Hur mkt ångrar man en abort?

JAg gjorde min första abort 20/9-11 och jag tänker på den än idag.
Det trodde inte jag att jag skulle göra men det gör jag. Men jag vet att jag inte skulle orkat med ett barn pga min psykiska ohälsa som jag haft hela livet 24 år... Tog 13 månader för oss att bli gravida sen slutar det med en abort så hemskt. Och nu längtar jag efter barn igen trots att jag inte mår bra, och skulle orka.. ÄR grymt jobbigt. 

Jag ångrade mig rätt länge efteråt. Men sedan så insåg jag att ungen inte skulle få någon bra uppväxt om vi hade valt att behålla.

Jag har inte alls ångrat mig. Första gången jag vart gravid 2010 så var allt i livet fel fel fel. Provanställd på ett jobb som jag INTE ville dribbla bort (och hängde redan löst, "tävlade" med en annan provanställd om tjänsten) gubben höll på med ett livsprojekt och byggde om en bil. och vi var allmänt.. ointresserade! 

7 månader senare vart jag gravid igen och idag har jag en go liten son hemma.
Det är inte lång tid emellan, men första tänker jag bara på en "miss".

  

Jag gjorde abort för ungefär 15 år sedan då jag fortfarande gick i skolan och det inte var ett alternativ för mig att få barn så tidigt. Jag har aldrig ångrat mig så för mig var det helt rätt beslut. 

jag ångrar definitivt inte min abort. Blev gravid trots preventivmedel tillsammans med min sambo sen 13 år tillbaka. Ingen av oss har velat ha barn och beslutet var faktiskt väldigt lätt att ta. Vi var fullkomligt överens och det fanns ingen som helst tveksamhet. 
Blev ju oerhört chockad av att vara gravid, misstänkte det väldigt tidigt dock pga av alla symptom. Hade fruktansvärt jobbigt med illamåendet som pågick från att jag vaknade till att jag somnade, var sanslöst trött jämt och ständigt,  gick upp i vikt väldigt fort (6 kg) och var svullen, hade ont osv. Ringde och beställde tid och efter VUL konstaterades att det var 5+2 och till råga på allt 2 foster. Det gjorde verkligen att om jag eller min sambo hade haft det minsta tvivel innan så var vi ännu säkrare nu. Vil vill förmodligen inte ha 1 barn, och definitivt inte 2 barn. 
Var väldigt lättad när vi påbörjade aborten i vecka 6+5. Gjorde medicinsk som jag tyvärr mådde väldigt fysiskt dåligt av. Kräktes kraftigt första dagen efter mifegyne och började blöda rejält dag nr 2. Hade otroliga smärtor redan då, var inställd på att det skulle vara som kraftig mensvärk ungefär med detta var fruktansvärt. Det jag var tacksam över var att mitt illamående var som bortblåst och dag nr 3 var jag uppe tidigt på morgonen (gjorde hemabort) och tog resten av tabletterna. Var rätt trött så jag somnade snabbt efteråt och vaknade vid 10 av att det gjorde otroligt ont.Min stackars sambo var helt förtvivlad över att inte kunna hjälpa mig, mina smärtstillande hjälpte inte öht och jag hade svårt att röra mig och ta mig till toaletten var riktigt jobbigt. Blödde otroligt mkt och hade kontakt med barnmorskan flera ggr under dagen.
Vid 16 på em började smärtorna avta och vid 18 mådde jag rätt ok igen. Öm, helt slut och fortfarande rejäla sammandragningar men nu var det som vanlig mensvärk.
Kommer aldrig att glömma hur lättad jag kände mig, att allt var över och att min kropp redan visade tecken på att jag inte var gravid.  Mådde otroligt dåligt psykiskt över alla fysiska förändringar som hände, att inte ens kunna öppna kylskåpet utan att vilja kräkas...
Har aldrig ångrat aborten, däremot så tänker jag aldrig rekommendera medicinsk abort. Det är verkligen ngt av det värsta jag gått igenom smärtmässigt och hade jag behövt välja idag istället hade jag valt kirurgisk abort istället.   

Jag gjorde en tvåstegsabort i fredags, efterår kände jag mig bara lättad att det var över (har extrem nål och läkarfobi) Men nu ångrar jag mig, klandrar alla som tyckte att aborten var det bästa och mår verkligen piss dåligt! :/

Hej, jag undrar bara lite om er som gjorde abort pga dålig ekonmi/dåligt tillfälle/inte redo etc. Funderade ni någonsin på att lämna iväg barnet istället? Adoptera bort det eller låta en fosterfamilj ta hand om det tills ni var redo?
Finns det någon här som själv har gjort något sådant?
Har själv ingen som helst erfarenhet är en sextonårig tjej som antagligen inte komme bli gravid på lääänge men har som inställning att ordna på något annat sätt om det skulle hända för att slippa göra abort. 

Beror helt på individen.. Jag tror att om det är så att personen själv vill ha barnet med blir tvingad till att göra abort av "yttre faktorer" så tror jag att den personen ångrar sin abort mycket mer än någon som inte velat ha barnet alls..

Har gjort abort 1 gång och det är inget jag ångrar, inget jag ens tänker på. Men jag bestämde mig även för en abort direkt då det var helt fel i livet.

Jag gjorde abort för snart 3 år sedan. Blir såklart ledsen ibland när jag tänker på det, men det var det bästa jag kunde göra då, och ångrar det därför inte.

Jag var hundra på en abort gjorde den för några veckor sedan i v 6+4 
Jag har aldrig varit så tom inombords någon gång 
Om jag och min sambo hade kunnat ångrat oss hade vi gjort det bums
Vi var så säkra på en abort att detta var det bästa