~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola
I den här tråden diskuterar vi Tassmetoden (fi. Tassuhoito).
Tassmetoden introducerades i Finland för ungefär 10 år sedan i Finland av psykologen Katja Rantala. Den är dock ursprungligen utvecklad av Dr Klaus Minde på McGill universitetet i Montreal. Grundtanken med metoden är att lugna barnet och få barnet *redo att somna* men att barnet sedan skall somna på egen hand. Tanken med att man sätter handen ("tassen") på är ursprungligen hämtad från djurvärlden - också djurhonor lugnar ju sina ugnar genom att sätta tassen stadigt på sin unge 
Därifrån kommer alltså namnet! Modellen rekommenderas av bl.a. Helsingfors sjukvårdsdistrikt och Mannerheims barnskyddsförbund.
Så här fungerar det:
Alltid då barnet gråter vid nattning eller vaknar på natten följer man följande rutin:
1) Lyssna först av gråten; är där pauser? tystnar den av sig själv? Ifall gråten blir mera intensiv fortsätt till steg 2
2) Sätt handen stadigt på magen/bröstkorgen/ryggen/sidan beroende på hur barnet sover; visa alltså att pappa/mamma är här men du skall sova nu. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 3.
3) Smek barnet med stadiga, rytmiska, lugnande rörelser. Ifall gråten tystnar håll kvar handen en stund men ta bort innan barnet somnar. Ifall gråten inte tystnar steg 4.
4) Ta upp barnet i famnen och höll tight upprätt intill kroppen samt ifall barnet är hemskt ledset smek ryggen med stadiga, rytmiska och lugnande tag. Sätt ner i sängen genast då barnet är lugnt men innan det har hunnit somna. Behöll handen på en stund så att barnet känner att du är där.
Ha med en snuttefilt alltid då barnet är i famnen som ni sedan sätter t.ex. mot barnets kind då ni lägger ner barnet i sängen. Snuttefilten funderade alltså som trygghetsöverförare.
För att sömnskolan skall lyckas gäller det att:
- du själv är lugn och tålmodig, eftersom barnet reagerar på förälderns sinnesstämning. Den föräldern som är mest utvilad passar bättre att sköta barnets uppvak.
- Att uppfylla ömhetsbehovet dagtid ger en bra grund för god nattlig sömn. Håll barnet nära och lek lekar som innefattar mycket kroppskontakt.
-Ifall barnet somnar t.ex. under amningen, väck barnet ömt till insikten att hon lyfts till den egna sängen. Det är viktigt att barnet på natten vid uppvak inser att hon är på den trygga plats där barnet somnade.
-Barnet kan till en början reagera på sömnskolan med intensiv gråt, men klarar av de nya rutinerna när föräldrarna finns i närheten, där för att hjälpa.
-En regelbunden dagsrutin är viktig för att sömnskolan skall lyckas.
Metoden rekommenderas från 6 månader och kan användas oavsett om barnet sover på rygg, sida, mage, i egen säng eller samsover.
Om barn och inlärning (fritt översatt från en föreläsning av Katja Rantala):
"Bebisar har lätt för att lära sig och håller hårt fast vid det som de har vant sig vid. Så måste de fungera för det är det genom detta som de lär sig att bygga och få ordning på sin värld och börjar förstå den. Rutiner hjälper babyn att förstå vad som är på kommande och det gör världen trygg; babyn behöver inte vara på sin vakt mot överraskningar. Babyn lär sig på så sätt att hon fogar ihop saker som händer på samma gång eller i följd till minnessekvenser. Sådana här minnessekvenser kan barnet inte ändra på så lätt. Då barnet växer utvecklas hennes förmåga att med tankens hjälp sammanfoga saker och ting, men generellt sätt kan ett litet barn inte vara speciellt flexibelt."
Det är alltså därför man måste upprepa, upprepa och upprepa samma handlingar. Så småningom "lär" sig barnet att det är tryggt och att mamma och pappa finns där också på natten men man måste låta det ta den tid det tar. Ungefär 3-4 dagar upp till en vecka har jag läst någonstans att det tar för barn att lära sig nya rutiner men det varierar förstås från barn till barn.
Mera information (tyvärr bara på finska) hittas t.ex. här:
vanhemmat.mll.fi/hoivaan_ja_kasvatan/uni/uni_tassu.php
www.hus.fi/default.asp
yle.fi/akuutti/arkisto2004/231104_b.htm
***
Vår historia:
Då lillen var 4 månader började han vakna hemskt ofta på natten, 10-15 uppvak per natt blev det. Efter 2 måndader gick vi på knäna av trötthet och var ganska desperata. Jag läste då om den här metoden och då lillen fyllt 6 månader och åt ordentligt med riktigt mat dagtid (morgonmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsgröt) var det dags! Pappan tog första nätterna och då var lillen nog ledsen i perioder då han inte förstod varför han inte fick snutta som vanligt (men han var ju i alla fall trygg i pappas famn). Efter några nätter räckte det med att sätta handen på honom för att han skulle somna om. Efter ytterligare några nätter vaknade och skrek till men somnade om utan att vi behövde göra något alls. Och sedan dess har vi sovt
***
Jag startar den här tråden i hopp om att någon annan kan få lika bra hjälp av metoden som vi fick!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-04 19:45
Det här är så viktigt att jag vill sätta in det här i TS så att det inte "drunknar" bland alla inlägg:
Om/då ni bestämmer er för att följa Tassmetoden - BESTÄM er då och följ samma rutin hela tiden. Ge inte dubbla budskap till barnet - då kan barnet omöjligt förstå vad som gäller! Ifall ni tänker "det här kommer knappast att fungera" - då kommer det inte att fungera. Någon natt, kanske där kring kl 4, kommer ni att ge upp och inte orka ta upp, lugna och lägga ner barnet då ni vet att det troligtvis innebär att ni igen måste ta upp, lugna och lägga ner barnet osv. Men ifall ni bestämt er, BESTÄMT att det enda som gäller på natten är att man ligger lugnt i sin säng - då kommer det att bli så, så småningom. Ert barn har ärvt sin envishet någonstans ifrån, kom ihåg det
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-14 11:03
Några frågor dyker upp flera gånger och då tråden börjar vara så lång lägger jag in dem i TS så att alla hittar svaren.
Kan man sluta nattamma och börja ha babyn att sova i egen säng på samma gång? Alla föräldrar och barn är olika så det är omöjligt att svara entydigt på den frågan. För vissa passar det att göra allt på en gång, andra vill först introducera spjälsängen som sidovagn till föräldrarnas säng, först bara tassa vid nattning och sedan börja tassa hela nätter. Gör som det känns bäst för er så blir det nog bra!
När skall jag ta bort tassen, det är jättesvårt att veta vad "innan barnet somnar" betyder? Så här har jag svarat på den frågan: NÄR man skall sluta kan man nog bara lära sig genom trial-and-error, jag försökte sluta alltid när jag kände att han var lugn och var redo att somna i början och sedan (efter några nätter) började jag ta bort tassen genast han var lugn, och sätta tillbaks den ifall han började gråta, och ta bort den genast han var lugn... det är ett samspel där man ger så mycket tröst som behövs, varken för mycket eller för litet.
Hur skall vi göra med nappen? Antingen eller Känner man att nappen stör mera än den gör nytta tar man bort den. Man kan också sy fast nappen med ett kort tryggt snöre i pyjamasen så att barnet själv lär sig att sätta tillbaka nappen i munnen.
Vad skall man göra då barnet står upp i sängen och far runt? Vid nattningen kan man t.ex. göra så att man lägger ner bebisen i sängen, säger god natt och gå ut ur rummet. Sedan då bebisen blir ledsen går man in och lägger ner barnet och håller tassen på en stund, lägger ner barnet och håller tassen på en stund och lägger ner barnet och håller tassen på en stund, lägger ner... eller så börjar man genast lägga ner hålla tassen på en stund, lägga ner hålla tassen på en stund, lägga ner...
Givetvis är ni också välkomna att komma med flera frågor i tråden
Glöm inte bort punkt 1 i schemat (speciellt efter några nätter) det är viktigt att ge barnet en chans att själv komma till ro först innan ni börjar hjälpa till!
Och till sist det viktigaste av allt som ModestyBlaze uttryckte så väl att jag lånar hennes ord:
Det är viktigt att man hela tiden har siktet inställt på att göra mindre och mindre. Inte samma, då är det lätt att man fastnar där man är på någotvis och till slut blir det sämre igen. Men om man gör mindre och mindre, då har man ju "MERA" att ta till när det verkligen ÄR KRIS. Så jobba på med era mål i sikte, det är det viktiga, detta är en process. Några steg fram och något bak. Sen fortsätter man, se inte bakåt blicka bara framåt!
). Jag började redan tro att mitt lilla grötmonster slutat tycka om sin havregrynsgröt... Så igår körde vi hem och då hade lillen inte tid att äta så mycket då det fanns så mycket att spana på på pausplatserna och DÅ gick minsann kvällsgröten ner på kvällen. 
) men så vips en dag gick det ner några skedar och plötsligt en hel burk! Här varierar det dock väldigt från dag till dag hur mycket lillen äter - vissa dagar känns det mest som att han kniper ihop munnen och andra kan man skopa in nästan hur stora portioner som helst. Men som sagt - mitt mantra varje gång han kniper ihop munnen är "nog skulle han äta om han var hungrig" 
