Hur är era 4-års tjejer?? Trots, kaxighet???

Åh vad skönt att läsa om fler med samma situation. Just frasen "JAG ORKAR INTE MERA" är väldigt vanligt förekommande här hemma Min man och jag känner oss helt utpumpade och undrar vad vi gör för fel.

Vår son är strax över 4 år och det HAR faktiskt blivit bättre. Värst var det förra vintern och i våras men ibland halkar han tillbaka i dessa hemska spår och just idag är faktiskt en sådan dag. Jobbigast är nog ändå gnället. Han gnäller om ALLT hela tiden. Och han argumenterar som en jäkla politiker om ALLT så att man håller på att bli tokig!

Vi har börjat tycka att helgerna är rent ut sagt skitjobbiga och föredrar just nu veckorna då man faktiskt slipper dessa konflikter och tjafs hela dagarna.

Herre gud vad skönt att läsa det här. Jag har två flickor, den äldsta blir 4 år om några dagar och min yngsta är 3 i februari. Det bråkas, det slåss, det skriks, det hotas, det smälls i dörrar och skåp.

Varje morgon betyder samma sak; bråk, bråk, bråk och bråk. Det här är verkligen en skit jobbig period och jag blir så glad att se att andra har samma "problem". Det finns ingen i min omgivning som säger att deras barn är jobbiga och att man känner att man inte längre orkar, har känt mig totalt värdelös och misslyckad som mamma. Tack för denna tråd!!!

*vink vink* jag har också en sådan liten "ängel" hemma. 

Hon är tvärs över gällande i princip ALLTING hemma, jag vet knappt var jag ska ta vägen ibland. 

Hon har dessutom börjat "glömma" saker som hon gjort per automatik förr - som tex att spola i toaletten. Hon sätter sig och kissar, torkar sig och går därifrån! VARENDA gång så måste man påminna! Såhär har hon inte alls gjort förut utan något som börjat nu på sista tiden..? 

Och "JAG BESTÄMMER!!" är en av paradreplikerna här hemma. 

Känner verkligen hur tålamodet och föräldraskapet bara spolas ner i toaletten dag ut och dag in. Är föräldraledig med tvillingar på 8 månader som nu (såklart) också kommit in i en extremt mammig period och jag kan knappt lämna dom ifrån mig. Detta påverkar ju såklart och jag räcker bara inte till!! 

När hon sedan trotsar och bråkar och jävlas (?!) så försvinner den bra föräldern i mig och jag skickar upp henne på rummet en stund tills hon (och jag) fått lugna ner oss. Då sköljer samvetet över och dottern sitter uppe på sitt rum och gråter och tycker att "visst kan vi väl vara kompisar mamma???" 

Och vi pratar och tröstar och kramas och vi ska vara snälla osv osv, och efter en halvtimma så är hon den lilla sura ungen igen som bara vägrar allting. Får hon inte spela surfplatta för femhundrasjuttioelfte gången idag så exploderar hon och är skitarg och hemsk för att i nästa stund bli en bebis som ska bäras på och gosas med och själv är man så urlakad att jag bara "NEJ! Mamma orkar inte ha tre bebisar i huset, det är alldeles för många" 

Maken kom hem igår och visade upp sitt första gråa hårstrå... Jag har redan en miljon känner jag!

"Nu tycker jag att du är dum!" sägs med sur min och förebrående blick. Får jag ofta höra från min 4-åriga tjej.

Hon är kaxig till tusen, trotsig och bråkar i största allmänhet om det mesta. Vi håller på att bli tokiga här hemma.  

Men som tur är finns det magiska ord. Gör man det till en tävling "Då vinner jag" funkar på allt från att gå till bilen, gå hem och äta upp middagen. 

Inte ens tävlingar fungerar här längre... 

Det gjorde det förr, men inte nu... 

Ja jag känner igen det där till fullo fast min dotter frågar inte om vi kan vara kompisar eller så.. jag får i princip tvinga henne till att be om ursäkt.

Min dotters bästa kommentar som hon hela tiden kör med är: "jag orkar inte! Jag orkar inte vänta! Jag orkar inte gå! Jag orkar inte sitta! Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inteee!"

Det är lite ledsamt att se hur hon liksom har blivit en uppkäftig och arg liten flicka som måste få all sin vilja igenom annars rasar hela världen. Hennes andra bästa kommentar är: "är du dum eller?!".

Va tusan..

Igår satt vi och spelade spel och hon ORKADE inte sitta och vänta på sin tur.. haha!!! Hon är störtskön när hon är glad och sprallig men tyvärr är hon sur och tvär mestadels av dagen. Lillasyster få ta väldigt mycket bråk av henne just nu, så himla frustrerande att springa och slita dom ifrån varandra!

Goa barn men ack så bråkiga.

Jag brukar köra med den där tävlingsbiten när det gäller maten, det brukar funka jätte bra hos oss också=) Men inte med andra saker.. icke.. Där ska hon bossa. Glass till frukost, glass till middag eller så är allt äckligt, fult och dumt.

Haha.. när man tänker på det och inte är mitt uppe i 58:de bråket för dagen, så är det rätt roligt. Men under bråkens gång vill man ju bara köra sitt huvud rätt genom väggen.

Känner igen det där med huvudet genom väggen...

Har med undrat många gånger vad jag har gjort för fel med våran dotter som är fyra och ett halvt år haha. Beter sig som en liten diva ibland och säger man nått till henne så åker det bara in genom den ena örat och ut lika snabbt genom det andra. Har med brutit ihop flera gånger och ringt hem hennes pappa för att jag ger upp. Haha.

Väcker liv i en gammal tråd:)
Men vilken lättnad när jag ser att andra har det likadant.
Sitter i samma sits med en 4 årig flicka om 1 månad.
Situationen har väl förändrats lite här hemma också på sistone då hon fick en lillasyster 8/2 också.
Och detta gjorde kanske inte saken bättre

MEN, denna flicka sparkas, kastar saker och får extrema raseriutbrott.
Detta har givetvis eskalerat sen vi fick vår andra lilla dotter.
Dessutom får hon ju bara vara på dagis 2 dagar/veckan.
Vilket innebär att jag sitter ensam med dom hemma, inget körkort och 3 km in till stan=(
Och lillasystern vägrar o ligga i vagnen.
Lillasyster sover max 1,5 timme på dagen, och somnar vid 9 tiden på kvällen, hon tar oftast väldigt mkt uppmärksamhet på dagarna, och den största anledningen till att hon inte sover är att storasyster väcker henne hela tiden (oftast med flit)

Vissa dagar orkar man knappt gå upp, man känner sig helt orkelös och som en otroligt dålig mamma som inte räcker till.
Har ingen som kan avlasta mig då alla har problem med hälsan. Och sambon jobbar från 7.30-17.30

Min dotter var som en minitonåring för ett halvår sedan när hon precis fyllt fyra.

"-JAG bestämmer vad JAG ska göra!" Fick vi då höra hela dagarna tillsammans med massa hot om vad hon skulle göra om hon inte fick som hon ville . Nu har hon dock lugnat sig och har väl förstått vilka det är som bestämmer i de större frågorna ;).

Här har ni en till. Det tar ju aldrig slut! Min tös fyller fem om en vecka och hon är som sin snart tolvåriga kusin. Hon kör gärna med "öööhhh nääää" och "det bestämmer inte du" men värst är väl när det kommer komentarer som "lilla vän! jag kan faktiskt bestämma själv  nu för jag ÄR STOR nu"

Och inte får man le heller, för då blir hon helt vansinnig.

Kan ju dessutom vara bra att ha en lillebror att skylla alla dumma ideer på. Som i går fick hon för sig att hennes madrass var en bra plats att leka simhall på, så på med ett par lite vatten och sen hoppar dom som galna  tills jag kom in och fick syn på eländet. Jag var heeeelt vansinnig på dom, hon skratta och tyckte att det super kul att mamma blev så arg. Lillebror tyckte mest att det vart jobbigt. När jag sen frågar henne vart hon har tänkt att sova inatt så svarar hon "jag kan sova här den är bara lite fuktig i ena änden". När jag skulle ställa upp madrassen på högkant för att städa upp, så rann det om den, det var som att ta upp en badsvamp ur badet Lite fuktig bara sa hon !?!

Om de små änglarna är så här nu, hur ska det då gå när dom blir tonåringar

Jag har en fyraårig pojke som kan vara världens sötaste och raraste. Klappa om mamma och krama och hjälpa till. För att sen förvandlas till en tjurig, grinig, gnällig, trotsig liten skitunge (sagt med glimten i ögat). Jag orkar inte plocka in/städa efter mig/gå 100 meter för mina armar/ben/huvud är trötta. Vi var och handlade i onsdags. Det slutde med en sur och grinig unge som köpte amok ich en sur och vresig morsa som till slut röt till så en äldre dam vände sig om om blängde surt på mig. Det kan bara bråk och skrik om ingenting och läggning ska vi inte tala om. Skönt att höra att jag inte är själv ;)

Vi hade ett givande meningsutbyte för några veckor sedan. Dumma mamma! Jaha, dumma Algot då! Nä, så får man inte säga dumma mamma! Dumma Algot som säger dumma mamma. Nä så får man inte säga dumma mamma.

Känner igen det mesta som skrivits =) Min lilltjej fyller fem om några månader och är en MYCKET bestämd ung dam med hett humör. Oftast är hon en rar och sprallig flicka, men får hon inte som hon vill förvandlas hon till en rasande furie som gallskriker, slåss och hotar med att flytta hem till pappa/mormor/moster/ en kompis. Jag är världens dummaste mamma och ingen tycker om henne. Alla är elaka. Ibland kan man skoja till det så hon glömmer att vara arg och ibland får man kånka in henne till hennes rum för att hon ska lugna sig.