JFL skrev 2008-03-16 22:00:51 följande:
Ja jösses vad 4-åringar kan vara krävande. Kastar sig från att vara mammas gullunge till att vara bebis eller trotsig tonåring. Jag är dum, kläderna är fula och maten är äcklig. Hpn älskar att leka polis här hemma och bestämma över alla och reta gallfeber på lillasyster som är 2 år och ett perfekt exemplar av en trotsig 2-åring.
Jag höll på att tappa tron på mig själv som mamma de senaste veckorna, håller på att bli vansinnig på henne och hela situationen. Men jag hittade Trotsboken (vi föräldrar) hemma understädningen igår och blev verkligen tröstad av den. Här är några citat
*"Livet med en 4-åring kan ofta beskrivas som jättarnas kamp med våldsamma sammandrabbningar, en kamp där alla medel är tillåtna. Tidigare har livet med barnet varit ganska enkelt och tätt. Någon gång kring 4-årsåldern kommer man in i en återvändsgränd och känner sig totalt hjälplös. De stratigier man använt tidigare i uppfostran och samvaron med barnet fungerar inte längre. Det blir kaos hemma."
*"Föräldrarna känner sig totalt misslyckade. De hör sig själva säga och göra saker de aldrig trott om sig. Men all denna kamp är nödvändig! I sin styrka och känslighet behöver barnen i själva verket kampen."
*"Många av oss föräldrar som tänkt oss en demokratisk och "stillsam" uppfostran där vi lugnt talar barnet till rätta, blir helt förtvivlade när vi inte klarar av att behålla lugnet och själva börjar skrika och gorma och kanske till och med tar hårt i barnet. Vi tycker att vi misslyckats helt och anklagar oss själva: jag, som är barnets förälder och som älskar henne mest av alla, är den som blir så ursinnig på henne och uppför mig så fel."
*"Kampen är urjobbig, ibland kan man känna att man inte tycker om ungen. Men det är förälderns uppgift att strida med barnet och hjälpa henne ur det här förvirrade tillståndet som 4-årsåldern innebär."
*"Barnet behöver vår ilska och vårt motstånd. Man inte bara får lov att bli fruktansvärt arg på sin trilskandes 4-åring, man bör och behöver bli arg."
Så det är tydligen rätt normalt. Tack och lov.
Började gråta när jag läste detta! Känner mig så otroligt värdelös som förälder emellanåt! Trodde jag kunde bättre. Kändes riktigt skönt att läsa detta!
Hon ifrågasätter ALLT just nu och det är väl så det ska vara antar jag men ibland blir det tooo much 
) Hon kommer ofta spontant och säger tex mamma du är bara så fiiin, bästa mamman har jag! 
