Men vägrar kolhydraterna typ pasta , potatis.. Det är bara nudlar hon gillar isåfall. Och gillar inte sås eller grytor.

Han är överhuvudtaget svår med maten och det är jobbigt. Han ser smal ut men är inte underviktig , sist vi var på BVC följde han sin kurva. Ibland om han har ätit dåligt fattar man inte hur han kan ha så otroligt mycket energi. 

Så vet hur jobbigt det är iallafall .. Vet ni hur barnet äter hos den andra föräldern? Är mamman och pappan överviktiga
eller smala? Sånt kan ju vara genetiskt också. Jag har några extrakilo nu efter flera barn (gravid nu också) men var alltid smal när jag var liten. 

Barnet vägrar protein sju dagar i veckan? Då får man hitta andra alternativ. När jag var gravid kunde jag inte äta kött och liknande utan fick hitta andra vägar. Bara att googla. Barnet kanske kan tänka sig att äta ägg? Pålägg som ost och skinka? Man måste inte äta massor med protein och huvudsaken att man inte skapar tvångskänslor hos barnet. Och nej, vego lär inte funka eftersom det inte är proteinet i sig som är problemet utan tankevärlden. Det är en vanlig fas att gå igenom där barn kan få för sig allt möjligt kring mat.

Grytor och soppor tycker många barn sådär om. Det är rätt vanligt att barn ogillar mat som är ihopgegg av en massa olika saker. De vill känna sig säkra på vad varje tugga innehåller. Att slätmixa soppor går ofta bättre, för då smakar varje sked likadant. 

Vi ger ofta bönor och ärtor bara kokade, som de är. Barn gillar att se vad de äter och att sitta och peta i sig små vackra gröna, söta ärtor är rätt trevligt. 

Ge inte upp. Barn behöver ofta smaka något 15-20 ggr för att börja gilla det. Och prova olika bönor. Mina tycker bäst om kidneybönor. Lägg ett par, tre stycken på tallriken varje dag i tre veckor. Då har man gett dem en ärlig chans. Sen gillar ju inte alla människor all mat, så är det ju. 

Stora vita bönor är goda att slätmixa och ha i tex tomatsoppa eller ostsås. Man kan baka bröd på bönor också. 

Det är din sambo som gör fel. Vid matbordet finns det två saker som är absolut förbjudet:
Tjat
Tvång

Du benämner din sambos barn som den, ungen och barnet. Det känns som ni har en rätt ansträngd relation.

Det var som vi befarade att barnet får äta vad den vill hos sin andra förälder. När vi var på BVC framkom det att barnet var överviktigt vilket syns på det också, och som jag nämnt tidigare i tråden så borde barnet vara underviktigt baserat på hur lite mat den äter.

Men då berättade barnet att den får godis/kakor/snacks 4-5 dagar veckan den inte är hos oss. Barnet får tydligen borsta sina tänder själv också, hen är precis fyllda 5 år, detta berättade barnet självmant och inget BVC eller min sambo frågade om. 

Jag satte mig ner med det äldre syskonet igår och frågade om matvanorna hos den andra föräldern då barnet matvägrat middagen både i måndags och igår, korv och mos i måndags och hamburgare igår. Då berättar det äldre syskonet att det andra barnet blir serverad annan mat om den ej äter det som serverats först.

Vad gör man? Vi har testat att inte tjata, anpassa maten efter barnen, erbjuda knäckemacka (som också vägrats av det yngre barnet) osv. Frågar vi den andra föräldern är det barnen säger absolut inte sant, dom får bara godis på helgen hos hen, det lagas bara en rätt, hen begränsar mängden onyttigt. 

Vilket jag har svårt att tro då den andra föräldern är överviktig och när vi var där och fikade en gång fick barnen vars 1 ½ kaka, såna munkar och kanelbullar från Maxi vilket enligt mig är på tok för mycket för dom små kropparna. Då hade vi dessutom kommit från kalas där det serverats kakor och tårta redan. 

Ska den bara få lägga sig hungrig? Ska vi va OK med att den vägrar äta något på kvällen? Barnet hade ca 4-5kg övervikt vilket absolut kunde vara värre men procentuellt är det ganska mycket, sen växer ju barn och behöver energi till det men detta är ett stillasittande barn som gärna ritar, leker på golvet osv. 

Oj, det här var inte roligt - för barnet främst. 
Barn brukar lära sig rätt snabbt att olika regler gäller i olika hem när de bor växelvist. En femåring testar gladeligen gränser och kommer göra det för det fungera ju hos mamma!! Då dyker det upp annan mat. Din sambo sköter det inte heller så bra som försöker tvinga barnet. Det blir en sjukt ond cirkel!

Ni kanske skulle ta ett samtal med BVC för att få hjälp? BVC sköterskan kan prata med båda föräldrarna. Om inte mamman steppar upp och sköter barnens kost kanske barnet inte ska bo varannan vecka hos mamma?

Mitt råd för övrigt är att fortsätta erbjuda bra mat. Låt inte måltiderna bli en kamp. Ät i lugn och ro, ha lite lätta samtal och när ni är färdiga duka av. Väljer barnet att peta i maten under den tiden ja då får det vara så. Kommer barnet tillbaka om en timme och är hungrigt erbjud samma mat igen. 
Försök ha en dialog kring mat med barnet, vad gillar barnet?
Är det hamburgare som barnet gillar, gör hamburgare hemma. Men åk inte till McD. 
Många barn äter bättre om de får vara med i köket och hjälpa till med matlagningen. En 5 åring kan både steka köttfärs, hacka gurka, duka bord och göra annat smått och gott (man använder så klart rätt verktyg utifrån ålder).

Min son har haft (och har lite fortfarande) svårt får olika konsistenser av mat. Det har varit så illa att när han stoppat något i munnen har han kräkts direkt över hela matbordet när han var i 4-5 års åldern. Han avskyr grönsaker, verkligen avskyr!
Tidigare har jag fått smuggla i grönsaker i köttfärssåsen, finriven morot, riven lök, riven svamp för att han skulle få i sig annat. Men jag lärde mig att han älskar helt kött. Typ en riktig stek med sås och potatis. Jag gör alltid såsen på buljong från köttet. Det är fullt med nyttigheter i sådan sås och grabben kan sleva i sig med sked. Så vad gillar 5 åringen? Kan barnet förklara vad med kött som inte fungerar? 

Kan även tillägga att min mamma var en häxa när det gällde mat. Jag minns när jag var 4. Mamma hade gjort äggröra till mig till frukost och jag var inte hungrig. Hon blev så arg att hon slängde in mig på mitt rum. Jag fick sitta vid mitt lilla bord med min mat tills jag hade ätit upp tyckte hon. Jag minns att jag var så ledsen på mamma och jag mådde så dåligt för jag ville inte ha någon mat. Jag var ju inte hungrig alls. Och när man  mår så då ökar inte aptiten för fem öre! Det är svårare att få i sig något över huvud taget! Jag vet inte hur länge jag satt där, med dörren stängd, men icke att jag skulle äta något. Tyvärr minns jag inte vem av oss som gick "vinnande" ur den kampen. 

Jag förstår att situationen är jobbig och tuff men kämpa på. 

En sak bestämde jag mig för när jag fick barn och det var att aldrig bråka om mat eller sömn. Varför ska två så trevliga aktiviteter vara kantade av gräl, gråt, skrik och konflikter? Tyvärr ser man rätt ofta att det är så i många familjer helt i onödan.

Det enklaste är att anpassa maten efter barnen och om X inte gillar potatis så kan man väl koka ris till istället eller vad barnet nu tycker om. Man behöver inte göra så stor grej av det. Vissa rätter kan man ju laga en större batch av 1-2 ggr/v så har man det i kylen och kan värma på. Prata inte så mycket om mat eller vem som äter vad osv. Barnet har hittat en mötesplats - matbordet - där barnet prövar er och testar vad som går. Det är helt normalt i ett frigörelsearbete som alla barn genomgår på olika plan. 

Självklart ska ni inte delta i övergödningen av barnet, lägg fram en lagom portion.

"Den" ska inte lägga sig hungrig, men ni kan ju försöka laga mat som "den" gillar. 

Kollade ni boken jag tipsade om sist? Jag tror att ni skulle ha nytta av den. 

Kanske boka ett möte med dietist (be bvc skicka remiss)? De har ofta stor erfarenhet av kräsna barn och har råd om hur man kan lirka på olika sätt. Då bör båda föräldrarna vara med på mötet. Och inte barnet. 

Var uppmärksam på vad som ogillas. Är det konsistensen på maten eller smaken? Eller utseendet? En del kan äta allt möjligt bara det ser ut som en nugget eller pannkaka eller liknande. Jag vet en familj som la in allt möjligt i tortillabrödet och sa att det var tacos. På så vis kunde de långsamt introducera några fler matvaror. Men år senare äter barnet fortfarande selektivt. 

Gör ätandet till något roligt. Bort med din sambos tvång. In med rolig mat, som tex äts under bordet, med stekpincetten etc. Gör något som flyttar fokus från att barnet inte äter vissa saker. Fokusera på det hen äter.Utgå från det och erbjud nyheter som små tillägg. Tvång funkar förmodligen inte. Om barnet inte får något det kan äta äter det gissningsvis inte alls. Stämmer det? 

Några barn som jag vet som äter selektivt har autism eller adhd, men inte alla. Du skriver att barnet ofta leker stillasittande. Kan barnet sitta koncentrerad ovanligt länge med samma sak? Det kan vara ett tecken på adhd eller autism.