Förlossningsdepression

tjolahopp81 skrev 2008-09-23 20:48:11 följande:

Hej!Jag jobbar på dagarna nu och sambon är hemma med dottern. Jag är så trött när jag kommer hem att jag inte har samma ork att sitta vid datorn tyvärr, men denna tråd betyder så mycket för mig så därför tar jag mig nu tid att skriva lite här... Häromdagen kände jag av lite av förl.depr. igen (f-n också!). Vi blev informerade av chefen om en veckolång arbetsresa som ska ske till våren. Jag jobbar som förskollärare så jag är inte van att åka på tjänstersa Jag kände direkt att hjärtat började galoppera och jag grubblade över hur jag ska kunna lämna dottern en hel vecka. Ju mer jag tänker desto mer slår hjärtat och desto mer "går jag in i mig själv". Tänkte också tillbaka på senaste gången jag flög (det är första gången nu som jag vågar skriva öppet om detta...); jag fick då en rejäl panikångestattack som jag bara ville fly ifrån. Det var en fruktansvärd upplevelse som jag inte önskar någon. Jag hörde hjärtat slå långt upp i öronen fort, fort, fort. Kände knappt att jag fick luft så jag krånglade hit och dit och upp och ner med armarna, ville bara ut från det trånga flygplanet där jag satt fastspänd.Därför tror jag att jag vet vad ni, främst Hugo Boss och kajsaliten, känner när ni skriver om er ångest. Det ÄR fruktansvärt och man undrar hur man ska orka och kunna överleva. Men man gör ju faktiskt det trots allt! Tror jag måste ta upp det här nästa gång jag träffar min läkare på spädbarnsteamet så att jag inte behöver gå och grubbla på det mer. Kan det vara så att medicinen inte hjälper fullt ut tror ni?Jag tycker det är så synd att vi inte bor nära varandra. Vi hade kunnat stötta varandra dag som kväll (natt), hjälpas åt med smått och gott och pusha varandra.Stor kram

jag håller med, det skulle vara underbart o m vi hade bott nära varandra allihop! en sån tur att internet finns dock - skulle inte klara mej annars, ärligt talat!
jag känner mej fruktansvärt ensam. har endast min sambo här där jag bor som jag kan umgås med (flyttade ihop i mars i år, han bodde här o jag flyttade hit). min mamma åker kommunalt 1 1/2 timme varje dag hit nu för att jag inte ska vara ensam, skulle inte överleva utan henne. gårdagen var för jävlig. jag var helt slut när sambon kom hem kl 21.30, gick o la mej sa bara hej - o kunde somna faktiskt!
känner hur avståndet växer mellan min sambo o mej...han vill inte älta, inte prata f mkt om min depression o ångest. o jag säger ju ingenting då; vilket medför att han tror jag är glad! jag irriterar mej fruktansvärt på att han inte gör ett dugg här hemma också...
o nu vaknar hon, lilltösen. fan.

kajsaliten

Äldre 24 Sep 10:53

#141

Hugo Boss skrev 2008-09-24 10:48:24 följande:

Hugo bara skriker..vet inte vad jag ska ta mig till?INGET hjälper..har försökt med allt.Pallar inte detta nu!!!Han ligger på soffan brevid mig och har skrikit i ca 10 min...orkar inte, inget hjälper!

gud jag skulle precis skriva samma sak - fiffi har gallskrikit i 2 timmar, 2 TIMMAR!!! jag orkar inte! nu kom min mamma, i samma sekund blev fiffi tyst,när mamma tog henne från mej. fint betyg; där ser man alltså vilket jävla urusel morsa man är...

kajsaliten

Äldre 24 Sep 10:59

#144

Hugo Boss skrev 2008-09-24 10:55:39 följande:

jo min mamma har erbjudit sej att komma, men då känner jag mej ännu mer instängd. hon vet desutom inte om hur jag mår eller känner.ORKAR inte!!

jag tänker på dej. förstår din instängdhetskänsla...förstår den precis. vi får försöka ta det lugnt, hur nu i helvete man gör det.
jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

kajsaliten

Äldre 24 Sep 21:31

#148

dagen som var så jävlig slutar snart, lite bättre på slutet. min mamma o syster kom, vi pratade mycket o jag tror dom börjar förstå hur jag mår. det var så hemskt idag på förmiddagen....blev rädd för mej själv. tänkte allvarligt att jag skiter i detta nu, jag hoppar framför tåget! o så kan det ju inte vara!!
pratade med min sambo på em, sa äntligen till honom att jag inte kan vara ensam.han undrade hur vi ska lösa det, jag sa då att jag inte vet det(vågade inte be honom rent ut att ta föräldraledigt)men att jag helt enkelt inte kan vara ensam. är jag ensam får jag panik, o då raseras allt det lilla jag känner för mitt barn. ju mindre ansvar, direkt ansvar alltså, jag har för dottern ju mer ansvar klarar jag av att ta - låter konstigt eller hur?men om jag liksom "slipper"ansvaret så vågar jag närma mej henne mer omer. gårdagens gråt på em o morgonens på fm förstörde allt - o jag vill inte riskera att det blir ännu värre! därför har jag sagt till sambon ikväll också att JUST NU är det så här, o det jag behöver är en försäkran om att jag slipper vara ensam. imorgon ska jag prata med min mamma, vi får försöka pussla ihop allt o sambon får vara hemma också - jag måste bara våga be honom om det....

kajsaliten

Äldre 24 Sep 21:34

#149

Hugo Boss skrev 2008-09-24 20:47:15 följande:

Tjejen81: Önskar att jag kunde bli sjukskriven så sambon kunde vara hemma..men det skulle inte fungera tyvärr..av massa anledningar..hmmFör mig är det inte anledningen till gråten som oroar mig, utan jag får panik och ångest över att han ens låter typ..varför fick inte jag ett barn som nöjt kunde ligga i gymmet eller på en filt och prata eller bara vara? måste han liksom skrika jämt..Vågar mig inte ut pga detta eftersom att folk stirrar ngt fruktansvärt när man inte får tyst på honom..Idag har jag på ett lite halvsmidigt sätt pratat med min mamma om att jag har tänkt komma iväg till psykologen på bvc och att jag ska till läkaren för medicinering...jag sa inte rakt ut hur jag mår..utan jag började lite smått för att sen fortsätta när hon frågar..osv.. *stolt över mig själv*

du är PRECIS som jag!!! jag får också ångest över minsta lilla ljud!!eller när jag ammar, o hon börjar krafsa omkring...det är hemskt.
jag har däremot börjat promenera, det hjälper lite mot ångesten o efter ett tag blir flickan tystare också, den friska luften hjälper nog. jag går där det inte finns folk dock...är också livrädd för att hon ska skrika bland människor.
så himla jobbigt med denna ständiga ångest. undrar hur länge man orkar egentligen...

kajsaliten

Äldre 25 Sep 09:18

#151

hej hugo boss o ni andra. jag bröt ihop idag på morgonen, fiffi började skrika o paniken kom. sambon var kvar, så det var första ggn han såg hur dåligt jag mår - han blev jätteorolig! men gick tilljobbet...jag känner mej helt förstörd, o övergiven. sa att jag skulle ut o gå med henne, hon brukar bli tystare då ju, så det var väl därför han gick.
hur kunde han lämna mej?!? gårdagen var för jävlig på fm, hon skrek som en galning o blev ju tyst när min mamma tog henne, på em blev det så bra allting. hon sov, var så söt...mamma o syrran var här. var på bvc , allting bra. fick förklarat att hon gråter pga att jag luktar mjölk, o mammor är sämre på att trösta sina spädbarn pga detta! vi luktar så gott att vår bebis börjar tänka på mat o blir förvirrad o gråter ännu mer! mådde ganska bra...
så vaknade hon kl 4, o jag kunde inte sova sedan. sambon sov som en stock...jag låg o försökte få henne att somna om. till sist gick det, men så kom morgonen. o nu är morgonen här, o jag måste överleva.

kajsaliten

Äldre 25 Sep 15:35

#153

hugo boss, det är inte bara mjölklukten som "triggar" igång bebisens skrik - det är tydligen det faktumet att vi luktar mamma som gör att dom vill ha mat, dom kopplar ihop det på nåt sätt. för mej känns det skönt att veta detta, att många bebisar gråter mer hos mamman - för då är det ju inte nåt fel på mej?! fast visst känner jag mej usel ändå....suck. men vi får försöka tänka på detta ok? att vi har en lukt som gör att dom vill ha mat o då blir dom förvirrade o skriker mer!!!
mamma är här, det är underbart. var o klippte mej, kom hem o glömde bort att jag har en dotter som ligger o sover...fin mamma man är; borde ju ha längtat efter henne:(

kajsaliten

Äldre 28 Sep 19:43

#191

hej på er, här kommer några rader från mej. hari nte skrivit på några dagar, sambon har varit hemma o vi har umgåtts hela tiden. vår flicka är med oss såklart, min sambo ärunderbar med henne - jag önskar jag kunde vara det också:(
jag gör så gott jag kan...jag kämpar på. har ätit fluoxetin i 6 dgr nu,undrar när man börjar känna nån skillnad? hm....
men jag mår sååå mkt bättre av att inte vara ensam iallafall! då kan jag tillåta mej själv att lätta på paniken, att inte känna att ALLT ANSVAR LIGGER HOS MEJ! o då kanske kärleken till lillan, den där obeskrivliga kärleken; kommer!?! jag känner sån ömhet för henne...hon är så fin! jag kan inte rå för att det ibland känns som en dröm allting, som en mardröm jag vill vakna från. hon är vacker vår tjej! o värd en bra mamma!
ser att vi är fler i denna tråd nu; välkomna ni nya! hoppas ni snart kommer må bättre också - har ni inte sökt hjälp; gör det!
vill bara säga nåt till dej bobbenn

Bobbenn skrev 2008-09-27 21:55:05 följande:

Tack. Jo jag förstår men för mig innebär det att sluta amma. Vet det låter sjukt men det känns som det enda som knyter mig och dottern samman just nu

det är samma sak för mej - amningen känns jätteviktig! för mej att knyta an till min dotter alltså - det är bara jag som kan amma, bara jag! jag känner mej viktig när jag gör det...o ibland känns det nästan mysigt också; att se att hon njuter.
samtidigt kan det vara väldigt obehagligt, att ha henne så fysiskt nära...gud, jag är verkligen sjuk i huvudet! borde ju njuta av det...
var på besök på mitt gamla jobb idag söndag med hela familjen, har inte varit där sedan i början av maj då jag blev sjukskriven pga för tidiga sammandragningar. det var underbart!! att få träffa alla igen, uppleva den tillåtande stämningen där o känna sej trygg...kunde ärligt säga att jag hade det jobbigt, o fick inga konstiga blickar av nån. bara förståelse! har väl att göra med att det är i kyrkan jag jobbade:) - det var iallafall väldigt positivt för mej!

kajsaliten

Äldre 28 Sep 20:20

#195

Hugo Boss skrev 2008-09-28 19:58:11 följande:

här kunde jag aldrig amma var inställd på att få göra det under hela graviditeten..sen hoppade den här fruktansvärda hopplösheten på mig och min mjölkproduktion satte aldrig igång..detta gör att jag känner mig ännu mer otillräcklig.

det är inte ditt fel , du är bra som du är! du och jag duger, men vi behöver hjälp så vi kan få känna den där mammalyckan vi också! amma eller inte, vad betyder det egentligen? jag klamrar mej fast vid amningen för det får mej att känna mej viktig på nåt sätt...samtidigt som det gör mej lite olycklig - varför?jo , för att det blir så himla tydligt att detta är det enda jag kan ge min dotter:(

kajsaliten

Äldre 30 Sep 09:00

#207

godmorgon på er! har fortfarande lägsta dosen av min medicin, är så rädd att jag ska må dåligt av den (förra gången jag medicinerade fick jag för hög dos , mådde urdåligt o fick alla biverkningar man kan tänka sej - jag är tydligen väldigt känslig för antidepressiva...)ska till läkaren för utvärdering om 2 v o då öka dosen. känner inte nån skillnad alls än! bara jättedeppig stundtals...sådär så att jag funderar på att försvinna, dö, sticka iväg. min dotter förtjänar en bättre mamma, o min sambo enkvinna som är stabil o trygg.
fiffi skrek igår fr kl 9-13, det typiska var att min sambo gick till jobbet för att hämta en grej o då började hon skrika. blev inte ens tyst när jag gick ut o gick. sambon var borta i 3 timmar - han fattade inte att jag mådde urdåligt...när han ringde hörde han dock o kom rusande hem. jag har såna fruktansvärda skuldkänslor inför honom! det ä rnästan det värsta i situationen! jag kväver honom, jag är svag o totalt beroende av honom...borde verkligen skärpa mej, ta mej samman - men det är omöjligt! har sån ångest...är så rädd när hon bara existerar!!!
hon var vaken inatt fr kl 3, jag somnade om vid 6 till kl 7 - är helt död idag. sambon sa imorse att han måste få sova en natt - det gick rakt in i mej o skulden ökade . det ä r mitt fel...mitt fel, för jag klarar inte av att ta henne på natten! så fruktansvärt i mörkret...när man vet at alla sover.

Förlossningsdepression

INNEHÅLL