Deprimerad efter abort.. Finns det någon som haft det likadant?
Jag genomgick en abort för 11 år sen efter påtryckning av pappan till barnet ville inte själv. Nu vet inte jag om du själv var övertygad om att abort var det rätta, var du det ska du veta att såna här känslor är väldigt vanliga en tid efter trots att man var övertygad om att abort var det rätta att göra. Nu har du stöd av din sambo och det tror jag är det viktigaste.I mitt fall hade inte jag det stödet trots att vi var tilsammans.Mådde skitdåligt hade tankar om att det bedrevs forskning på fostret osv osv. Det gick så långt att jag övervägde att ta mitt liv.Det enda som höll mej kvar var att min dotter sen ett tidigare förhållande inte skulle få ett bra liv med sin pappa om jag försvann. Ja det var då, livet går vidare men tänker fortfarande på det ibland.
Om du märker att det inte avtar så prata med kurator på abortmottagning, dom är ju ändå proffs på sånt här. KAn du tala med dina närmaste vänner gör det. Du behöver allt stöd du kan få.Kram