IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej, ny på denna tråd. Ja ny överhuvudtaget på denna sidan faktiskt. 

Har väl liksom ni andra här inne haft en lång resa innan denna vår första ivf.
Ångrar att jag inte gått in på dessa sidor tidigare, men bättre sent än aldrig :)

Är i ruvarstadiet just nu, superlycklig att vi kommit så långt, TD 1nov. 

Många ups and downs och har hållit det mesta inom mig själv eftersom jag inte
haft någon direkt jag tyckt jag kunnat anförtro mig till, förutom min man då förstås.
Men han har ju haft alla hormoner stabila ;) När man kommer upp i 35+
så har ju de flesta vännerna redan lyckats skaffa familj och för min del har det
känts så oerhört svårt att prata och berätta för vännerna vad vi går igenom.

Har nu "släppt nyheten" för arbetskollegor eftersom det blev helt ohållbart annars
pga alla resor fr/till Sahlgrenska. Men tycker fortfarande att det känns så otroligt
utlämnande att berätta - vet inte varför, har ju sett att vi är så många och eg inget
konstigt med det. MEn när de nu frågar "hur går det" vet jag inte vad jag skall svara
på, vill inte att de skall veta så exakt när det är ÄP och återinförande och TD osv. 

Fler som känner igen sig? Har inte läst igenom tråden än, så förlåt om detta diskuterats
en massa innan.  

/ kram till er alla / suss 

Åh, vad härligt att höra om lite plus här i tråden! Ett sent grattis från mig till dig Innana!! 

Vissa deppdagar, som denna känns det ju annars tröstlöst, som att det på något vis inte
är meningen att jag skall bli mamma. Men så känns det bättre när jag loggar in här :)

Är på ruvardag 4 (ÄP torsdags) och har varit oerhört TRÖTT, sovit hur mkt som helst i helgen,
dessutom illamående hela tiden. Känns ju inte riktigt som att det kan vara lyckliga symptom än va?
Kan man må så pga vaggisarna tro?

Måste bara vidarebefordra detta lite gulliga tips från en iransk (?)  apotekare som inte kunde hålla
sig utan att ge tips sist jag hämtade ut hela kitet med spray,sprutor mm. "du och din man skall äta 
dadlar, helst doppade i sesamolja (el ngt sådant) - det kommer att hjälpa dig. 
hahaha, ja eftersom jag är lite halvdesperat emellanåt, så har jag faktiskt köpt dadlar, och tvingat
mannen att äta oxå :) - så vi får väl se om det kan optimera chanserna ngt...! TIPS: ät inte för många åt
gången, man får rätt ont i magen  

Kvällskram till alla // suss 
 

Sushikatten: Tack, känner mig mindre knäpp. som sagt alla möjliga symptom men
förmodligen vaggisarna... än så länge iaf ;)

Tack för att ni finns här inne! 

Idag ruvardag 5. Lååångsamt går det.