• Nenne666

    Min mamma va 12 år när hon fick min bror....

    Anledningen till att jag skriver detta är en tråd som startades idag i 'undersökande syfte' om 'ung förälder', eller nåt... Det va nån slag ploj....
    Men för mig...som har en mamma som va 12 (och en pappa som va 15-16) år när hon fick min brorsa va det inte så mkt 'lek' eller ett undersökande syfte för mig.
    För mig är det verklighet....

    Jag har la egentligen aldrig gått ut med det via nätet utan sagt det som en hemlis till mina vänner.

    1971 va min mamma Sveriges yngsta mamma, det syns inte på nätet idag, det ligger på arkivhusen nu. Men hon och min bror finns med i rekordböcker och det vart mkt media kring oss, men det va innan internets tid. Som sagt, det va 1971. Idag kan man se nån som är 14 som fått sitt första barn som 'sveriges yngsta', detta e inte sant. Min mamma va yngst, på sin tid....

    Jag har länge funderat på att skriva en bok om hur det är att växa upp under dessa förhållanden, för det är inte normalt. Och jag VET att jag är en av få som har dessa erfarenheter.

    Varför skriver jag detta idag?

    Jo...dels för att jag inte vet vart jag ska börja, hur jag sa kliva ut och hur man skriver en bok och hur jag ska bära mig åt för att visa min egen erfarenhet av att växa upp med en extremet ung förälder och om hur det kan gå...

    Och för att just detta engagerar mig så himla mkt mellan varven.

    Vill berätta hur det är genom en bok, kanske i framtiden...  Det gick bra, allt gick bra tills min mamma blev 30, men sen.....allt föll...jag vill berätta.

    Jag vill veta om ni vill veta mer...jag vill öppna mig.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-20 16:33
    Oki..

    Jag kommer att gå vidare med detta. Jag har kommit i kontakt med lite olika folk. Vissa vill jag skriver själv och andra vill göra det åt mig.
    Men jag inser att det blir en hyfsat lång resa i hur jag kommer att göra i slutändan. Jag vet helt enkelt inte hur jag vill just nu.
    Tankarna ligger nere (vilar lite), har haft en del annat att stå i, men det är bara för en jättekort period.
    Jag blir oerhört glad av visat intresse i att läsa en framtida bok och det ger mig ännu mer vilja.
    Jag har börjat tänka mer aktivt över vad jag vill ge ut och förmedla och även det tar sin tid...

    Men en sak vet jag, det kommer att komma en bok.

    Men är jätteglad för era fina och uppmuntrande inlägg.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-04 02:20
    Äntligen så jobbar jag själv på boken och jag kallar den -Anna-Greta. Ni ska få den om nå't år. Jag säger till.

  • Svar på tråden Min mamma va 12 år när hon fick min bror....
  • Nenne666
    wappiz skrev 2010-05-30 00:30:45 följande:
    Jag undrar om din mamma fick hjälp av myndigheterna att sköta sitt barn, eller kanske av sina egna föräldrar? Eller blev hon fråntagen barnet? Berätta gärna mer.
    Nä, mina föräldrar fick behålla min bror...min mamma hade inga föräldrar som brydde sig,ppas föräldrar ville inte veta av dom eller min bror till en början....men tog in dom sen, senare...efter att min mamma gick hem till dom med min bror så dom blev tvungna att fejsa honom. Sen vart det ok. Soc ville komma åt dom men dom klarade sig utan dom, farsan jobbade...å vad hon gjorde har jag inte frågat. men tillsammans va dom starka...

    Dom fick ju 3 innan min mamma va 20 år och innan min mamma va 18 fick kungen godkänna deras giftermål, så dom var gifta innan hon va 18.

    Men ngn hjälp av myndighetr, NEJ. dom va själva på deras begäran... Men jagad, JA.
  • Nenne666
    oväntatväntatgravid skrev 2010-05-30 00:32:44 följande:
    hur föll det?? du gjorde mig väldigt nyfiken på ditt liv. vill gärna höra din historia!
    Det föll...när hon blev 30 började hon dricka, vi syskon spreds.... Jag hamnade på fosterhem.
  • Nenne666
    moohl skrev 2010-05-30 00:36:49 följande:
    Jag undrar vilken relation man får till en sådan ung mamma (eller KAN få, alla är ju såklart olika). Är det mamma - barn eller blir det mer kompisrelation? Hur mkt hjälpte mormor och morfar till? Hur funderade din mamma när hon bestämde sig för att behålla barnet eller var det självklart från början? Vad sa omgivningen? Hur ser er relation ut idag?Jag vill också veta mer!
    Min mamma har inte vart en mamma...hon har vart mer en person, ingen direkt relation...
    Hon hade vänner (även barndomsvänner), men saknade nog dom mer än oss. Hon va dålig....hade mkt med sig själv.
    Hon fick inte vara barn... Och jag som dotter har fått skit för hennes grejer...och i mångt å mkt gick jag i hennes spår...med karlar, blev av med oskulden tidigt (12 år) och jag blev hennes stora skräck....
    Tror inte hon gillar mig.

    Jo, för henne ville hon behålla från början, men läkarn som hon först träffa sa nej...men hennes mamma och min mamma propsa på JA, och en annan läkare höll på henne å trdde på min mamma, så dom genomförde det.
    Min mamma är gravt alkoholiserad.
  • Nenne666
    oväntatväntatgravid skrev 2010-05-30 00:59:04 följande:
    usch :/ har ni någon kontakt idag? du och dina syskon, ni och er mamma? får din mamma någon hjälp idag? hur är relationen till din pappa? både din och din mammas. många frågor..
    Min mamma är nog inte frisk., vi har ingen vidare kontkat idag, det går inte...av flera anledningar.
    Mina bröder och jag...hm. Min äldsta brorsa och jag 'är i kontakt med varandra först idag, försiktigt, men inte pga av att våran mamma va ung, utan för våran pappa som kom emellan oss....vilket är ännu värre...och en annan historia, kanske hänger det ihop, jag vet inte....

    Jag har inte pratat med min pappa på 7år...jag har min stora bror, han som e aktuell i att va barn till vår mamma som va 12 då han föddes, min 2 år yngre bror funkar bra, sen har jag en bror till som hon fick med en annan gubbe, han å jag står varandra nära och hans syster e som min syster, från ett tidigare äktenskap som hennes man hade innan mamma. Hon och jag e som helsyskon.

    Min mamma får ingen hjälp, trots vi har bett om det, tyvärr...
  • Nenne666
    moohl skrev 2010-05-30 00:36:49 följande:
    Jag undrar vilken relation man får till en sådan ung mamma (eller KAN få, alla är ju såklart olika). Är det mamma - barn eller blir det mer kompisrelation? Hur mkt hjälpte mormor och morfar till? Hur funderade din mamma när hon bestämde sig för att behålla barnet eller var det självklart från början? Vad sa omgivningen? Hur ser er relation ut idag?Jag vill också veta mer!
    För oss rann relationen ut i sanden....
  • Nenne666
    WTslyna skrev 2010-05-30 00:57:43 följande:
    Varför skulle din mamma finnas i rekordböcker men inte på nätet?
    För att dom har inte uppdaterat så gamla grejer helt enkelt.
  • Nenne666

    Det går å finna...men jag har inte orkat med det, för det har inte vart det viktigaste för mig, att synas, jag vet bara... Vi har som hel famuilj vart med...senast va på 90 talet någongång... Men tyvärr...det går inte å se på nätet. MEN det finns i arkiven. Och om ån vill, så går det å söka... Stadsarkivet igbg har det. Har du frågor om oss mer, så fine, jag kan svara på det.

  • Nenne666
    WTslyna skrev 2010-05-30 00:53:22 följande:
    Och saker som har hänt lååångt innan finns där.
    Långt innan vad?
  • Nenne666
    WTslyna skrev 2010-05-30 01:19:29 följande:
    Innan 1971 när du påstår att detta skulle ha hänt.
    Jag vet inte vad som hänt innan 1971. Men jag vet att allt inte dokumenterats. Det skulle inte detta heller ha gjorts då, om det inte vore för min mormors syster som ringde till tidningarna när min mamma befann sig på förlossningen... Annatrs hade det (kanske) vart tyst.
Svar på tråden Min mamma va 12 år när hon fick min bror....