Vi som förlorat ena tvillingen, del 11

Hej, Dags för en ny tråd, vet inte riktigt vad som hände med länken till dom gamla?
Nåja, hoppas allt är bra med er!

Hinos: Vad skönt att Knoll ligger först, när är det dags? Det var inte förvärkar du kände?

Hinos: Hoppas allt var bra!

Hur är det med er andra? Här går det upp och ner som det säkert gör för alla, just nu känns det lite extra tungt.

Bobbly: Visst är livet orättvist!
Hinos: Vad fint att det blev en fin namncermoni av Valdemar, blir alldeles tårögd när jag läser det, så orättvist! Skönt att allt ser bra ut för Knoll, då är det snart dags? * Mår du bra annars?

Hinos: Grattis och skönt att allt gick bra!
Mischas: Skönt att du mår ok nu! Tänk vad tiden går fort!

Hinos: Fint datum dessutom, mina pojkar är också födda 28:e

Hoppas allt är ok med er, nu börjar vårsolen titta fram

Jag är så sugen på att flytta ner till Italien (vi har ju min mans släkt där) men det som hindrar mig att göra slag i saken är att det känns som jag skulle svika O eftersom han ligger i minneslunden däromkring vi bor nu... Det är ju det som är grejen med minneslund, att man skall kunna gå till vilken som helst och minnas, men till fakto så är ju hans stoft utspridd här...  Hur hade ni resonerat?

Michas: Vi resonerar också som ni fastän det är något speciellt med minneslunden. Så småningom kanske man är redo för att flytta...
Kattflickan: Jag blir alldeles tårögd, förlorade ni honom med? Orkar du berätta vad som hände? Skickar massa styrkekramar till er, så grymt orättvist! Hur mår ni?
Vill du att jag tar bort er helt så gör jag en ny tråd, inboxa mig bara! Kram

Ferrari: Beklagar er förlust och välkommen hit! Vilket tufft beslut ni tog! Det är inte lätt att gå vidare men det gör man. Det är klart att man saknar och sörjer det barn som man mist trots att man har sin andra tvilling kvar. Det är ju två olika individer vi pratar om, man kan ju aldrig ersätta ett barn med ett annat. Förstår att ni är inne i en tuff period, men det blir lättare samtidigt som sorgen alltid kommer finnas där. Det är viktigt att man tillåter sig själv att sörja den man mist. Vi tog hjälp av en kurator i början, det kanske är något för er? Det kändes bra att få prata av sig med en utomstående, sedan har stödet här inne på tråden varit jätteviktig, alla vet ju vad vi pratar om! Mår er andra tvilling bra? *styrkekramar*